Kära dagbok…

Toffelfötterna gjorde en nattlig utflykt i environgerna.

I natt kom Fästmön hem från sin resa. Ja, jag har varit otroligt avundsjuk, jag vill också resa utomlands. Det har jag inte gjort sen 1996. Men jag är ännu sjukskriven och jag tror ärligt talat att jag inte hade klarat av att resa just nu.

I stället laddar jag för min come back till jobbet på torsdag. Lite pirrigt känns det. Så det kanske är därför jag har sovit väldigt lite de två senaste nätterna. Strax före midnatt åkte jag ner till Centralen i Uppsala, plockade upp Anna och skjutsade hem henne. Sen var jag hur pigg som helst och kunde inte sova. Gjorde ytterligare en liten nattlig utflykt, men i environgerna hemma. Inte en käft var ute här i krokarna. Toffelfötterna halkade alltså rätt ensamma i New Village.

Men månen vandrade sin tysta ban…

…snön lyste vit på fur (..?)…

…och gran (..?)…

Snön lyste rätt vit på taken och bara Tofflan var vaken. Tofflan somnade till först vid tretiden, för att vakna klockan fyra, sova 20 minuter, vakna igen och så vidare fram till klockan var 6.20. Då klev hon upp och fixade kaffe för SvT bjöd traditionsenligt på Luciamorgon och sånt missar inte Tofflan gärna.

Luciamorgon på SvT, en Toffeltradition att titta.

Innan programmet började låg jag och funderade på den senaste åren och om jag hade glott på Luciamorgon på TV då. Det året jag helst av allt ville titta var 2012 när Luciamorgon visades från Domkyrkan i Uppsala. Men då låg jag på operationsbordet och blev av med några ovälkomna aliens i magen. Året därpå jobbade jag på värsta vuxenmobbingstället. Jag minns att jag filmade ställets Luciafirande. Sen smet jag upp i köket och grinade och tuggade på en lussekatt. År 2014 tittade jag på SvT, men var svårt sjuk i förkylning. Och förra året jobbade jag tillsammans med NK*. Åren går fort… Men i morse kunde jag i alla fall njuta av en timmes traditionell Lucia från Varbergs fästning. Det var mycket vackert och stämningsfullt!

Vackert och stämningsfullt Luciafirande i Varberg.

Jag gav mig själv kaffe på sängen med lussekatt, pepparkakor och ädelost på tub. Mindre stämningsfull blev magen av detta, dock, men gott och mysigt var det.

Jag gav mig kaffe på sängen.

Sen låg jag och tänkte på när jag själv var Lucia. Jag var varken svart eller kille, men en blek liten femårig flicka som en gång fick lussa hos farmor och farfar i Uppsala. Pappa skulle fota – med gammel-kamera, men utan blixt – och kommenderade:

”Stilla!

Därav allvaret hos den lilla Lucian. Hon som aldrig fick vara stjärngosse, trots att hon ville vara kille, men framför allt åtrådde den där guldstjärnan så hett. (Struten kunde hon klara sig utan.)

Men oavsett vem den lilla Lucian var och vad hon ville och hur hon och du ser ut och är… Glöm inte Lucias budskap: FRID!

En allvarlig liten Toffellucia.

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förr jobb

Livet är kort.