Torsdag kväll den 8 maj och fredagen den 9 maj 2025: En roll i handlingen, studsigt och ryggplåga och så en egen liten familj

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ryggen var fortfarande besvärlig igår kväll, så jag fick ligga ner och titta på Förrädarna. Asså… vilken samling… tokar det är. Den här gången är det ett riktigt tjafsgäng. Och på nåt vis förtar det mitt nöje när det mest bara är tjafs. Deltagarna är lite som kossor, lättledda. Många har svårt att tänka själva och lyssnar på den som skriker högst. Dessutom… dessa krokodiltårar. Maj gadd!

Jag njöt betydligt mer av boken. När jag hade gått och lagt mig och läste en stund innan jag släckte, upptäckte jag att jag har en roll i handlingen, minsann. Jag är en sån som man snavar på. Så passande!

Han snavade på en toffla ur boken Ormens öga

Jag är med i Ormens öga!

∼ ♦ ∼

Fredagen jag vaknade till var regnig. Men regn behövs. Det är så grönt och fint i allén utanför. Och jag behövde ju inte ge mig ut några längre sträckor idag heller. Efter en het dusch för ryggens skull och en behövlig hårtvätt slog jag mig ned vid frukostbordet med Hopptimisten och Hopptikissen, Ormens öga och två tända ljus. Hopptikissen är en riktig piggelin sak som studsar lite mer hyperaktivt än Hopptimisten. Men de är väldigt söta tillsammans och ja. Jag pratar med dem! (Vem ska jag annars prata med när jag är hemma?)

Fredagsfrukost med Hopptimisten o Hoptikissen o Ormens öga tända ljus

Fredagsfrukost med min egen lilla familj. Hopptikissen är hyperaktiv.

 

Bitmoji Tofflan konfunderad

Diskussioner om språk och andra kul uppgifter idag.

Men jag skulle jag inte bara hänga med min familj utan jobba också. Dan började med en diskussion kring en översättning jag hade fått. Inte helt enkelt när översättaren sitter på andra sidan jordklotet (med tanke på dygnet och tiden). Diskussionen blev också ganska utdragen. Ryggen plågade mig dessutom, vilket gjorde att jag hade svårt att sitta mer än 20 minuter i taget. Sen blev jag tvungen att upp och studsa – som Hopptikissen, ungefär. (Fast jag är inte lika pigg, givetvis.) Jag hade också massagekudden igång inklusive värme bakom ryggen. Utöver det kör jag mina vanliga knep när jag jobbar hemifrån, det vill säga reser på mig och gör diverse insatser till fots. Till exempel går med dammvippan. På så vis får inte bara ryggen räta ut sig, jag får hemmet lite mer dammfritt. Givetvis jobbade jag med flera jobbgrejor också. Det som stack ut idag var en kort och kul uppgift från Säk.

Innan lunch tog jag en liten promenad – vädret inbjöd inte till nån längre. Det regnade visserligen inte, men graderna kändes lägre än de sju termometrarna visade. Först var jag ner i soprummet. Där var riktigt fint och välstädat just idag. Kompostpåsar saknas dock sen ett tag och nu börjar mitt lager, som jag tog med från Main Street, ta slut.

St Olofsgatan avstängd utanför Trillerbutiken

Kallt och trist väder. Butiken på hörnet är dessutom nästan helt avskärmad från yttervärlden. Men fram till juli är butiken öppen. Den svarta Barbapappan råkade komma med när jag fotade. Tänk bort honom!


Jag gick vidare nerför gatan bort till Butiken på hörnet
för att köpa helgens smaskens till kakhålet. Som vanligt blir det väl inte det enda som åker ner den vägen, men Noisetterna håller jag stenhårt på – max en till lördag och max en till söndag. Hur ska jag klara mig i juli när butiken semesterstänger??? Det fick jag fundera på medan jag åt min hemmalunch med min lilla familj och Uppsala-deckaren.

Jag jobbade på under eftermiddagen, men blev väldigt trött. Runt 15.30 loggade jag ut och la mig en stund på soffan – och somnade. Ungefär 20 minuters tupplur gav mig lite energi.

Mer energi fick jag av att äta fredagsmiddag – smörgåstårta och riesling i glaset. Ja det blev faktiskt ett och ett halvt glas vin. Jag dukade med helgporslinet (pappas farfars och farmors, Karls och Mabels) och mina föräldrars silverbestick. Ljusstumparna från i påskas fick duga till bordet. Mitt sällskap var precis som vid dans andra måltider Hopptimisten, Hopptikissen och Ormens öga. Och så lät jag klassisk musik fylla köket.

