Ett inlägg om en bok.
En enda bok köpte jag under Pride och det var Mats Strandbergs Hemmet. Jag hade tänkt köpa den länge, men så blev det tillfälle att både gynna en återförsäljare och gynna mig själv med ett bokinköp.
Den här boken utspelar sig på ett äldreboende/demensboende. Idag är äldreboenden inte ställen en bor på för att en är lite gammal. Äldreboenden är dödens väntrum, på sätt och vis. Och de som bor där är ofta väldigt gamla, typ 100+, eller väldigt sjuka – eller både och. Joel har ordnat ett boende till sin mamma Monika som börjar bli dement. Joel tvingas återvända till den lilla stan där han växte upp. Det visar sig att hans gamla kompis Nina jobbar på Tallskuggan dit Monika flyttar. Joel och Nina var nära att slå igenom som en sångduo när de var unga och deras avsked i tonåren var allt annat än smärtfritt. Sen dess har Nina bytt sin uppväxt med en alkismamma till en trygghet med Markus. Joel, som för övrigt är bög, har bott i Stockholm och klarat av att bli drogfri. Men det är nåt skumt på avdelning D på Tallskuggan. Mamma Monika blir väldigt mycket sämre när hon flyttar dit och även de övriga boendena verkar må pyton. Frågan är om Joel och Nina kan rädda Monika – och även sig själva…
Hemmet är en riktigt kuslig skräckthriller. Jag dras in i handlingen genast och vill ogärna släppa boken – jag vill bara läsa från pärm till pärm i ett sträck. Den är väldigt lätt-/snabbläst – jag började på den igår morse och avslutade den i eftermiddags efter en kräftskiva och lite annat emellan kapitlen.
Mats Strandberg kan konsten att bygga upp en riktigt ruggig stämning, en stämning där en som läsare inte vet vad en ska tro. För det här med besatthet är väl inte på riktigt, eller..?
Omslaget skrev jag om i föregående inlägg, men det tål att nämnas igen: det är så jävla bra.
Nära i tankarna finns min egen mamma. En tröst i sorgen är att jag aldrig behövde tvinga in henne på nåt äldre- eller demensboende. Det som också har hög igenkänningsfaktor för min del är den ensamhet Joel känner – trots att han har en bror, vilket jag inte har – när det gäller praktiska ting som boende och husförsäljning. Vidare är småstaden även min uppväxtmiljö. Småstaden, med såväl goda som mindre goda minnen av skolkompisar och tonår.
Den här boken har så många plus att Toffelomdömet bara kan bli det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Önskar att jag vågade läsa men jag törs inte…
GillaGilla
Den är riktigt, riktigt bra. Den otäcka stämningen byggs upp suveränt. Först verkar allt vara så normalt och en förstår hur jobbigt det måste vara för alla inblandade att mamman ska flytta till ett hem. Men sen blir det värre… Jaa, det krävs lite mod att våga läsa den här boken… 😛
GillaGillad av 1 person
Hej! Till din inköpslista vill jag tipsa om Will Schwalbes ”Bokklubben vid livets slut”. Hälsningar Lena
GillaGilla
Tack för tipset, Lena! Och nu har jag också ordnat så att det går att kommentera på sidan Inköpslista ifall du vill lämna fler tips. Det är WordPress som gör om lite här då och då…
GillaGilla
Omslaget fångar direkt betraktaren och köparen. Låter som en spännande bok. Hoppas du inte låg vaken och var skitskraj natten efteråt. 🙂
GillaGilla
Riktigt bra omslag till riktigt bra bok! Och visst kunde jag sova. Jag läste lite i Idiotboken – se högerspalten! – innan jag släckte. 😛
GillaGilla
Efter ditt tips (jag hade HELT missat denna bok) så lyssnade jag på den i lurarna förra veckan. Jag lyssnade medan jag promenerade till och från jobbet, lagade mat, låg i sängen, vattnade blommorna etc etc…sambon tyckte att jag var rätt osocial..
Hur som helst så var den mycket spännande och jag gillar Mats Strandbergs miljö- och personskildringar skarpt. Han är duktig på att förmedla själva känslan av en person eller en miljö med hjälp av några få meningar….
Tack för tipset!
GillaGilla
Men va roligt att du också gillade boken! Jag tycker att en av Mats Strandbergs styrkor som författare är hans personskildringar. Verkligen. Har du inte läst hans tidiga romaner (före Cirkeln & co) rekommenderar jag dig att göra det.
Hemmet var en ruggig bok och jag tänkte tvinga Fästmön att läsa, hon jobbar ju på… ett hem… 😳
GillaGillad av 1 person
Jag har läst Cirkeln-trilogin…också efter tips från dig men borde nog läsa hans tidigare alster också! 🙂
Det är så mycket som känns bekant i hans böcker. Det känns nästan som om varje person han skildrar är en person/ persontyp man träffat på någon gång…och det är väl därför de väcker känslor.
Tack igen för tipset! Det verkar som om vi har samma boksmak; om du gett en bok högt betyg så brukar jag också gilla boken!
GillaGilla
Cirkeln-trilogin var inte helt min grej, men de tidigare böckerna gillade jag mycket.
Kul att du gillar mina tips! 😛
GillaGilla