Kära dagbok…

Nu är det september även i mitt kök.

I morse vände jag blad i min kalender i köket. Jag fick upp en bild på en bro i San Fransisco. Motalabron, som är minst lika vacker, tycks tyvärr inte ha platsat i kalendern. Men den syns ibland i huvudet på den här bloggen – där bilderna växlar i ett långsamt bildspel, dock inte medan en läser på en sida/ett inlägg.

Det här med dagar och datum har fått en större betydelse i mitt liv. Igår såg jag en dokumentär om prinsessan Dianas begravning (<== länk till SvT Play). Det var nämligen 20 år sen på dagen prinsessan Diana gick bort i den tragiska olyckan i Paris. Tänk om hon året innan hade vetat att den 31 augusti skulle bli hennes dödsdag och att hon aldrig skulle bli 37 år. Hon hade nyss fyllt 36…

Jag tänker på förra året när min mamma gick bort en dag i oktober som allaredan var en hemsk dag i mitt tycke. Med andra ord valde lilla mamma en bra dag att dö – för dagen var redan förmörkad och förstörd av en annan händelse. Men sen kändes det förstås otroligt märkligt att några dagar senare, på pappas födelsedag, sitta på begravningsbyrån och välja kista och urna etc åt lilla mamma. Det var ju en glädjens dag som blev sorgens.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja veta vilken dag jag ska dö, bara för att… i förväg kunna göra nåt speciellt kul eller bra den dagen. Men sen tänker jag att det nog är för väl att varken jag eller nån annan vet när vi ska dö… Vi kan inte planera våra liv till sista andetaget.

∼ ♦ ∼

Idag var det invigning av Segerstedthuset, det vill säga huset där jag jobbar, för oss inom Uppsala universitet. På morgonen fick vi hämta frukostpåsar hos Restaurang Segerstedt (<== länken fungerar fortfarande inte). När jag anlände till jobbet var det så tidigt att påsarna ännu inte var packade, så jag fick springa i trappor en gång till. Som vanligt måste jag fråga vad det jag eventuellt skulle äta innehöll Jag fick en föreläsning om restaurangens miljötänk igen, när det enda jag ville veta var vilket pålägg det var på mackan. Föreläsningen tackade jag nej till, men påsen tog jag med upp till kontoret. Den innehöll en god och grov macka med ost, som jag åt till förmiddagsfikat. Sen var det bara produkter fulla av socker och ännu mer kolhydrater. Miljötänk i all ära, men vad hände med hälsotänket..? Till lunch skippade jag därför Restaurang Segerstedt och gick över till Restaurang Feiroz i grannhuset. Där köpte jag med mig en lunchlåda fisk, potatis och übergod räksås med spenat för 20 spänn lägre pris än Restaurang Segerstedts luncher. Nu har jag alltså lärt mig att gratis inte alltid är gott och att dyrast inte alltid är bäst.

Frukostpåsen…

…innehöll en god ostmacka, socker och kolhydrater.

Firren kom från Feiroz!

Lunchen intog jag i lunchrummet tillsammans med tre kollegor. Vi satt på första parkett och tittade ner på invigningstalare och besökare. Nån av dem hade svårt att hålla isär Länsstyrelsen och landstinget, men när arkitekten på danska framförde sitt tal… då tittade solen fram och gjorde vårt hus ännu vackrare.

Solen gjorde byggnaden ännu vackrare.

Jorå, till och med sossarna hade hittat hit. Den som kan zooma kan se dem.

Två lådor till IT-avdelningen, Någonstans i Segerstedthuset, besökte oss också.

Visst har jag mellan dagens evenemang också hunnit jobba. Mitt nyhetsbrev kom ut som det skulle klockan tio och därefter hade jag mitt första utvecklingssamtal med min nuvarande chef. Jag har också uppdaterat texter på intranätet, påbörjat nästa veckas nyhetsbrev med mera.

Lite svårt var det allt att fokusera på jobb den här dagen, men jätteroligt att det kom så många besökare och ville titta på vårt fina hus. Och IT-avdelningen, Någonstans i Segerstedthuset, fick till och med besök av två lådor…

∼ ♦ ∼

Nu är det fredag kväll och ytterligare en arbetsvecka ligger bakom mig. Två dagars ledighet väntar. Jag har varit och köpt kalkonbröstfilé som jag har hört att Fästmön gärna vill ha till middag i morgon. Helgplanerna är inte helt fasta, men eventuellt blir det skördefest i Slottsträdgården där till exempel löken är mer än redo att dras upp. För min del blir det chips och GT* i kväll och med tyngden av en norsk deckare i händerna ska jag försöka hålla mig vaken så länge det bara går. Fast med tanke på att jag slog upp mina ljusblå redan halv sex i morse inser jag att jag nog slocknar runt klockan 22, typ…

∼ ♦ ∼

Jag skickar avslutningsvis med ett citat från Peter Pans pappa, JM Barrie:

Läs och begrunda orden…

∼ ♦ ∼

*GT = gin och tonic

Livet är kort.