Smörgåstårta o GWs riesling med Hopptimisten o Hopptikissen o Ormens öga

Fredagsmiddag med riesling och min lilla familj.


Det är helg.
Jag har inte ett skit planerat, men kanske kan jag åka på loppistur. I kväll läser jag och försöker hitta nåt lättsamt spännade att glo på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag beställde jag en vinlåda från Vinoteket. Självklart blev det italienska viner, denna gång nio stycken röda Guldkorn från Apulien som levereras på onsdag kväll.

Vinlådan Guldkorn från Apulien med nio flaskor rödvin

Nio flaskor guldkorn från Apulien är beställda och levereras på onsdag kväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Staket

Staket

Ordet för idag,
staket,
blev till en oändlig diskussion
om grönt
och prepositioner

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 7 maj och torsdagen den 8 maj 2025: Ont-i-kroppen-dag, men gladare av Hopptikissen och go-fika

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Kvällsfika med Ormens öga och Ballerina

Kvällsfika med en spännande bok och Ballerinakex.

Igår kväll var jag mycket trött, men också mycket nöjd med en väldigt bra arbetsdag och -vecka hittills. Jag har orkat och jag trivs jättebra med min ”nya” arbetsplats. Men… det kostar på. Redan under dan igår kände jag rejäl värk i fötter, ben och rygg. Jag hade svårt igår kväll att hitta nån bekväm viloställning. Inte ens en spännande bok och Ballerinakex till kvällskaffet hjälpte. Och det blev flera korta vakna stunder i natt när jag rörde mig för att nån kroppsdel gjorde ont. Är det så här det ska vara resten av arbetslivet – att jag får så här ont när jag jobbar och har ett kontorsarbete! – då vet jag inte hur länge jag pallar. Jag vill ju så gärna vara hela arbetsveckan på jobbet och min tanke igår var att jag kanske orkar vara där ytterligare en dag. Smärtan igår kväll, i natt och idag gör att jag inte tänker så längre, tyvärr. Min onsdagskväll avslutades med Veckan med Camilla och Leif GW och det var sista avsnittet. Därefter kollade jag på lokala nyheter innan jag hoppade i säng.

∼ ♦ ∼

Nån kvart innan morgonlarmet skulle ljuda vaknade jag. Jag var stel och hade ont och svårt att komma ur sängen. Men upp kom jag. När jag får röra på mig blir det lite bättre efter ett tag. Och så en varm dusch på det med Linnex på onda ställen efteråt.  Jag kunde ta det lite lugnt och medan kaffet gjorde sig färdigt i perkolatorn vattnade jag krukväxterna i fönstren åt gatan samt fyllde på toapapper i badrummet och kaffe i kaffeburken. Påfyllningen till trots har jag ändå fortfarande två oöppnade paket av favoritkaffet Zoegas Blue Java i skåpet. Hurra! Därefter blev det vanlig frukost med en stunds läsning.

Torsdagsfrukost med Hopptimisten o Ormens öga

Lugn torsdagsfrukost med Hopptimisten och spännande läsning.


Klockan sju startade jag jobbdatorn
och sen var arbetsdagen igång. Jag tog massagekudden och lät den jobba bakom ryggen. Det kändes riktigt bra. Inte heller var det fel att bara låta den ligga bakom ryggen när jag hade kört några omgångar.

Inloggning vid dagens arbetsplats hemma

Inloggning vid dagens arbetsplats, morfars skrivbord hemma på Saint Ollie.


Som vanligt var det morgonmöte med avdelningen på Zoom,
men avstämningsmötet för arbetsgruppen skippade vi. Det gick lika bra att rapportera via mejl. Och vidare finns ju telefoner om nåt akut skulle uppstå. Mitt främsta fokus idag var transkribering av en forskarpodd om vulkaner. En transkribering tar några timmar och med tanke på ryggontet behövde jag resa på mig då och då. Den här gången var forskaren av icke svenskt ursprung, vilket försvårade en del. Dels var det svårt att uppfatta ord och terminologi korrekt, dels fick jag skriva om så att det går att läsa svenska som är hyfsat OK grammatiskt sett. Utöver det är jag inte så vansinnigt duktig på att stava till isländska vulkaner. Det var skönt att göra ett avbrott och pinna iväg till Korgtassen för att handla och sen äta lunch och läsa en stund innan jag fortsatte lyssna och skriva igen.


