Kära dagbok…

The coffeemachine strikes back!

Det var värst vilket höstväder det blev med en gång! Nog har jag noterat att det har blåst och regnat i helgen, men jag har ju mest varit inomhus och rensat. Det stunder jag har varit utomhus, främst när jag har släpat skräp till soprummet, har jag mest tyckt att det var skönt med lite vått och en aning kall blåst i ansiktet. Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag att presenningarna över balkongmöblerna hade blåst upp. Jag fick fästa dem med klädnypor. Vilken tur att jag kom ihåg var jag hade stuvat in nyporna nånstans… När jag sen kom till jobbet i morse upptäckte jag att regnandet kanske även hade smittat av sig på en av våra kaffeautomater på jobbet. En alternativ tolkning skulle också kunna vara ekivok. Nåja, jag föredrar att låtsas som om det handlar om att kaffeautomaten ger igen…

Dagen har varit tung och jag har varit trött. Det blev några snabba utryckningar i redigeringsväg och vidare har jag haft ett par korta arbetsmöten samt skrivit på mitt nyhetsbrev och andra texter. Som lite extra spänning noterade jag att handpenningen på vårt nya hem var på mitt konto och vände. Ett par timmar senare bekräftade mäklaren att pengarna har kommit fram dit. Skönt!

Regntunga skyar hela dagen.

I kväll är min intention att inte rensa utan mest vila. Jag är väldigt trött efter den gångna helgen som inte bjöd på mycket av den varan, vila, vill säga. Planerna för kvällen är att läsa ut min bok på gång och skriva en recension av den samt se del två av tio av Vår tid är nu, en svensk dramaserie som började förra måndagen i SvT 1. Lysande skådespelarinsatser!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.