Kära dagbok…

Idag är det vännen Mias födelsedag. Både hon och jag fick ju vara med på var sitt hörn när hennes son firades i lördags. Dessutom har vi kommit till den åldern (i alla fall Mia som är rejält äldre än jag) att vi inte tycker att en födelsedag är så mycket att fira. Men förr om åren firade vi med tårta i dagarna två. Inte konstigt att vi var lite tjocka då. Nu har vi emellertid blivit lite mer vuxliga och det är Wine o’clock som gäller, det fick vi bekräftat under mina dagar i Motala i förra veckan…  Stort GRATTIS till vännen Mia på födelsedagen!!! Jag ringer senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Champagne till födelsedagen förra året.

Min egen födelsedag blir konstig i år. Det brukar alltid dimpa ner ett kort från mamma ungefär en vecka före dagen. Och så ringde mamma alltid på själva dagen. Det här blir den första födelsedagen utan mamma. Jag kan inte låta bli att jämföra med förra årets, när jag nog fick den finaste av fina presenter – ett nytt jobb. Min då blivande chef ringde mig på eftermiddagen och frågade om jag ville jobba på Uppsala universitets IT-avdelning. Jag blev så glad att jag grinade. Sen grinade jag lite till när jag ringde upp mamma och berättade nyheten. Då hade hon redan ringt och grattat mig tidigare på dan, men andra gången vi hördes samma dag ringde jag och det var nästan som om hon fyllde år, så glad blev hon. Faktum är att vi ringdes en tredje gång senare på kvällen. Då frågade om hon hade fattat rätt, hade jag fått det där jobbet jag så gärna ville ha??? Var det heltid? Och var de ett fast jobb? Jo, det stämde, men en provanställning var det först på sex månader, bekräftade jag medan jag tuggade i mig jordgubbar och drack Gula änkan med Fästmön.

… och jordgubbar…

I år blir födelsedagen mer stillsam. Jag ska bjuda den närmaste familjen i Uppsala på kaffe och tårta efter jobbet på min födelsedag. Det är bra, för då fick jag städa lite igår och idag. Hade jag fått önska skulle jag förstås gärna sett mamma hos mig också, men under de snart 35 år jag har bott i Uppsala var mamma och pappa hos mig vid två födelsedagar – när jag fyllde 30 och när jag fyllde 40. Men ändå… vi brukade ringas. Nu har jag inte ens kvar min telefon och på mobilen lär mamma inte ringa…

Solstrålarna försökte tränga igenom vid frukosten.

I morse försökte solen tränga fram när jag satt vid köksbordet och åt frukostfilen. Solstrålarna försvann snart. Det har både regnat och snöat under dagen och när jag åkte hem haglade det. Jag har suttit i flera möten idag och jag har jobbat med en kommunikationsplan och mitt nyhetsbrev och en del saker däremellan. Det kanske är variationen i jobbet som gör det så roligt?! Att sitta i möten kan tyckas vara rätt tråkigt. På mitt jobb är mötena visserligen många, men ofta dynamiska. Dessutom passar jag på att vila knä, armbåge och axel – fast inte de senare när jag minnesantecknar, förstås. Knäet känns lite bättre idag. Jag rör mig mycket lite när jag arbetar, vilket är bra i det här fallet. Kanske har vädret nåt med värken i lederna att göra. Det får gärna bli varmare nu.

Jag har missat en del litterära prylar. Tur att jag har lite litteratur hemma.

Jag inser att jag missade såväl Världsbokens dag (i söndags) som nomineringarna till Årets bok, ett litteraturpris som delas ut av Bonniers Bokklubbar. Märkligt, eftersom alla bokbloggare och dito instagrammare lägger ut så gott som samma bilder och texter. Det känns lite… trist, om jag ska vara ärlig, inte för att jag missade saker och ting utan för att jag förstår att det är förlag och bokhandlare som ligger bakom denna… likriktning. Nu recenserar jag själv böcker ibland, inte så ofta längre, som jag får av författare och förlag. Och just bakom frågan om jag vill läsa och skriva om boken ligger förstås en önskan om marknadsföring av produkten. Men jag säger uppriktigt och ärligt att jag inte ljuger i mina recensioner, jag skriver vad jag tycker. Övriga böcker som jag läser skriver jag också om här och delar ut omdömen i form av rosa tofflor, men det är ju inga recensioner i ordets rätta bemärkelse. Vissa bokbloggare som kallar sina inlägg om böcker för recensioner är jag inte riktigt… överens med. Då menar jag inte åsikterna, utan själva texten, som jag tycker är långt ifrån en recension. En recension ska till exempel inte avslöja för mycket av handlingen och den bör även vara rättstavad och sakna grammatiska fel (ett numera ofta förekommande misstag gäller till exempel användningen av ”de” och ”dem” bland bloggare och skribenter). Men det finns undantag. Johanna är ett av dessa undantag, för visserligen skriver hon med all säkerhet på uppdrag, men hon skriver recensioner på ett bra sätt och hon hanterar svenska språket korrekt i sina blogginlägg. Det är en njutning att läsa Johannas bokinlägg, som jag ser som recensioner.

Med detta sagt tänker jag försöka läsa ut min bok på gång så att jag kan välja nåt nyare ur min TBR*-hylla. Kanske… del två i Mikael Bergstrands Indien-serie..?

Vilken ska jag välja härnäst? Den näst längst till höger, kanske..?

∼ ♦ ∼

*TBR = olästa böcker, från engelskans books To Be Read

Livet är kort.