Det blev inte bara vanlig handling av middagsmat
till idag och i morrn. Några extra godsaker slank med eftersom jag skulle få en gäst på eftermiddagen. Hopptikissen levererades av Anna och jag fick bjuda på en go-fika så här på torsdagen. Glupsk som jag är hann jag inte med att fota vare sig bullar eller cookies. Hopptikissen är jättesöt och Hopptimisten blev väldigt glad han också över att få sällskap.

Hur skulle jag orka Korgtassens gotländska fisksoppa efter detta? Tja, plötsligt hade det gått några timmar och jag micrade soppan och bredde en ostfralla. I glaset hällde jag GW:s riesling. Och allt slank ner.

Torsdagsfisksoppa o ostfralla GWs riesling Hopptikissen och Hopptimisten

Torsdagsfisksoppa, ostfralla och ett glas GW:s riesling med Hopptikissen, Hopptimisten och Ormens öga.


I kväll behöver jag vila min värkade kropp.
Jag ska läsa och se Förrädarna.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Även idag kom ett bokpaket, denna gång från Blue Publishing. Det var Gabriella Berings bok Pappas sista vår. Den här boken hade jag själv bett att få för recension. Jag ska försöka vara stark när jag läser den.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 7 maj 2025: En vanlig arbetsdag…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Sent igår kväll smög jag ut. Jag skulle älska att ta korta kvällspromenader innan läggdags, men jag är rädd nu efter allt läskigt som har skett. Jag träffade på en kvinna med en hundkille och vi växlade några ord. Annars var det lugnt! Skälet till min sena utevistelse var att jag ville köra in bilen i garaget. Där stod redan två bilar, så jag var inte först. Det kändes skönt att få in bilen under tak, i värmen och bakom lås och bom, typ.

Nätterna är fortfarande kalla och i morse var det bara tre grader. Jag värmde mig med en het dusch innan jag satte mig vid frukostbordet. Nyttjade tiden till en stunds läsning. Jag hade inte många sidor kvar, men jag tog med boken till jobbet i hopp om att kunna läsa ut den på lunchen.

Onsdagsfrukost med Hopptimisten o Dödens klackar

Onsdagsfrukost med Hopptimisten och läsning, förstås.

 

Fyrisån vid Nybron majmorgon 2025

Skön, men kall promenad upp till jobbet i morse.

Idag var det en vanlig arbetsdag. Jag promenerade upp till jobbet och det gick bra. Det är ju så att jag måste röra på mig också, även om det känns som om hjärtat ska explodera i Carolinabacken och trots att såväl hälsporre som ljumske gör ont.

Jag hade fått en artikel tillbaka efter faktagranskning – och även korrekturläsning. Insåg själv att jag skrivit så dåligt och jag vet inte om jag skickade fel version på koll. Nu är allt korrigerat och jag skickade texten på översättning under förmiddagen, mellan mötena. Bildvalet är också klart.

Så var det dags för veckomöte i min arbetsgrupp. Det var jättelängesen vi hade, så det var en hel del att prata om. På måndag ska vi ha ett längre möte på eftermiddagen där vi bland annat ska stämma av och planera inför sommaren.

Idag blev det inga kakor på förmiddagen, så jag var väldigt hungrig vid lunchtid. Det blev skrivbordslunch igen, jag trivs så bra borta i mitt hörn. Och när ”alla andra” i närheten går iväg och äter på olika ställen blir det väldigt lugnt och tyst och… skönt. Boken hann jag tyvärr inte läsa ut, men det ska jag göra i kväll. Inte många sidor kvar…

Skrivbordslunch onsdag med Dödens klackar

Skrivbordslunch igen i min tysta hörna. Men jag hann inte läsa ut boken.


Utöver det ovan nämnda la jag in en artikel i webbverktyget,
en artikel som är helt klar att publicera när det är läge för det. Jag har diskuterat en parkerad artikel som jag ska lossa handbromsen på nästa vecka. Vidare har jag fått en transkribering att göra under torsdag eller fredag när jag jobbar på distans. Ett litet brandlarm – övning, tack och lov! – hanns också med på eftermiddagen. Arbetsdagen har varit helt vanlig – och det är så bra. Jag har orkat!

∼ ♦ ∼

När jag kom hem la jag mig på soffan och vilade en stund. Sen läste jag ut de sista spännande sidorna. Bokbytet innebar en återgång till min blåa litterära period. Jag lämnade Österlen och kalla fall-gruppen för att återvända till Uppsala och dess universitet. Nu ska jag recensera dessutom.

Böckerna Cold Case Dödens klackar och Ormens öga

Bokbytet innebar återgång till blå litterär period och att jag lämnar Österlen för Uppsala.

