Kära dagbok…

Citrus, en av mina solstrålar.

Att ta sig upp ur svackor är tufft och en agerar inte alltid så vuxligt. För miljonte gången har jag rest mig och kikar över kanten. Jag är fortfarande skitförbannad och jag mår fortfarande illa. I ögat finns det onda kvar, men i helgen tänker jag trots det använda linser. Inga bekymmer har minskat. Däremot kunde jag äta mat igår kväll. Det hade gått några dar sen dess. Och så drack jag vin. Det är inte bra att ta till vin när det är skruttigt läge. Nu var det emellertid krisläge för min del eftersom alla verktyg och strategier var slut.

Att också ta ansvar… för sig själv och andra är svårt. Jag kämpar med att ta ansvar för mig själv, men misslyckas allt som oftast. Däremot ber jag aldrig nån annan att göra det åt mig eller hjälpa mig. Kan själv – eller misslyckas. Att ta ansvar för andra är miljoner gånger svårare särskilt som en inte har fått göra det tidigare av olika skäl. Det handlar också om val. Fegt eller klokt att inte våga med tanke på alla faror? Jag valde bort. Sen blev livet… inte som planerat. Idag är jag delaktig i att ta ansvar för tre små liv. Dessa underbara katter som jag kan längta efter så det riktigt värker i hjärtat. Katter… Jaa… såna som jag tidigare var rädd för. Lilla Citrus, som jag skrämde halvt ihjäl i måndags när jag kom hem och la mig på hallgolvet… Hon är en av de tre solstrålarna i mitt liv.

∼ ♦ ∼

Ovanpå nattduksbordet ligger mina resor.

Andra solstrålar i mitt liv är böckerna. Utan dem hade jag aldrig fått resa så som jag har gjort. Det finns stunder när jag är bitter och avundsjuk på dem som reser fysiskt. I år tycks de flesta runt omkring mig göra det. Bara jag blir kvar. Fem veckors semester och endast några dars Stockholmsvistelse i samband med Pride är inbokat. Jag funderar på att bryta min semester och jobba i stället. Det enda jag ville ha var åtminstone ett par veckors egentid med min Fästmö. Så blir det inte. Det svider och besvikelsen är stor, men det är tyvärr inget som går att göra nåt åt. Vi får kanske egen, ledig tid på hemmet äldreboendet. Dessvärre hamnar inte jag där, för statistiskt sett blir ingen särskilt gammal i min släkt. Så jag får fortsätta att resa med mina böcker och försöka svälja den sura besvikelsen kring egentid och bitterheten och avundsjukan kring resor. Jag trodde verkligen att det skulle bli annorlunda när vi flyttade. Jag trodde fel – av olika anledningar, främst för att jag inte har erfarenhet av vissa företeelser. Anna är alltid, medan jag inte är och aldrig blir. Hade det funnits handböcker för såna som mig skulle jag ha slukat dem. Nu tvingas jag göra fel hela jävla tiden – och såra dem jag minst av allt vill såra, det vill säga Anna.

På nattduksbordshyllan finns också en del resor.

∼ ♦ ∼

Bokbyte från norsk deckare till feelgoodroman med mörkare grund, enligt förlaget.

Det är fredag och på jobbet publicerade jag terminens sista nyhetsbrev. Jag har också vidtalats av Högsta Tjifen angående ytterligare en kommunikationsplan som vi ska ta fram efter midsommar. På eftermiddagen hade jag ett annorlunda möte om profilkläder. Variationen är rolig, stundtals absurd.

Vädret har artat sig. Det blev soligt och behagligt varmt i morse. I helgen är jag ensam. Jag behöver åka till Slottsträdgården och titta till odlingarna och skörda, så jag ringde Annas snälla mamma för att kolla läget. Jag åker dit i morgon och vattnar och plockar hem lite ätbart – om det inte regnar. Och på vägen dit plockar jag upp Anna som är ledig två timmar mitt på dan. Om vädret är OK grillar vi korv till lunch. Men jag måste också påbörja läsningen av en ny bok som jag har fått för recension. Det blev bokbyte från norsk deckare till den boken och om jag skyndar mig hinner jag läsa och recensera den till första recensionsdagen om en vecka på självaste midsommarafton. Dess titel, Alltid din dotter, skär i hjärtat, för sedan oktober 2016 är jag ingens dotter längre. Ingens. Det är ingens. Boken är, enligt en kommunikatör (som aldrig svarade på mitt senaste mejl) på Norstedts förlag som äger Massolit förlag där boken är utgiven, en feelgoodroman med mörkare grund. Passar som hatt i handske just nu.

Efter jobbet möttes vi på stan där vi tog en öl eller två på Villa Romana och gick och köpte mat. Fredagsmiddagen intog vi sen i kvällssolen på balkongen tillsammans med de två yngsta katterna. Illamåendet kom och gick, men det jag åt stannade kvar. Jag mår bättre. Sitter balkongstolen medan solens strålar sjunker.

Anna drack en öl eller två på Villa Romana.

∼ ♦ ∼

Livet är kort. Solens strålar är rätt långa ibland.