Onsdagen den 5 mars 2025: Ljumma vindar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ljum onsdagsmorgon, avslöjade termometern – hela åtta grader. Jag kände mig ganska pigg när jag vaknade. Hälsporrefoten gjorde inte heller så ont. Märkligt, det där. Det verkar hjälpa att utsätta foten för flera timmars stående (som i lördags), men också att vila foten i princip helt från promenader (som igår). Igår tog jag totalt sett färre steg på hela dan än jag hade gjort när jag kom till jobbet i morse. Idag var det flera möten och jag visste att det därmed skulle bli en hel del sittande. Men först satt jag förstås hemma vid köksbordet och slevade i mig frukostfilen med tända ljus, Hopptimisten och August Strindberg. Jag läste rätt mycket igår kväll och i morse var det cirka 200 sidor av över 500 kvar. Mot slutet alltså.

Onsdagsfrukost med Hopptimisten Frälsarkransen tända ljus nejlikor

Mot slutet – i boken.

 

Skylt Gatuliv och klotter tags

Gatulivet i Uppsala…

Det har varit och är väldigt blåsigt, men vindarna är ljumma. Promenaden upp till jobbet blev behaglig. Det sämsta med den var att jag hade valt ett par strumpor med dålig resår… (Trodde att jag hade rensat ut strumplådan…) Lustigt nog var stan förvånansvärt folktom. Det var ju ändå en vanlig onsdag… Nåt gatuliv var det knappt tal om.

Idag var det mötesdag, men också en dag när jag skulle få min nya skrivbordsstol och min ståmatta, oklart exakt vilken tid. (Varorna levererades till vaktmästeriet under förmiddagen.) Det ställde till det att huset jag jobbar i var tvunget att ha låst den här dan. När man protesterar och skrämmer folk blir det en konsekvens. Det är inte så att man vinner sympati när man är aggressiv. Ibland borde de bara göra som Bruno – ligga snällt på filten. Då vinner man mycket sympati och har man tur får man vildsvinsgodis av förbipasserande tanter.

Bruno ligger på röda filten

Bruno på röda filten.


Igår var det en invigning.
Såna evenemang kan sätta sina spår. Synliga rester idag var en tulpandekoration samt en påse bullar. Ja ja ja, jag tog en bulle – och sparade till eftermiddagsfikat. Vi som jobbar får alltså också godis ibland, dock inte av vildsvinssort.


Förmiddagens möten förlöpte bra
och jag hann jobba lite praktiskt. Sen tänkte jag gå och kolla efter min stol och min ståmatta, men då hade det blivit lunchdags. Jag satt i trettio minuter och åt och läste. Mycket av storyn i boken har jag listat ut, fast eftersom det är så mycket kvar av boken kan jag inte vara säker på att alla teorier stämmer.

Onsdagslunch på jobbet med Frälsarkransen

Onsdagslunch med spänningslitteratur.


Stolen och mattan stod och väntade på mig
nere på vaktmästeriet. Ingen vaktmästare hade tänkt på att åka upp med grejorna till mig. Den vaktis jag mötte där nere sa bara att h*n inte visste vem som hade tagit emot. Eh..? Att det satt en lapp med mitt namn och telefonnummer på samt våningsplan var tydligen inte tillräcklig information för att sakerna skulle förflyttas. Men jag fixade det själv och trotsade förbudet mot att använda varuhissen. Mattan la jag under skrivbordet, men stolen lät jag vara fortsatt inpackad. Först på torsdag nästa vecka får jag hjälp med installationen. Jag är inte bara kommunikatör, jag är visst vaktis också, men se ingenjör är jag inte! Det är helt OK att vänta, för jag ska jobba på distans torsdag, fredag och även måndag.

 

Bitmoji Tofflan heh

Jag behöver göra roliga saker utanför jobbet.

Nästa vecka blir en annorlunda jobbvecka för mig. På måndag jobbar jag som sagt hemifrån och tar sen långlunch för en träff med en författare och en god vän, vill jag kalla henne. Tid och plats bestämdes idag. Det innebär att jag jobbar på jobbet tisdag, onsdag och torsdag vecka 11.

Jag behöver roliga saker att se fram emot utanför jobbet. Den kommande helgen är också inbokad för sånt liksom måndagslunchen alltså.

∼ ♦ ∼

När jag kom hem tog jag reda på gårdagens rena och torra tvätt innan jag körde igång en tvättmaskin. Sen la jag mig på soffan och vilade en stund. Skrev sen några rader innan det var dags att micra soppa och breda mackor till kvällsmat. Men först hängde jag den nya tvätten. En fin liten strykhög börjar växa.

Onsdagsmiddag med mackor tomatsoppa Hopptimisten Frälsarkransen

Onsdagskvällsmat med ostmacka och leverpastejmacka samt tomatsoppa.


Jag tänker att det kan bli bokbyte i kväll eller i morrn till frukost,
för onsdagskvällen ska jag vika åt att läsa. Möjligen tittar jag på Camilla och Leffe och deras vecka. I vart fall har jag valt ut nästa bok som ska läsas. Därefter jag läsa boken jag fick för recension igår.