Nödd och tvungen att äta var jag som vanligt. I kväll blev det grillad kycklingkorv med bröd. Kockan är så vaaansinnigt fantasifull…

Grillad kycklingkorv med bröd Hopptimisten och Ormens öga

Grillad kycklingkorv med bröd till onsdagsmiddag i Hopptimistens sällskap och Ormens öga(s).


I kväll läser jag
och sen ska jag se Veckan med Camilla och Leif GW.

∼ ♦ ∼

När jag loggade in på 1177 såg jag att mina recept är förnyade. Det är bra, men jag har inte fått några svar på mina funderingar. Räknar inte med att få det heller, tyvärr. Eller… det kanske blir… efter vintern. (Kardiologen sa i maj 2024, för ganska precis ett år sen, att jag skulle få en återbesökstid efter sommaren. Jag trodde han menade sommaren 2024, men uppenbarligen inte.)

Tyvärr är det inte bara jag som är sjuk. Min vän hunden Bruno opererades på djursjukhuset igår, men veterinärerna kunde inte plocka ut tumören. Jag har haft kontakt med husse och vad jag förstår ska Bruno äta mediciner. Men precis som för mig gäller att Brunos liv förkortat. Jag är så ledsen, så ledsen för jag vet vad Bruno betyder för husse – och han har kommit att betyda en hel del även för mig. Älskade hund!

Bruno o Magnus

Bruno och husse.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Cold Case: Dödens klackar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en födelsedagsbok.



Tina Frennstedts bok Cold case Dödens klackarEn serie kriminalromaner som jag har läst och uppskattat mycket 
är Tina Frennstedts Cold Case-serie. Samtliga av de fyra första böckerna har fått högsta Toffelomdöme av mig. Den fjärde recenserade jag dessutom. Därför var förväntningarna förstås skyhöga på Cold Case: Dödens klackar. Boken fanns på ”önskelistan” och jag fick den i födelsedagspresent av Anna. Tack!

För tolv år sen mördades David Landström, en dragqueen på väg mot sitt genombrott. Mordet klarades inte upp. En journalist börjar granska fallet och blir skjuten. Då bestämmer sig Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, att ta upp fallet och utreda mordet på nytt. Utredningen gör hon tillsammans med Marie Erling och det hela blir mycket dramatiskt. Samtidigt ärver Tess ett stort hus i Stockholm. Förskräckt inser hon att hennes sambo Sandra kanske vill lämna Österlen och flytta till huvudstaden.

Asså den här serien är så bra! Jag gillar att författaren skriver om Tess och Sandras förhållande som vilket som helst. Grejen är inte att de är två kvinnor som lever tillsammans. Grejen är att de har samma… issues med vardag, jobb och bonusbarn/barn som vilket par som helst. Realistiskt skildrat!

En annan sak jag gillar med serien är att den är handlar om autentiska fall. Författaren är journalist i botten och som sådan har hon viss koll på omvärlden. Den här gången har emellertid Tina Frennstedt mest har låtit sig inspireras av dragkulturen. När jag frågade henne nämnde hon att det finns ett par fall från 1990-talets New York som påminner om händelserna i boken. Men att hon har gjort ordentlig research kring drag är mycket tydligt.

Händelserna varvas mellan dåtid och mordet 2012 och nutid, 2024. Det givna är att mordet är ett hatbrott mot en minoritetsgrupp. Men kan det vara så enkelt?

Boken innehåller både spänning och fart och det sker flera mord vartefter Tess och kollegorna tycks närma sig mördaren. Men jag blir inte klok på vem som är skyldig och varför. Eller… författaren lyckas hålla mig på halster ända tills det återstår cirka en fjärdedel av boken. Då uppfattar jag en karaktärsbeskrivning som får mig att gissa rätt. Säker är jag förstås inte förrän hela sanningen kommer fram. I slutet avslöjas också vem personen var som Tess fick ärva huset av och varför. Det hela är mycket spännande och det gör inget att jag gissar rätt om mördaren och motivet, för det dröjer innan jag får svart på vitt att jag har rätt.

Som de övriga böckerna i serien är den här romanen välskriven även om jag grinar illa vid böjningen av orange. Det är tillåtet att lägga till ett a, men Svenska Akademien och jag tycker inte det. Sorry!

Toffelomdömet blir, trots rätt gissning från mig och a på orange, det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Cold Case-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Cold Case: Försvunnen
  2. Cold Case: Väg 9
  3. Cold Case: Skärseld
  4. Cold Case: Sista bilden 
  5. Cold Case: Dödens klackar (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ur Livet: Kolossalt!

