---

Kära dagbok…

 

Jag undrar om Dag Hammarskjöld nånsin kände sig stressad.
Han är en av mina idoler, men att säga förebild vore som att svära i kyrkan: Dag Hammarskjöld var så mycket mer än jag nånsin har varit, är eller ska bli. Idag är det 55 år sen han dog. Då var han bara 56 år, men han var nationalekonom, jurist, adelsman, ämbetsman, diplomat, författare och FN:s generalsekreterare. Dessutom växte han upp på slottet här i Uppsala – hans pappa var landshövding och statsminister senare. Nä, den enda likheten mellan mig och Dag Hammarskjöld – förutom att vi bodde i Uppsala båda två – är att vi pluggade litteratur. Han tog sin första kandidatsexamen 1925, jag tog min 1985. Sen liccade Dag Hammarskjöld, läste in en jur kand och skrev en avhandling som blev en bilaga till arbetslöshetsutredningen 1933. Jag själv laddade jobbmobilen i kväll och upptäckte nio olästa mejl och kände mig bara… helt slut. Det skulle nog inte Dag Hammarskjöld ha gjort. Tyvärr är det omöjligt, men om det är nån jag önskar att jag finge träffa en gång i livet vore det Dag Hammarskjöld. Jag skulle vilja fråga honom hur kan kunde göra allt det han gjorde, hur han hann och om han inte nånsin kände sig aningens, aningens stressad.

Jag telefonerade en timme med mamma idag på seneftermiddagen. Hon var väldigt stressad över att en person som brukar hjälpa henne har råkat ut för en olycka. När hon ville uttrycka sitt beklagande över olyckan till personens äkta hälft måtte hon ha uttryckt sig lite… fel eller klumpigt. Eller också bara ärligt. För i allt och med alla ställer vi ju oss själva i jämförelse. En persons olycka får konsekvenser för mamma. Jag kan förstå båda sidor i det här. Det gör mig ont att det inte är jag som kan hjälpa min mamma, men det går ju inte – vi bor 30 mil från varandra. Nu kan jag bara hoppas att det ordnar sig för såväl den olycksdrabbade som mamma. Det gäller att vi kommer ihåg att vi faktiskt alla bara blir till en hög med… damm, förr eller senare…

---

Det har varit en lite längre helg för mig än vanligt. Med semesterdagen i fredags blev det tre lediga dar på raken. Inte tycker jag att jag har gjort stora eller många ting, men det är värdet av det jag har gjort som spelar roll. Gårdagskvällen tillbringade jag hos Fästmön på Fänriken. Båda bonussönerna var hemma och så de tre i Familjen Katt. De är så fantastiskt söta och såna kvicksilver. Att bara förundras över dem får flera timmar att riktigt svischa förbi.

Här kommer några av helgens kattbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Vi var fyra som åt middag igår kväll på köksbordet och tre bredvid. Över bordet hängde Annas nya kökslampa, som hon fyndade på Stadsmissionen. Mamma har en likadan Tiffanylampa fast gul. För Annas del blev en milt rosa helt perfekt till den nya vaxduken i köket.

Efter eftermiddagens vrålfika i Slottsträdgården trodde vi inte att vi skulle palla varken middag, snacks eller lördagsgodis. Middagen slank ner fint vid 19-tiden, men godiset öppnade vi inte. Däremot blev det ostbågar och ett glas vin till filmen.

 

Inte trodde jag att jag skulle sova så gott som jag gjorde bakom tre bokhyllor klädda i djungeltyg och med tre busiga katter lösa i rummet. Men jag sov som en prinsessa ända tills åttatiden i morse. Anna har verkligen både smak och stil när det gäller inredning. Att hon är händig visste jag sen tidigare. I stället för att glo på tre masonitbaksidor när en ligger i dubbelsängen har hon satt upp ett tyg i gröna nyanser. Det blev hur fint som helst! Nu får vi bara hoppas att katterna håller klorna i styr. De har ju inte precis gjort det när det gäller den nya vaxduken i köket, till exempel… Jag provade i vart fall att läsa i sängen i morse och det gick hur bra som helst. Fast jag tänkte nästan döpa om boken – den borde handla om en kvinna i en annan färg, eller hur..?

I eftermiddags tog vi en tur i bilen för jag behövde tanka och så ville vi titta på våra jobb. Först åkte vi ut till Rushyes där Anna börjar arbeta om ett par veckor. Vägarbeten var det naturligtvis, men till sist hittade vi rätt. På väg tillbaka till stan passerade vi mitt jobb. Sen skulle jag visa Anna vilken väg jag brukar köra hem från jobbet. Då fastnade vi på en tvärgata på grund av… Uppsalas Prideparad som var ute och spankulerade samtidigt. Jag gjorde en kovändning och till sist kom vi på rätt köl igen och kunde handla som planerat på Tokerian. Där passade vi på att reta en av mina grannar – på ett snällt sätt. Andra grannar retar en sig bara på så de får vara.

I kväll har jag tvättat och värmt och ätit en matlåda med spaghetti och kalkonfärs. Det blev ett glas vin till maten och… jag tänker faktiskt ta ett till lite senare. Men först blir det pressokaffe. Jag ska läsa och kämpa för att hålla mig vaken till klockan 22 när Happy Valley börjar – förra avsnittet slutade så… jobbigt…

Jag önskar DIG en skön söndagskväll och hoppas att DU får en fin ny vecka!

 

---

Livet är kort. Ta tillvara på det.