Kära dagbok…

Full rulle – och fullt med röda mappar på jobbet.

Ytterligare en dag på jobbet med full rulle. Nog har jag noterat en och annan som inte har full rulle på jobbet lite här och var i tillvaron. För mig skulle det vara så enormt tråkigt. Andra uppfattar säkert mig som tråkig och jobbfokuserad. Ja det stämmer, jag gillar nämligen mitt jobb och att ha mycket att göra. Nu ska det givetvis inte vara för mycket, men mycket. Inte lite. Viss varningslampa dock på att jag är på väg att bli mitt arbete igen. Jag får se upp med det, vis av erfarenheten vet jag att arbete, det är minsann nåt en inte ska ta för givet att en har.

Min arbetsdag har jag ägnat åt två möten och lunch med en konsult däremellan. Vidare har jag lagt sista handen vid en kommunikationsplan som förhoppningsvis antas av projektets styrgrupp i början av nästa månad. Utöver det har jag jobbat lite med vårt intranät och mitt nyhetsbrev. Nyhetsbrevet är i princip klart att lay outas i morgon eftermiddag. Torsdag förmiddag ska jag försöka uppdatera informationen på intranätet om ett nytt system. Det är lite mickligt, men jag tror nog att jag ska få till det.

∼ ♦ ∼

Morgonläsning av skönlitteratur.

Igår hade jag så mycket på jobbet att jag plötsligt insåg att jag hade suttit över tiden. Eftersom jag skulle iväg på ärenden efter jobbet kom jag hem sent. Det var mycket som skulle göras hemma innan jag kunde slå mig ner i bästefåtöljen och glo på en dokumentär. Mer om några TV-program kommer i ett separat inlägg senare i kväll!

När jag inte jobbar läser jag ganska mycket. Som arbetssökande blev läsningen till stor del ett sätt att resa och ett sätt att ha sociala kontakter, om än fiktiva. Idag är läsningen enbart av nöje – och en del nytta. För det händer ju att jag recenserar böcker här. Min senaste recension publicerades strax efter midnatt. Om jag vaknar tidigt på vardagsmorgnarna brukar jag ägna en del av tiden före jobbet åt att läsa. Just nu läser jag två böcker parallellt. Då blir det läsning av skönlitteratur på dagtid och facklitteratur på kvällstid. ”Idiot-boken” kräver nämligen mer eftertanke och att sova på det jag har läst är riktigt bra!

Det händer att jag får förfrågningar om att recensera böcker. Det händer att jag får förfrågningar som inte är förfrågningar utan mera… krav. Ärligt talat väljer och vrakar jag – jag recenserar inte allt jag erbjuds. Det ska passa ihop med mina målgrupper, det ska var litteratur som intresserar mig och det ska vara litteratur av lagom omfång – jag jobbar faktiskt heltid med annat – se ovan! Och när jag får ett mejl med en inbjudan till en mässa, som jag artigt svarar på och tackar nej men i stället erbjuder mig att recensera boken som ska marknadsföras på mässan och inte får nåt svar på mitt sista bud (att jag inte läser e-böcker utan önskar en vanlig bok)… Ja, då faller definitivt lusten att recensera… Visst är jag medveten om att små förlag har små budgetar, men varför är det OK att jag ”gratisjobbar”? Nej, bara för att jag är skribent betyder inte det att jag skriver on demand. Eller gratis. Har förlaget ifråga inte råd att skicka mig en bok tror jag inte att det har råd att skicka mig en läsplatta att läsa på heller – att läsa böcker vid datorn eller via mobilen funkar inte av olika skäl för mig.

∼ ♦ ∼

På Instagram blev jag utmanad igår – och antog utmaningen – att varje dag under sju dagar publicera en svartvit bild från min vardag. Och varje dag ska jag också utmana en ny person att göra likadant. Jag brukar inte gå med på sånt här, men det lät kul. Nu har jag publicerat två bilder hittills och skickat två utmaningar vidare. Tyvärr verkar de jag har utmanat inte tycka att det är lika kul som jag… Nåja, jag tvingar ingen, men att fota svartvitt är ju inga problem idag – när det går att lägga på svartvita filter på sina bilder… Två bilder har jag lagt ut. Den ena visar den knasiga vägskylten jag ser varje morgon när jag kommer till jobbet och varje eftermiddag när jag åker därifrån. Den andra bilden visar fyra generationer, ett foto (svartvitt!) som jag ser från bästefåtöljen varje kväll.

Jaaa, det är ett stort fel i informationen på den här skylten.

Fyra generationer: morfar, mamma, gammelfarmor och så jag i morfars knä.

∼ ♦ ∼

Nu blir det några mackor och lite strykning efter det. Tjolahopp!

Livet är kort.