Kolossalt!

Att det ska vara så
kolossalt svårt
att respektera en tyst minut

Pratsjukan sprider sig

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 maj 2025: Konstgjord smarthet på jobbschemat och spännande litteratur hemma

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bilen på parkering utomhus

Bilen får stå ute idag.

Idag vaknade jag före väckningslarmet. Alltså larmet på mobilen som är påslaget när jag ska upp och jobba. Det tillrar igång 5.45. Larmet för morgonmedicinen har jag bara påslaget när jag är ledig. Jag kände lite stress inför den här dan, men eftersom jag också är lösningsfokuserad ordnade jag det hela efter bästa förmåga. Klockan var typ tjugo i sex när jag hade kört ut bilen ur garaget och parkerat den på stora parkeringen. Det var kört att få boendeparkering förstås. Inte bästa dan för min fina bil att stå ute. Det tog väl nån timme, sen började det regna. Givetvis blåser det fortfarande. Jag hoppas att ingen gren blåser ner på bilen som det gjorde min sista arbetsdag 2017 på Polacksbacken före semestern och flytten till Segis… När jag kan köra ner i garaget igen är oklart. Fram till midnatt får man inte parkera där eftersom det först ska städas, sen målas och färgen måste torka. Ja ja, jag har parkerat ett dygn. I värsta fall får jag väl springa ut och köra in bilen i morron bitti. 

Idag hade jag en hel utbildningsdag. Eller… jag jobbade lite först. Förmiddagen bestod av en föreläsning och grupparbeten via Zoom. Då satt jag hemma. På eftermiddagen skulle vi ha utbildning IRL i en lokal bortom mitt jobb. Jag frågade en snäll arbetskamrat om hon skulle ta sin bil och om jag fick åka med. Så blev det bestämt att hon skulle plocka upp mig runt 12.30. Skönt, för då fick jag också vila min onda hälsporrefot. Innan dess måste jag hinna slänga i mig nåt ätbart också, så jag förberedde genom att göra att par mackor. Vågade inte äta mer för magens skull. Men frukosten blev annars som vanligt, med fil, Hopptimisten och läsning. Jag har nu läst 70 procent av min första födelsedagsbok. Egentligen ville jag varken jobba eller gå utbildning utan läsa.

Tisdagsfrukost Hopptimisten o Dödens klackar

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och läsning.

 

Bitmoji Tofflan med penna

Jag skriver. Och AI avskyr jag – åtminstone före dagens utbildning.

Dagens utbildning handlade om nåt jag avskyr, AI. Jag såg delar av ett TV-program om AI också igår kväll. Det gjorde mig inte mer välvilligt inställd. Vad gäller dagens kurs hade jag ändå nån förhoppning om att den kunde göra mig mer… positiv. Att kanske hitta nåt sätt som jag kan ha nytta av AI i jobbet. Syftet med kursen var att ge en introduktion till AI med fokus på praktisk tillämpning just för jobbet. Vidare skulle föreläsningen inspirera och engagera oss deltagare så att vi vill ta reda på hur våra administrativa arbetsprocesser kan bli mer effektiva – givetvis med syfte att spara tid och pengar. Dessutom ska det hela bidra till ett hållbart arbetsliv. Eh… hur då??? (Jädra floskler och jidder. Undras om inte syftestexten var AI-skriven… Starkt misstänkt!) Jag jobbar inte med några administrativa arbetsprocesser, jag skriver. Och det AI skriver kan man inte släppa igenom bara så där. Först måste man mata in underlag och ”regler”. Sen måste man granska det som kommer ut. Skriver jag själv allt går det mycket fortare. Så… nej, före kursen visste jag inte vad jag ska ha för nytta av AI i jobbet och jag blev inte klokare efteråt.

Ballerinakex och vatten

För att överleva förmiddagen.

Hur var utbildningen då? Gav den mig nånting? För det första hade förmiddagens föreläsare en hemsk röst, så jag var tvungen att sänka ljudet till väldigt låg volym. Mina trumhinnor vibrerade. För det andra var föreläsningen blandad så att den innehöll både teori och praktik. Bara det att många hade angett att de var helt obekanta med verktyget. Såna som jag struntade därför i att göra vissa övningar, helt enkelt. En annan orsak till det var att jag inte hade nån lust att leka, jag visste inte vad jag skulle leka med. Så jag lyssnade, deltog i gruppdiskussioner, drack bubbelvatten och åt Ballerinakex. Bäst var gruppövningen där jag hamnade i samma grupp som Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat!