∼ ♦ ∼

I morrn jobbar jag hemifrån. Jag behöver då också gå och handla lite på lunchen samt dammsuga. Städningen kan jag dela upp och ta lite i morrn, lite på fredag. Det ska bli vårvärme och sol i helgen. Ljumma vindar…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 3 mars och Fettisdagen 2025: Inga slemlor men fint i väntrummet, en älskarinna och en gud med tappad vinge

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Sista delen av Trolösa såg jag igår. Borde ha hetat TroSlösa. Jag låg och glodde i soffan alldeles ensam och rodnade som fan. Ja, jag är pryd. Mycket pryd. Igår var det alldeles för mycket sex i den avslutande delen av serien. Annars fick jag ingen ångest av detta avsnitt, inte som efter förra avsnittet. Inte heller drömde jag nån mardröm – jag minns inte ens vad jag drömde…

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag till FettisdagenOch nej tack. Jag behöver inte äta nån slemla, jag är fet ändå. Är det fler än jag som säger nej tack till slemlor, tro???  Eftersom jag inte gillar slemlor är det inte svårt att avstå. Jag har gått upp mycket i vikt under vintern. Det är snart tre veckor sen jag vägde mig. Plötsligt räcker det inte att inte äta fett och sött i veckorna. Jag står inte ens still viktmässigt, jag går stadigt upp. Det kan ha att göra med att jag jobbar på distans två dar i veckan, för då rör jag inte på mig lika mycket. Men det i sin tur har med min hjärtsjukdom att göra och hälsporren, två krämpor som hindrar ork och förmåga att röra på mig. En eller två av mina mediciner kan också orsaka viktuppgång.

Slemla

Nej tack till slemla idag. Det här kortet fick jag Anna för några år sen.


Idag jobbade jag hemifrån,
dels för att det är stökigt på jobbet med ombyggnationerna, dels för att jag skulle på besök i vården, ett besök jag helt enkelt har svårt att gå till. Det fick bli bil. Men först sedvanliga morgonbestyr och en lugn frukost med tända ljus, Hopptimisten och August Strindberg i Hovenäset. Utanför blåste vårvindar friska, men termometrarna här i hemmet visade många plusgrader.


Klockan sju satt jag vid datorn och jobbade,
men jag missade båda morgonmötena eftersom jag skulle på besök i vården. Rätt skönt, faktiskt. Dessa möten är inte alltid så… givande. Givande brukar inte heller väntrum vara. Dit jag skulle idag hör dock till undantagen. Mottagningen är inrymd i en villa i Uppsalas fina kvarter. Idag upptäckte jag den här häftiga utsmyckningen över en av de öppna spisarna. Vårdbesöket i övrigt gick bra. Det kostade bara 50 spänn och nu har jag frikort igen. Det är alltid välkommet!


När jag kom hem tog jag en kaffe innan jag började jobba igen.
Jag fick mejl från ett förlag som hade skickat en bok för recension. Boken skulle ha kommit förra veckan, så jag mejlade igår om att den inte har kommit. Kunde det vara så att Post Mord har tagit död på boken??? Förlaget och jag kom överens om att jag skulle avvakta veckans postutdelning som sker idag och på torsdag. Och kan man tänka sig! Det låg ett paket med ett mycket spännande innehåll i min postbox. Tusen tack, Bokförlaget Forum!


Utöver det
fick jag under dan samtal om att min nya skrivbordsstol och min ståmatta ska levereras till jobbet i morrn. Hurra!

Temperaturen steg vartefter timmarna gick, men himlen blev allt mörkare. Solen gjorde tappra försök att tränga sig igenom molnen. Det lyckades inte helt. Därför tog jag ingen lunchpromenad idag – jag hade ju varit ute ändå på mitt vårdbesök.

Mörk himmel men solen försöker tränga igenom

Mörk himmel gjorde att jag inte tog nån lunchpromenad idag.

 

Hemmalunch med nejlikor Hopptimisten Frälsarkransen mackor varma koppen o ägg

Ihoprafsad hemmalunch.

Det blev en ihoprafsad hemmalunch med mackor, varma koppen och ett ägg med min familj som sällskap. Boken är bra, men jag har hittat ytterligare ett… ”slarvfel”, som jag vill kalla just den här sortens fel.

Eftermiddagen malde på. Det var lite segt att sitta hemma. Frågan var hur jag ska göra under morgondagen – jobba på jobbet och riskera att bli galen på byggoljud eller jobba hemifrån och känna mig lite isolerad… Källor på plats angav att det bullrats endast lite, vilket gör att jag har bestämt mig för att ta mig till jobbet.

Idag blev det inte så många mikropauser, men det klart att jag bäddade och diskade. Efter jobbet, medan det fortfarande fanns lite dagsljus, gick jag ett varv med dammvippan. Vidare körde jag en maskin tvätt på kvällen.

Det blev tomatsoppa och mackor till tisdagsmiddag. Men för att göra det lite festligt åt jag hasselnötsglass med digestivekex och kaffe på maten. Nån slemla blev det icke!

Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa min bok på gång – den börjar bli riktigt spännande!

∼ ♦ ∼

Anteros har tappat ena vingen min unga pappa till höger på foto och till vänster en nåldyna i form av en miniatyrgungstol från London

Min Anteros har förlorat sin pilbåge och tappat en vinge. Svartvit i röd ram min pappa.

Avslutningsvis… ytterligare en konstföreläsning! Piccadilly Circus i London finns en fontän med guden Anteros. Nej, inte Eros som många tror, utan hans lillebror Anteros. Sir Alfred Gilbert heter skulptören. Han valde att avbilda Anteros för att han representerade ”reflekterande och mogen kärlek” – till skillnad mot Eros (eller Cupido), ”den frivolösa tyrannen”. Fontänen heter Shaftesbury Memorial och byggdes 1892-93 till minne av politikern, filantropen och den sociala reformatorn Anthony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury. Min Anteros har dock varit med om ett antal flyttar sen han inköptes av min pappa 1953 och har förlorat sin pilbåge samt tappat en vinge.

Som bonus: Piccadilly Circus byggdes upp 1819 och var ett tag helt täckt av reklam i neon. Idag har endast en av byggnaderna där neonskyltar. Vid Piccadilly Circus byggdes Englands första elektriska trafikljus. Det installerades för snart 100 år sen, den 3 augusti 1926. Och en piccadill, från vilket namnet Piccadillys Circus kommer, är en sorts spetskrage som var poppis på 1600-talet. Skräddaren Robert Baker bodde i området och tjänade bra med stålar på sina piccadiller. Befolkningen refererade till hans hus som ”Piccadill Hall” – vilket senare blev Piccadilly.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 3 mars 2025: Flyter på

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ljus och varm var denna måndagsmorgon i mars. Mycket gladare var jag efter ett bra telefonsamtal med goda nyheter igår kväll. Det är annars rätt sparsamt med just goda nyheter. För sen under natten fick jag en ledsam nyhet. (Ja jag vaknade och kollade mobilen.)Det var ändå nåt jag hade förstått och det var bra att få det bekräftat även om det var ledsamt. Den ledsamma nyheten hade inget direkt med mig att göra dock, så jag får fokusera på de goda. Och, som sagt, morgonen var ljus och varm och jag har nåt att se fram emot. Jag tände mest levande ljus vid frukosten för att det är mysigt.

Måndagsfrukost med Hopptimisten o Frälsarkransen

Måndagsfrukost med Hopptimisten, August Strindberg och tända ljus.

 

Fyrisån marsmorgon

Som floden, Fyrisån, flyter jag på.

Det blev en skön promenad upp till jobbet. De här morgnarna när stan vaknar och temperaturen är mild tycker jag mycket om. Bara folk inte hänger mig i hasorna. Jag har en rätt hyfsad takt och fart till att börja med, men vartefter blir jag långsammare. Hälsporren är ond, mitt dåliga hjärta gör mig flåsig. Kondisen blir inte bättre, men jag flyter på ungefär som floden som delar Uppsala i öst och väst. Sista biten stötte jag på H och vi tog småpratandes sällskap upp till jobbet. Det är en annan sak än att ha nån efter mig. Då blir jag stressad och försöker kliva åt sidan.

Idag inleddes ombyggnationerna på jobbet. Hantverkare sprang omkring och la ut skyddsplast och det finns knappt nånstans att sitta och fika. Ja ja, vi får se hur det blir med att jobba på jobbet. I morrn har jag bestämt att jobba hemifrån. Jag ska på ett besök i vården på morgonen, men hinner jobba en stund före och givetvis efteråt. Det blir enklare att göra hemifrån. På onsdag får vi se hur det blir, hur samordnaren tycker att vi ska göra. Vi har ett veckomöte förlagt till förmiddagen då, men det går ju att ta via Zoom. Torsdag och fredag planerar jag att jobba hemifrån dock.

Under förmiddagen fick jag några små långsamma bollar att ta tag i. Det funkade bra. Jag kollade upp ett par saker, hjälpte en arbetskamrat att stryka ner en för lång artikel och tog tag i en egen ny och mindre skrivgrej. Den fixade jag under dan. En del saker var ganska… annorlunda uppdrag – som att titta mellan benen på en arbetskamrat. Nej, bevare sig väl, inget snusk utan nåt heeelt annat, jag lovar.

Mellan uppdragen tog jag lunch. Lyckades hitta mitt vanliga ställe ledigt och kunde sitta ensam och äta och läsa. Efter lunchen skrev jag i rasande tempo en kort text. Det tog längre tid att göra ett bildval till notisen… Men ändå. Det kändes skönt att faktiskt åstadkomma nåt och det förhållandevis snabbt. Tack, hjärtat!

Jobblunch med Frälsarkransen

Jobblunch med Frälsarkransen på mitt vanliga ställe.

Dagens förvåning var när jag upptäckte att en person från Jehovas vittnen hade ringt och sökt mig på min privata mobil. Sånt gillar jag icke och numret blockades genast. Men tänk att vittnena har gått från att göra hembesök till telefonsamtal, som värsta säljare. Fy bajs, håll er undan! Jag har min tro och den har ni inget med att göra!

