Kära dagbok…

Idag är det mina föräldrars bröllopsdag. De gifte sig för 58 år sen i Kristbergs kyrka utanför Motala. Och trots att ingen av dem längre finns i livet är jag övertygad om att de är tillsammans. Nånstans. Där uppe på ett moln, kanske. Mamma och pappa, jag hoppas att ni har nåt kul för er idag på bröllopsdagen! Jag saknar er – varje dag. Det är så mycket som händer i mitt liv just nu och det irriterar mig att jag inte kan prata med nån av er om det. Samtidigt… strunta i dottern nu, hon är vuxen sen länge. Ge varandra den tid ni inte alltid hade när ni fanns här nere på jorden.

Mamma och pappa på 2000-talet överst och 1959 underst.

∼ ♦ ∼

Nyttig och god lunch.

En ny arbetsdag är till ända. Som gårdagen var den full av spännande och intressanta saker. Det blir framför allt så många givande möten med människor och jag lär mig saker och utvecklas hela tiden.

Det som i skrivande stund emellertid lockar tankarna från jobbet är de utflykter Fästmön och jag har gjort den senaste tiden. Så sent som i kväll efter jobbet, faktiskt. Efteråt var vi och veckohandlade också, så jag kom hem sent igen. Gårdagens utflykt visade vilken liten värld det är, men dessutom att jag inte är så ensam i den som jag tror. Det blev en stunds reflekterande över detta vid brödbitarna jag åt till kvällsmat efteråt. Matfrågan är för övrigt ständigt på tapeten. Jag försöker att skärpa mig och köper lagad mat varje dag till lunch. Idag åt jag pastagratäng med spenat. Det kändes lite nyttigt, men framför allt var det gott.

Och när jag minst anade det under dagen, hade kontorsråttorna dansat på bordet och burit in… inte en fåtölj men ytterligare en obekväm pinnstol. Är det Vänliga veckan, tro?

Nu har jag inte bara en obekväm besöksstol på kontoret utan två.

∼ ♦ ∼

Vi pallade frukt på utflykten.

Utflykterna… ja, de är spännande och tar ganska mycket tid och inte har jag lust att avslöja mycket mer om dem här. Vi hoppas på ett resultat av något slag så småningom. Men en stor del av min lediga tid tas i anspråk till dem, vilket får till följd att jag måste minska ner på bloggandet. Det handlar inte bara om tid, för övrigt, det handlar om ork också. Igår var jag så trött att jag höll på att glömma att hänga upp den rena och blöta tvätten jag kört i tvättmaskinen på tork. Jag hängde den nästan sovandes. När jag sen väl hamnade i sängen för natten kunde jag inte komma till ro. Och det berodde inte på flugan – den var plötsligt  borta. Grubblerier… men också spänd förväntan och en glädje över att Anna och jag tycker så lika.

∼ ♦ ∼

Nu har jag suttit med ett gäng siffror och försökt få ordning på dem. I kväll kan jag inte skylla på akut dyskalkyli, det var bara att skriva, försöka få ihop alla trådar. Förhoppningen är att det hela leder till kontakt så att jag slipper det här bollhavet jag har hamnat i.

Förhoppningen är att jag får ihop alla lösa trådar så det blir kontakt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.