Jag slängde i mig mackor och ett kokt ägg till lunch och gick sen ut för att vänta på Taxi U. Det var nästan så jag gick in igen, för utanför porten, på andra sidan planket där min bil står just nu, blev en person visiterad av två poliser. Uppsala tycks ha blivit Vilda Västern…

Mackor o ägg med Hopptimisten o Dödens klackar till hemmalunch

Mackor och ägg med Hopptimisten och Dödens klackar före Vilda Västern och eftermiddagsdelen av kursen.

 

Workshop om ai

Workshop om AI på eftermiddagen krävde kaffe och brillor, papper och penna.

Min arbetskamrat kom så småningom och vi bilade ut för eftermidagsdelen av kursen. Den var bättre än förmiddagen. Jag försökte delta, men kände mig kusligt oengagerad. Bra diskussioner i gruppen blev det dock, liksom ett bra samtal med min samordnare.

I övrigt tror jag att det som vanligt blir en tummetott. Kanske var det därför jag hade svårt att engagera mig, kanske berodde det på polisnärvaron. Jag tycker att det är så obehagligt och är ledsen för det, för jag trivs bra i min lägenhet. En ny flytt orkar jag inte med.

Därför blev jag väldigt glad när jag kom hem till Saint Ollie igen och hittade inte fler poliser eller misstänkta brottslingar utan ett spännande paket med fiktivt innehåll i postboxen. Det var Bokförlaget Polaris som hade skickat Johan Tralaus nya Uppsala Arcana-deckare, Ormens öga, för recension. Omslaget går i blått, så jag tänker gå tillbaka till min blåa litterära period.

∼ ♦ ∼

Jag hade inte bestämt middagsmat idag. Gazpacho var riktigt gott, men sån soppa åt jag igår och smörgåsar åt jag till lunch. Jag tog fram en matlåda kycklingkorv och makaroner ur frysen och ställde på tining när jag kom hem från utbildningen på eftermiddagen. Den micrade jag på kvällen. Ingen jätteportion var det, men med rejält med ketchup och tomater till blev maten i alla fall rätt nyttig (greensakes).


I kväll ska jag läsa, för nu går kalla fall-boken mot upplösningen.
Jag hinner/orkar nog inte läsa ut boken, men… kanske i morrn. Det börjar bli dags för nästa litterära spänning.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… varför kan vissa människor inte ta att en inte vill ha nån kontakt med dem? Det är jobbigt att behöva hitta alla ställen där en måste blocka.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Strävt

Strävt

Det är strävt
att sträva efter lyckan
Strävt
som sandpapper av grövsta graden

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Måndagen den 5 maj 2025: Ny jobbutsikt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det var lite svårt att sova i natt. Jag var trött när jag gick och la mig och la mig gjorde jag i vettig tid. Men det är väl så efter en längre ledighet. Man har lite pirr i magen etc. Klockan två slog jag upp ögona och sen var det svårt att komma till ro. Jag kom i vart fall upp när jag skulle och jag åt min frukost. Badat hade jag gjort igår kväll, vilket gjorde att jag kunde skippa duschen. Det minskade morgonstressen och jag bestämde mig för att duscha i kväll i stället för i morgon bitti så slipper jag ett moment. Detta ger mig också en del extra lästid vid frukosten.

Måndagsfrukost med Hopptimisten o Dödens klackar

Måndagsfrukost med Hopptimisten och extra lästid av Dödens klackar.


Skälet till att jag gör så även i morrn
är att det blir en konstig dag. Jag har utbildning hela dan, men påbörjar den hemma på Zoom. På lunchen kommer en snäll arbetskamrat och hämtar upp mig i sin bil för gemensam avfärd till kurslokal. Utöver det ska jag också upp och ut med min egen bil tidigt på morgonen för att leta parkeringsplats – det ska ju städas och målas i garaget. Sen börjar inte kursen förrän klockan nio, vilket gör att jag ändå kan ta det ganska så lugnt.

Det var skitkallt, bara en grad hemma, men soligt i morse. Jag tog tröja och jacka och handskar. Blåsten har bedarrat en hel del. Jag bävade för promenaden upp till jobbet. Hur skulle jag orka? Och hälsporrefoten och ljumsken… skulle de hålla? Jag flåsade som en blåsbälg men kom fram levande till jobbet.

Domkyrkotornen fotade från St Persgatan

Det var soligt, men skitkallt i morse.

 

Ny utsikt från jobbfönstret

Ny jobbutsikt.