∼ ♦ ∼

I morse bestämde jag mig för att käka resterna av gårdagens kokta potatis men uppstekt. Jag kokade medvetet för mycket potatis igår för att ha till ytterligare en måltid. En extra laxfilé stekte jag också igår, men den frös jag in. Jag hade två trasiga ägg som hade legat länge i ägglådan. Dem stekte jag i kväll och en liten bit kycklingstekkorv som jag tog fram ur frysen på morronen. Rester är en perfekt måndagsmiddag.

Måndagsmiddag stekt potatis kycklingkorv ägg vissna nejlikor Hopptimisten o Frälsarkransen

Rester blev en perfekt måndagsmiddag.


I kväll hänger jag med
August Strindberg, den fiktive secondhandhandlaren och sen måste jag nog se sista avsnittet av Trolösa, denna hemska ångestskapande serie. Eftersom jag har börjat drömma igen – eller komma ihåg mina drömmar – är jag lite rädd att de ska bli nedsvärtade av Trolösa.

Under den kommande veckan behöver jag både tvätta och städa. När jag kom hem från jobbet idag orkade jag bara vattna krukväxterna… Men faktiskt… hälsporrefoten gör mindre ont i skrivande stund. Det flyter på rätt bra, ta i trä.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… den är vacker nu, orkidén. Fyra blommor, tre knoppar kvar…

Fyra blommor på rosa orkidén

Fyra blommor, tre knoppar kvar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 1 mars och söndagen den 2 mars 2025: I did it! Jag gjorde det! Och mer om den franska kvarnen…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Sarah Klang 5 Katalin 1 mars 2025

Sarah KlangKatalin den 1 mars 2025.

I did it! Jag gjorde det! Jag orkade umgås, orkade gå ut och äta middag och klarade av folkmassan och att stå (!) på konsert (ett par timmar, cirka). Idag kan jag knappt gå och jag är lomhörd. Basgången på Sarah Klangs konsert påminde om hur det känns när hjärtat startas om. Ja, för jag vet hur det känns. En gång av de tre fick jag inte tillräckligt med narkos. Skillnaden nu var dock att musiken var en angenäm upplevelse, den gjorde inte ont. Elefantsteget på bröstkorgen var… ljuvligt. Tack Anna för att du tog mig med!

Vi grundade med god middag på Byblos och medicin, förstås. Som alltid bra mat och fin service trots att det blev packat med folk denna lördagskväll. Vi var där redan klockan 17. Då var ett par bord upptagna av gäster. När vi lämnade restaurangen två timmar senare var där fullpackat. Och då hade en del gäster avlöst varandra. Ett besök för att äta genuin libanesisk mat rekommenderas! Här finns även gott libanesiskt öl och fina libanesiska viner.

Jag var varm i kroppen när vi lämnade Byblos och det var tur för temperaturen hade krupit neråt. Konserten var toppen, även om det mest var nya låtar – jag gillar de äldre lite mer. Sarah Klang har en alldeles fantastisk och speciell röst. Att hon inte är nåt bra på mellansnacket berättade hon själv, men det spelar ingen roll. All is forgiven när man hör henne.

Och nej. Inget filmklipp med ljud här. Köp musiken i stället! (Eller lyssna på nätet!) Några stillbilder bara. (Klickar du på dem blir de större.) Vilket föranleder att jag tycker att hatt-förbud vore tillämpligt på stå-konserter…

Vi tog sällskap en bit, Anna och jag, men vi bor ju inte längre tillsammans på Main Street. Vid Kvarnen tog Anna en elscooter för hon bor längre bort än jag, medan jag promenerade hem till Saint Ollie. Där vilade jag i soffan, gjorde en ostassiett och hällde upp ett glas rött från Toscana. Sen sov jag gott i natt.

Ostassiett och ett glas rött tända ljus boken Frälsarkransen

Ostassiett och ett glas rött från Toscana avslutade min lördagskväll.

∼ ♦ ∼

Sov gott gjorde jag även när all jävla reklam dundrade in klockan sju på mejlen på mobilen. Asså, vad tänker ni med – Bokus, Åhléns, Hälsokosten, Smartsenior??? Jag går visserligen upp och tar medicin kvart i, men sen försöker jag somna om när jag är ledig från jobbet. Ert massmejlande tidiga söndagsmorgnar väcker mig trots ljudlöst. Och det får motsatt effekt – jag slutar fan att handla hos er snart!!! Era mejl slängs olästa.

Jag klev ur sängen. Kunde knappt gå, men ett visst ställe behövde besökas. Därefter stapplade jag ut i köket och fixade en panna kardemummakaffe. Två muggar, ett antal kapitel och två timmar senare var jag redo för uppstigning. Igår eftermiddag läste jag förresten ut den lilla boken om död och sorg. Trots att boken inte var så omfångsrik var den tung. Jag bytte till den första bokreaboken, inköpt på Bokus… hmmm…, en Strindbergsdeckare där spänning och antikviteter kombineras till nåt som sällan är väldigt våldsamt och blodigt. Den här boken innehåller dock… kräkningar. Och barn. Ingetdera favoriter hos mig.

Nu hade ytterligare ett par timmar passerat sen uppstigningen från sängen. Jag satt två timmar vid datorn och fixade med bilder och skrev. Vad skulle jag göra mer den här söndagen? Ja inte tänkte jag göra som ”alla andra” och ligga i soffan och åka skidor. Möjligen ligga i soffan och läsa. Eller ta bilen och åka en tur. Det är inte gaspedalsfoten som är ond utan kopplingsfoten… Jag intog söndagsfrukost, funderade och fräschade till mig efter bästa förmåga.

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Frälsarkransen

Söndagsfrukost med familjen, det vill säga Hopptimisten och antikhandlaren August Strindberg.

∼ ♦ ∼

Träd 2 mars 2025 Ulva

Vår(d)träd (?) i Ulva.

Temperaturen steg till åtta plusgrader. Inte kunde jag sitta inne! Jag tog bilen och åkte ut till Ulva kvarn. Där promenerade jag försiktigt med min onda fot – den funkade som den skulle – jag var förvånad. Det var så skönt att få andas lite frisk luft.

Givetvis besökte jag Ulva diversehandel och tittade på fina grejor. Idag handlade jag inget, men jag såg en och annan sak som jag hade kunnat tänka mig – till mig själv eller till några andra, bland annat en Musse-tallrik, en läcker Tiffanylampa och gamla barnböcker med underliga titlar. Där fanns ganska mycket av Måsen-servisen, bland annat tallrikar, men det var länge sen jag bestämde mig för att samlandet på den tillhörde ett annat liv, det som gift.

 

Jag besökte silversmedjan under vilken smycken och andra hantverk säljs. I höstas köpte jag ett läderarmband där. Det hade gått sönder, men idag hade jag sån tur att jag fick det lagat helt gratis av kvinna som hamrade silver. Hon berättade förresten att det är tillverkat i Marocko. Det var ett trevligt samtal IRL med en levande människa. Hon tyckte för övrigt att jag skulle gå en kurs i att tillverka lädersmycken. Kanske det…

Efter detta behövde jag en rejäl söndagsfika. Givetvis hade jag förberett med Noisette i kylen och kaffe som bara vara att värma på.

Söndagsfika vid köksbordet med Hopptimisten Noisette Frälsarkransen

Söndagsfika vid köksbordet med familjen.


Och medan jag fikade upptäckte jag att min utsända i Menton
hade skickat bilder och några rader om kvarnen på en av mina tavlor i sovrummet… (Länken går till min föreläsning i fredags här på bloggen, men jag lägger ut bilderna också.)

Min utsända har varit krasslig, men så snart benen bar gick hon på utflykt… till kvarnen i Fossandalen. Jorå, kvarnen finns kvar. Den heter Bellevesasses-kvarnen. Där drev skovelhjulet kvarnstenarna som krossade oliver för att producera en fet, klar och söt olja. Kvarnen var i drift fram till 1970-talet. Min utsända med sambo klättrade in i kvarnen och hittade rester av olivoljetillverkning. Tusen tack, bästa La Gunilla, för såväl bilder som info!

∼ ♦ ∼

I morse tog jag fram laxfilé till middag. Jag har mycket potatis så jag kokade ett lass till firren. Ja, jag lagade mat. Givetvis blev det ett glas vitt från Toscana till maten.

Lax potatis tomater o sås vitt vin Hopptimisten Frälsarkransen tända ljus

Söndagsmiddag med familjen. Jag lagade mat, lax och potatis.


Nu ska jag hoppa i plurret,
det vill säga badkaret. Hoppa och hoppa… försiktigt ta mig ner i ett skumbad och lika försiktigt, om än mer flodhästaktigt, ta mig upp ur badet. Syns jag inte här på ett tag gissar jag att jag ligger som ett russin på botten i mitt badkar…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En himmel för Elliott

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sista second hand-boken i en hel hög jag fick 2024.



Katarina Danielssons bok En himmel för ElliottNu har jag nått slutet. 
Eller… jag har betat av högen jag fick av vännen FEM och min adoptivdotter V i maj förra året när jag just hade flyttat. Den allra sista boken i högen var Katarina Danielssons bok En himmel för Elliott. Tack kära vänner för all läsning ni gav mig!

Tvillingarna Elsa och Elliot är oskiljaktiga. De tillbringar somrarna på farfars gård, badar i den mörka sjön, läser serietidningar i gungsoffan med katten Berit och gamla grisen Ernst. Så borde det alltid vara, enligt Elsa. Men åren går. Ernst dör och farfar likaså. Och däremellan trillar Elliott i vattnet och dör han också. Elsa blir ensam kvar. Hela hennes värld rasar. Inte förrän Sara-Lisa, dottern, tvingar Elsa att ta emot livet igen återfår tillvaron färger. Men så händer det som inte får hända. Elsa inser att Elliott aldrig lämnade henne.

