Kära dagbok…

Den här boken blev jag påmind om igår kväll.
Svenska flaggans dag blev plötsligt Sveriges nationaldag och därmed röd dag (ledig dag för kontorsråttor med flera) för ett antal år sen. Jag tog studenten den här dagen för 38 år sen, men då var den inte nån helgdag. Idag vet jag inte hur många som firar dagen, det verkar mest vara nyblivna svenskar och rassar. Jag är ingetdera och jag vet ingen i min bekantskapskrets som firar dagen.
Skitsamma, det är skönt med en ledig dag. E är också ledig och min sambo börjar jobba klockan 16, så vi fick alla tre sovmorgon. F, som skulle hälsa på oss, blev kvar hos sin kompis i natt, och kom hem medan jag satt här och skrev. Själv sitter jag och skriver, som sagt var. Tänker på gårdagskvällen när jag blev påmind av nån via Instagram om boken Alice B. Toklas självbiografi. Ja jisses, det är inte utan att jag känner mig som Gertrude Stein ibland. Därmed skulle Anna vara min Alice B. Toklas, alltså. Boken fick jag i alla fall 1983 av vännen Kerstin i Backen. Jag borde ta upp bekantskapstråden vi fann och jag släppte för några år sen.
∼ ♦ ∼
Det är mycket jag borde göra, men just nu känner jag mig sliten och vill bara vara. Jag tror att Anna känner lite likadant. Vi har pratat om tråkigheter som storstädning och det blir väl så att vi lägger ett par dar av semestern på det. Tar typ var sitt rum och betar av. Här är förskräckligt dammigt och hårigt, trots att vi dammsuger så ofta. Men i morse tog vi det bara lugnt. Jag läste ut den senaste boken i Morden i Sandhamn-serien och fortsatte med den senaste boken i Neshov-serien.
Jag har varit och köpt svindyr, men lättlagad middagsmat till mig och barna. Anna har nätshoppat mat både till jobbet och till hemmet. Vädret är sisådär och nån större lust att göra nåt storslaget har jag inte. Till och med familjen Katt tänker bort alla borden… En slö dag, den här lediga dan mitt i veckan.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.