Under förra veckan skedde en flyttrockad på jobbet på mitt våningsplan. Jag tycker att jag har fått en bättre plats rent arbetsmiljömässigt – varmare och tystare – men utsikten, Blåsenhus, kunde ju vara roligare. Ja ja, man kan inte få allt. Jag var nöjd med att äntligen få sitta med ryggen mot en vägg. Bredvid mig har jag Stora A och vi kan konsten att vara tysta. När vi behöver prata går vi iväg.

Det första jag fick göra idag när jag anlände till jobbet var att sätta upp min jobbstation vid ett helt nytt skrivbord. Stora A och J hjälpte mig med en del kablar och att koppla in elen till skrivbordet så att det gick att höja och sänka. Sen tömde jag mitt skåp, för nu delar Stora A och jag ett skåp mellan våra skrivbord. Men när jag höjer och sänker det måste jag varna – det låter… för jävligt illa. Stora A:s bord också. Därefter läste jag ett korrektur och sen hade jag först ett Zoommöte och så ett IRL-möte min enhetschef om min hälsa. Jag blir lite stressad av att jag ska behöva prestera mer under tidspress, för friskare lär jag ju inte bli. Stress är det sämsta för mitt hjärta. Jag skrev lite till hjärtmottagningen i samband med receptförnyelsen igår, men responsen…

Därpå följde tre spontanmöten med arbetskamrater om diverse olika jobbrelaterade saker. Jag fick ett tråkigt besked som inte rör min person, men min arbetsgrupp. Livet… Och sen var det plötsligt lunch redan. Det är så lugnt och tyst där jag nu jobbar att jag kunde äta lunch där.

Skrivbordslunch på jobbet på Dödens klackar

Skrivbordslunch på jobbet vid nya skrivbordet med Dödens klackar.


På eftermiddagen fick jag faktiskt lite skrivro
och skrev bland annat ihop en artikel – den tredje i en serie som ska publiceras inför sommaren. Serien är tänkt att gå både internt och externt och ge tips på museer att besöka inom Uppsala universitet. Jag skickade iväg artikeln för faktakoll och gjorde bildval innan jag loggade ut. För sen var det dags att gå hem.

∼ ♦ ∼

Jag var trött och hungrig när jag kom hem, men först vilade jag en halvtimme på soffan. Så skrev jag det här samt kollade svar på 1177 angående mina recept (”inom en vecka”, men ingen kommentar på övrigt jag skrev). Vården 2025 i ett nötskal. Det vill säga de är jävligt bra på att säga att de ska göra saker, men det tar tid. Och det de inte vill göra lämnar de utan kommentar.

Måndagsmiddag blev gazpacho och smörgås. Det var perfekt att bara göra mackor och sen hälla upp soppa i en skål. Gazpacho ska ju serveras kall. Även om det var kyligt idag blev jag varm av promenaden hem. Det blir bra med en dusch senare som planerat.

Smörgåsar och gazpacho med Hopptimisten och Dödens klackar

Måndagsmiddag – smörgåsar och gazpacho – med Hopptimisten och Dödens klackar.

Utöver dusch blir det som vanligt läsning och en mugg kvällskaffe. Jag är ganska trött efter arbetsdagen, men generellt sett nöjd med hela dagen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har fått en signal om att ett av recensionsexemplaren beräknas levereras torsdag eller fredag. Det blir perfekt att ha nåt att göra den kommande helgen!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 3 maj och söndagen den 4 maj 2025: Tillvaron bara krymper

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det blev TV-kväll igår efter middagen. Men nu när jag har sett alla avsnitt av senaste säsongernas Tyst vittne och Shetland… Vad ska jag då göra om lördagskvällarna??? Det känns som om tillvaron bara krymper. Nu är inte TV allt här i världen, men TV-serier tillsammans med böcker blir en hel del när världen utanför är så otäck. Inte nog med att här har varit knivöverfall, påverkade människor och skjutningar i närheten där jag bor. Det händer saker på ställen dit jag tar bilen också. Bilen motionerar jag ett par gånger i veckan. Jag har några vändor jag kör innan jag gör diverse ärenden (oftast handling). Igår mitt på dan åkte jag en av vändorna. På eftermiddagen kunde jag läsa att det hade brunnit vid vägkanten på ett ställe på den vändan, ett ställe jag hade passerat nån timme eller två innan… Jag får fan stanna inne helt och hållet snart. Och dricka kaffe. (Fast kaffedrickandet ska jag ju hålla nere på för hjärtats skull…)

Kaffe o klitta

Jag får ägna mig åt kaffedrickande. (Mugg och espressokaffet fick jag av min adoptivdotter V.)