Bokens centralkaraktär är Elsa. Läsaren får följa hennes känslor efter att Elliott har drunknat. Hennes sorg är hård och tung och hon stänger människor som vill hjälpa henne ute. Hon stänger även ute dem som behöver hennes hjälp eller som vill förena sig med henne i sorgen. Som läsare får jag en känsla av att hon inte klarar av närhet – för närhet kan innebär stor sorg vid förlust. Hög igenkänningsfaktor! Sorgen och vägen till acceptans, som bland annat omfattar Elsas fortsatta samtal med Elliott (det är bara hon som kan förnimma hans närvaro), är väldigt trovärdigt skildrade.

Det är mycket sorg i den här lilla boken, men det finns mycket glädje också. Och änglar.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 28 februari och lördagen den 1 mars 2025: Bästa

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fredagskvällen förflöt med litteratur och brittisk TV-serie. Boken jag läser är tunn, men sorglig och därför tung, nåt jag behövde kompensera med lättare saker som fiktiva mord. På TV4 Play hittade serien Signora Volpe som kombinerar spänning med platser jag älskar. Jag fick resa till London, där jag har varit många gånger, och till Italien, dit jag aldrig kommer, men dit jag har längtat i många år. Tänkte mig till och med en bröllopsresa till Venedig. Det blir varken bröllop eller resa.

London i Signora Volpe

Jag fick resa till London, där serien Signora Volpe inleds.


TV-serien, tre långfilmslånga avsnitt i säsong ett, var lagom underhållande. Dessutom gillar jag huvudrollsinnehavaren Emilia Fox, hon som också är med i Tyst vittne. I Signora Volpe spelar hon en kvinna som tröttnar på livet som spion och reser till Italien, ursprungligen för att vara med på ett bröllop (!). Sen blir det åka av, så att säga… Lagom spännande och inte jättblodigt. Rekommenderas!

Signora Volpe

Signora Volpe är lagom spännande och inte jätteblodig.

∼ ♦ ∼

Sarah Klang på scenen lila

Sarah Klang från november 2019 på Katalin.

Tänk att det redan är den 1 mars! Plötsligt kom dagen när jag ska gå på Katalin och se och höra Sarah Klang med Anna igen. Det var några år sen vi såg hennes sist. Det var några år sen jag var på konsert sist… Lite bävar jag för att fot och rygg ska klara en stå-konsert, men jag får väl ta att jag kanske inte kan röra på mig så mycket i morrn. Vi ska äta tillsammans (inte jag och Sarah utan Anna och jag!) på Byblos innan konserten. Jag måste äta med min medicin och vill helst göra det på en restaurang där jag vet att jag får bra den bästa mat.

Boken En himmel för Elliott och kaffe på sängen

Sorglig läsning i morse.

Jag inledde lördagen i alla fall på vanligt sätt, det vill säga jag fixade kaffe och fortsatte att ligga i sängen fram till 9.30 ungefär. Läste den sorgliga boken. Hade också en underlig dialog på Instagram med en för mig okänd människa med många synpunkter på mitt liv. De finns visst fortfarande, de där myckettyckarna som tycks tro att de känner en genom att de läser ens blogg och ser ens bilder på Instagram. De som tar sig rätten att höra av sig med sina åsikter som går ut på att jag inte alls har det dåligt. Det har jag inte heller – inte hela tiden, men ibland mår jag inte bra. Jag vill bestämt hävda att empati inte är att förringa nåns känslor och upplevelser. Det är att trycka till nån. Sen finns det andra som hör av sig och har konstruktiva ting att dela med sig av. Det gör mig gladare även om det inte är nåt som funkar för mig.

Julgransdekoration böcker

Böcker är bästa sällskapet.

Det jag gör mest av allt är att läsa böcker. Nån människo-människa är jag inte – exemplet ovan gör mig ytterligare avskräckt. Böckerna är bästa sällskapet. I februari månad läste jag åtta stycken. Ett inlägg om februari i mitt bokår 2025 var tidsinställt för publicering i morse. Det var nåt vajsing med en bild i det inlägget, så jag klev upp, startade datorn och justerade felet. Därefter säkerhetskopierade jag månadens foton. Nu finns de på tre ställen, det borde väl räcka?

Jag käkade frukost med familjen, just nu Hopptimisten och Elliott. Därefter tog jag bilen och åkte och handlade tunga saker som fil, mjölk och ost. Jag plockar ner varorna i en varuvagn. När de är betalda packar jag dem i en ryggsäck som jag ställer i bagageutrymmet. Den enda biten jag behöver bära är från bilen i garaget till hissen. Det är axlarna som bär ryggsäcken. Den ena axeln opererades för 20 år sen för artros. Den blev riktigt bra, men den har börjat knäppa. Den andra axeln har klarat sig undan med en kortisonspruta. Händerna är rätt odugliga. Jag kan fortfarande skriva hyfsat på datorn, men skriva för hand blir oläsligt. Fast det värsta är att jag bara tappar saker. Den ena handen är opererad och det blev inte bra. Den andra handen har jag inte vågat operera, den funkar bättre än den opererade. Och nej. Jag skriver inte det här för att nån ska tycka synd om mig. I stället är det nån sorts ursäkt för att det blir många korrekturfel. Ja ja, efter handlingen var jag värd en rejäl lördagsfika. Noisetten köpte jag på Butiken på hörnet redan igår på lunchen. Bara att värma på morgonkaffet som var kvar i perkolatorn.

Jag har betalat WordPress Pro och domän för ytterligare ett år, jag har skrivit om ett vitt vin, jag har grattat och glatts med en vän som fått förlängd tjänst (vi ska fira efter ramadan) och jag har vilat. Nu är det dags att göra sig lite fräsch för kvällens konsert. Jag får bästa mänskliga sällskap på konserten och det känns tryggt. Det här inlägget är därför tidsinställt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fynd från Toscana: Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om vinerna i en låda fynd från Toscana.



Den första lådan viner jag köpte 2025 från Vinoteket
blev en låda med nio flaskor fyndviner från Toscana. Vinerna finns inte att köpa på Systembolaget!

Lådan levererades i februari och kostade då 1 399 kronor. Sen dess har innehållet i lådan ändrats och priset stigit. Men de här vinerna ingick när jag köpte lådan:

Fyndviner från Toscana

Fyndviner från Toscana.


 

Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021

Friskt och fruktigt, men starkt.

Italienska viner är mina favoritviner, det vet den som läser om viner på min blogg. I höstas provade jag att nätshoppa en låda appassimentoviner, ett mycket lyckat köp. Den här gången hette lådan jag köpte Fyndviner från Toscana. Det andra vinet jag provade i den här lådan var det vita vinet, det som det fanns endast en flaska av, Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021.

Det här vinet är gjort på druvan vermentino. Druvan svårodlad och har ett tunt skal. Därför behöver den ett milt klimat och odlas kring Medelhavet. Druvan ger ofta lätta och milda viner som passar till lätta maträtter som fisk och skaldjur. Vinoteket föreslår vinet till grillade languster, havsaborre med örter och färskpressad citron samt till en enkel pasta pesto. Jag drack vinet till Korgtassens gotländska fisksoppa med saffran, timjan och en hel del vitlök en dag, till Korgtassens smörgåstårta med skagenröra och färskost- och spenatgojs en annan.

Vinet är friskt och fruktigt. Fruktsyran är hög, fylligheten ungefär medel. Dess alkoholhalt ligger på hela 13,5 procent, sockerhalten har jag ingen uppgift på. Ganska hög alkoholhalt är det för ett vitt vin. Priset för flaskan var nedsatt från 299 kronor till 199 kronor – för att producenten råkade sätta en gammal version av etiketten på flaskan!

Så här skriver Vinoteket om vinets doft och smak:

”Den delikata aromatiken består av en intensiv doftbukett av citrus, anis, ingefära och ananas, omsluten av honung och nyklippta örter, vilket ger fräschör och livfullhet till vinet. Smaken är mjukt harmonisk och återspeglar de komplexa fruktiga nyanserna. Den långa eftersmaken avslöjar sälta och mineralitet, vilket avspeglar sin närhet till havet.

Väldigt vacker beskrivning av vinet. Jag tyckte att det både doftade och smakade friskt och citrus. Honung kände jag definitivt liksom sältan. Vinet hade en förvånansvärt lång eftersmak för att vara ett vitt vin. Det var aningen för starkt för mig – jag drack ett helt glas till fisksoppan och det var i mesta laget. Smakerna krockade lite eftersom det var mycket vitlök i soppan. Till smörgåstårtan fungerade vinet bättre. Jag tog även då ett helt glas, men sippade det sista efter maten. Perfekt!

Toffelomdömet blir det högsta. Vinet har också fått höga poäng av italienska vinkritiker.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här vinerna ingår i lådan med fyndviner från Toscana som jag köpte:

  1. Sammicheli Chianti 2023 (två flaskor)
  2. Poggio al Sale Vino Nobile di Montepulciano 2020 (en flaska)
  3. Poggio del Concone Toscana IGT 2021 (en flaska)
  4. Borgo La Piaggia Governo all´Uso Toscano IGT 2022 (två flaskor)
  5. Tenuta Moraia Vesper Maremma Toscana Riserva 2019 (två flaskor)
  6. Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021 (lådans enda vita vin; Läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2025: Februarifantastik

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i februari 2025.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Februari månads böcker 2025:

Anna Bågstams bok Fallet ValentinaYrsa Sigurdardottir Efterspelet

Anders Roslunds bok Sov så gottPascal Engmans bok Kokain

E P Ugglas bok BortfördaKarin Brunk Holmqvists bok Kyss Karlsson i nacken

Roslund & Hellströms bok Tre minuterJoël Dickers bok Sanningen om fallet Harry Quebert

Påbörjad i februari:

Katarina Danielssons bok En himmel för Elliott

 

Antal lästa böcker i februari:
8 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 0
200 – 299: 1
300 – 399: 2
400 – 499: 2
500 – 599: 2
600 – 712: 1

Omdömen:
Fem tofflor: 5
Fyra tofflor: 2
Tre tofflor: 1
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
6

Genrer:
Skönlitteratur: 1
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 7

Författare:
Svensk: 6
Isländsk: 1
Schweizisk: 1

Nya författarbekantskaper:
2

Språk (som jag läste på):
Svenska: 8
Engelska: 0

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 6
Inbundna: 2

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 1
Köpt ny: 3
Köpt second hand: 2
Lånat: 1
Recensionsexemplar: 1

Den här gången var det otroligt svårt att utse månadens bästa lästa bok. Men bara en bok kan vara etta. Februari månads bästa bok är…

Fallet Valentina av Anna Bågstam

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 27 februari och fredagen den 28 februari 2025: Småplock och klipp

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Antikkunnig i Uppsala den 27 feb 2025

Antikkunnig i Uppsala den 27 februari 2025.

