Kära dagbok…

Det blev ett abrupt slut på TV-tittandet igår – skärmen blev svart. Varken SvT 1 eller 2 fungerade, så jag fick inte se slutet av Veckans brott. MORR! Nån halvtimme senare var kanalerna igång igen, så det var kanske nån som roade sig hos bostadsrättsföreningens kanalleverantör. För nej, jag har inte valt aktivt själv. Det kanske verkar som om jag glor väldigt mycket på TV med tanke på att jag skriver om vissa TV-program här på bloggen då och då. Faktum är att jag inte alltid ser ens ett enda program per kväll. Däremot får jag ofta somna till TV:ns ljud för att ta bort oljuden nattetid från tvättmaskiner i huset och annat. Men det är en annan sak, då tittar jag inte. I kväll hoppas jag emellertid att tekniken inte krånglar, för jag vill se när Lars Lerin är vänlig mot Thorsten Flinck. Inte bara för att de båda intresserar mig, utan för att jag noterade i trailerfilmen till programmet att de åker kanalbåt i mitt barndomsland med en båt som är byggd i Motala och som är världens äldsta registrerade kryssningsfartyg – Juno!

Juno fotad av mig en julikväll 2013 i Motala hamn.

Onsdagen blev bättre än tisdagen på flera sätt. Det känns som om jag har nätverkat i olika konstellationer hela dan. Roligast var det kring lunch när jag träffade en gammal, go bekant och även gjorde en ny bekantskap. Vissa människor känns så där extra bra att… ”samla på”. Bonus var att jag fick morsa på farbror Svempa och fråga om han hade städat kontoret på sistone. Det hade han, sa han, men nu var det visst kaos igen, så jag fick inte komma och hälsa på just idag. Jag nöjde mig därför med att köpa med mig två askar ingefärsbonbons till mig och semestrande kollegan. Och så gladde jag mig åt att killen i kassan gav mig korrekt växel tillbaka. Vid förra besöket på Ultuna Thai kök & kiosk fick jag en hundring mindre än vad jag skulle ha, nämligen. Utöver detta gladde jag mig också åt att jag åt upp min lagade lunch idag. Långsamt och fint, men jag åt upp.

Ingefärsbonbons till mig och semestranade kollegan.

Jag har blivit teamlös och frifräsare igen, fast inte utvisad hit. Bordet och stolen väntar på bortfraktning.

Duktiga Annika, som har fått utgå som min teamledare eftersom jag har blivit frifräsare igen, och jag försökte publicera några översättningar på intranätet under eftermiddagen. Tyvärr upptäckte Duktiga Annika att texterna inte var helt korrekt översatta utan måste ses över och redigeras innan de publiceras. Tillbaka till ruta ett. Den som gjorde översättningarna har slutat jobba här, så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Till viss del kan vi gå igenom tillsammans och försöka skriva om, men det måste ändå till nån engelsk expert som granskar slutresultatet före publicering.

Under ett av dagens möten fick jag sms från min nästanbrors syster. Jag vill gärna hålla den kontakten levande, men på arbetstid finns det inte utrymme att vara så mycket privat. Jag hoppas hon förstår. Glad blev jag i alla fall, både för sms och för applåder för frillan. Tack, Kia!

Mer än halva arbetsveckan har nu passerat och redan igår planerade Fästmön och jag lite kring den kommande helgen hos Fänriken. Kanske kan vi då också planera våra framtida resandeaktiviteter, nåt som blir en present till oss på våra födelsedagar i april. Aktiviteten i sig sker emellertid troligen inte förrän i början på sommaren. Familjen vill nämligen säkert fira jubilaren på Dagen. Jag har dessutom framför mig att hitta en vacker vårdag när lilla mammas aska kommer ner i jorden tillsammans med pappas. Jag tänker mig en långhelg i Motala – om jag bara får låna en soffa att sova på hos nån av vännerna där.

Till sist en hälsning till mamma: Jag vet inte om jag klarar dina orkidéer, men din novemberkaktus har knoppar.

Den har knoppar, mamma!

Livet är kort.