∼ ♦ ∼

Cold Case Dödens klackar och kaffe på sängen

Första födelsedagsboken och kaffe på sängen sista lediga dan på ett tag.

Lite seg var jag i morse när medicinlarmet gick, men sen kunde jag inte somna om i alla fall. Magen var besvärlig och det beror kanske på att jag slarvar med magmedicinen. När jag ändå var uppe hyfsade jag min födelsedagsbukett och påskriset. Det är inte mycket kvar av det senare, bara videkvistarna.

Jag fixade kaffe på sängen denna min sista lediga dag på ett tag. Sen låg jag och läste i nån timme eller två. Boken är den första födelsedagsboken jag läser. Den var hett önskad och jag fick den, av Anna. Totalt fick jag hela sju böcker – två av vännen FEM, två av min adoptivdotter V, två av Anna och en av Annas snälla mamma (presentkort). En av böckerna jag fick av V hade jag redan läst. Det är svårt att köpa böcker till mig. Säkrast är att kika på inköpslistan ifall man vill göra mig glad. Men för det mesta är det bara jag själv som köper efter den. Och jag blir ju alltid glad av de böcker jag köper. Nästan.

Matlåda med spaghetti o kycklingfärs

Söndagsmiddagen i en låda.

Efter uppstigningen tog jag fram en matlåda ur frysen. Jag orkar fan inte laga nån mat, det är så jäkla trist att laga och äta ensam. En matlåda med spaghetti och kycklingfärs blev perfekt att micra.

Därefter startade jag datorn och skickade begäran om förnyade recept på två av mina mediciner. Bäst att göra det innan det är kört, så att säga. Den 12 maj ska jag lämna prov som har med en av medicinerna att göra, den som ska hålla min hjärtrytm stabil. Jag har en massa biverkningar av den och dessa nämnde jag förstås. Säkert till ingen nytta. Nån kardiolog får jag ju inte träffa. Ibland vet jag inte vad som är vad, alltså vad som är biverkning och vad som är sjukdom.

Inte heller idag hade jag några större planer. Vädret var sisådär. Det är fortfarande blåsigt, kallt och av och till har det varit ganska mulet. Inget skönt uteväder. Bilen behövde ut en sväng precis som dess ägare, men jag hade ingen större lust. Bara att ta sig i kragen idag igen. Jag käkade frukost, diskade, bäddade och blaskade av mig. Endast frukosten på bild!

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Dödens klackar

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Dödens klackar.


Det blev en halvtimmes åktur utanför stan,
tillräckligt för att batteriet ska vara laddat ett tag till. Jag hade ingen lust att stanna nånstans så jag körde ner i garaget direkt när jag kom hem. La mig på soffan och spelade mobilspel nån timme (!) innan det var dags för söndagsfika. Den söta Noisetten gav mig visst energi, för jag tog ryggan och gick till Korgtassen. Det såg väldigt rart ut med blå himmel och så, men fy 17 vilken kall blåst. Kom på att jag behövde handla hem några snabba middagar/kvällsmat till veckan eftersom jag ju ska jobba. Det blev ett par soppor och ett par frysrätter samt ett paket bröd. Nu borde jag klara mig till nästa helg. Därmed kunde jag vila en stund igen och läsa. Jag passade också på att ringa Annas snälla mamma och bekänna två lögner… Ja, det var inga stora lögner men rätt ska vara rätt. Den ena lögnen gällde en fisk, den andra en författare. Jag erkände att jag hade uppgett fel. Mer än så avslöjar jag inte här.


Dagens middag blev ju bestämd redan i morse,
spaghetti och kycklingfärs upptinad i matlåda. Och först efter den tog jag söndagsbadet den här veckan. Jag hade slut på badskum och fick hälla i duschcrème i badkaret i stället. Det funkade, men jag krympte inte i badet. <== försök till skämt När jag skulle fila fötterna var den batteridrivna fotfilen helt död, så jag fick krångla med den efter badet. Det tog sin lilla tid att få igång den. Uppenbarligen har jag sparat en jädra massa dåliga batterier. Det blev till att gå ner i soprummet med dem!

Och nu är det kväll. Jag gissar att jag läser och försöker gå till sängs tidigt. I morrn går larmet igång 5.45. Jobbryggan är packad och rena kläder framhängda. Jag är bara lite orolig för ljumsken som har gjort ont sen igår. Det kan vara höftstrul på g. Då krymper tillvaron lite till.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar