Ett inlägg om en bok.

Förra helgen hittade jag en ganska ny bok i fint skick och inbunden på Antikvariat Röda Rummet. Jag var så nyfiken på den att den fick gå före andra böcker i min läskö. Igår läste jag ut Christina Olsénis och Micke Hansens bok Ester Karlsson med K.

Bokens centralfigur är den 78-åriga änkan Ester Karlsson. Ester bor i bostadsrättsföreningen Lärkan tillsammans med sin kakadua Roland. I huset bor även Esters syster Barbro och hennes man Arne. Ja, en kan tro att boken handlar om min släkt, men det gör den inte! En dag hittar Esters granne Maja deras vaktmästare Rolf död på vinden. Rolf har inte dött nån naturlig död – han har en skruvmejsel i hjärtat. Ester, som har det lite tråkigt i sitt liv, bestämmer sig att öppna maken Bengts arbetsrum i lägenheten och starta sin egen utredning om mordet. Bengt jobbade inom rättsmedicinen och det hände att Ester hjälpte till med hans fall.

Enligt omslaget är det här en pusseldeckare. Så mycket pussel är det väl inte, men nog är Ester Karlsson en svensk version av miss Marple. Visserligen sker ytterligare ett mord och jag lyckas inte lista ut vem mördaren är. Men… det här är inte nån spännande bok. Och med det konstaterat är jag också lite besviken. Kanske hade jag högre förväntningar. Kanske är det också så att en bok med en gammal tant i huvudrollen måste ha vissa humoristiska element för att gå hem – hos andra. I övrigt är boken välskriven, språket är bra, även om jag noterar att det är två olika författare som skriver. Men nånting fattas och det är väl just… spänningen.

Toffelomdömet blir medel.

Livet är kort.