Igår kväll hade jag en trevlig timme i Barockträdgården här i Uppsala. Ja jag var ju inte där fysiskt. Trädgården ligger bredvid min arbetsplats och torsdagar och fredagar jobbar jag vanligen på distans, det vill säga hemifrån. Nej, jag satt i min fåtölj och amatörvärderade fina gamla grejor från Antikrundan i Uppsala i Duo-appen. Och extra kul var det att se min kollega på Carolina Rediviva när en av antikexperterna besökte ett bokrum där. Experten fick spunk över en bok som Linné hade dedicerat till en person. Synd att kollegan, som är expert på Linné, inte fick berätta mer och att man valt att inte klippa ner – eller rent av bort – experten från Antikrundans svordomar och annat trams över boken. Ibland kan jag irritera mig på att experter – och programledare och andra lustigkurrar också, för den delen – får alldeles för mycket plats. Jag vill inte se en massa personer som försöker vara roliga, jag vill se och höra om fina gamla grejor. Hur som helst, igår var det en svår omgång. Jag knep med nöd och näppe två stjärnor och fick omdömet antikkunnig på diplomet.

∼ ♦ ∼

Ljus fredagsfrukost med Hopptimisten nejlikor tända ljus o Elliott

Ljus fredagsfrukost med familjen.

I morse vaknade jag till… minusgrader! Inte många, men ett par. Jag rev ur lakan ur sängen eftersom det var dags att bädda rent. Det innebar att jag var sen till frukostbordet. När jag väl satte mig ner för att sleva i mig filen med familjen, för tillfället Hopptimisten och Elliott, var det så ljust att jag för första gången på väldigt länge inte behövde tända kökslampan för att kunna läsa. Notera att detta gäller vardagsmorgnar!

Notera även att servetten i servettringen är utbytt och ren. Jag har ett set om totalt sex ljusgröna drällservetter (dräll är en vävtekning som ger ett speciellt rutmönster) som införskaffades nån gång på 1990-talet när jag trodde att jag skulle få en stor familj bestående av människor som uppskattade tygservetter.

Bitmoji Tofflan working from home

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn.

Klockan sju satt jag som vanligt vid jobbdatorn. Jag hade lite kontakt med en sjuk arbetskamrat. Inte så att vi pratade jobb, jag vill helst inte göra det med människor som är sjukskrivna, mer att jag ville fråga om måendet och sånt. Det verkar gå åt rätt håll, om än långsamt. Kanske behöver arbetskamraten precis som jag bättre kringutrustning på jobbet. Jag väntar nu på min ståmatta och min nya skrivbordsstol som jag provade ut. Det är en väntetid på en sex, sju veckor och jag kanske kan få grejorna i slutet av mars, ungefär… Skrivbord och skrivbordsstol hemma är inte heller optimala, men när jag jobbar hemifrån kan jag åtminstone resa mig och gå omkring lite då och då utan att folk tittar konstigt på mig. Dagens mikropauser bestod av att hänga tvätt och bädda rent. Jag bäddade faktiskt rent två bäddar i dubbelsängen på åtta minuter – lika lång tid som det tog för lunchägget att koka.

Den här sista arbetsdagen i veckan och i februari månad 2025 hade jag mest en massa småplock att göra jobbmässigt. Såna dar är det skönast att jobba hemifrån, för här är minst ljud och inga människor som distraherar. Samtidigt får jag inte isolera mig och jag behöver ljus och luft. Inplanerat var som vanligt en kort promenad innan jag satte mig vid lunchbordet. Gissa vart jag styrde stegen… Just det. Till Butiken på hörnet.

När jag var ute kollade jag förstås postboxen. Jag borde ha fått en bok för recension den här veckan, men med tanke på hur usel postgången är här – en kan tro att en bor i ödemarken och inte fem minuter från Uppsala centrum – blev jag inte förvånad att boxen var tom. I stället fick jag ett sms när jag bredde lunchmackorna om att CityMail hade lämnat ett paket utanför min lägenhetsdörr. Hurra! Äntligen blev det rätt. ‘Leave at door’ betyder ”Lämna vid dörren”. Jag blev extra glad för att det var ett ganska stort och tungt paket. Förutom dålig rygg och hälsporre har jag dåliga händer. Svårt att bära, med andra ord. Dessutom innehöll paketet… böcker. Det var min beställning från bokrean på Bokus.


Efter jobbet hade jag en bokad klipptid,
så då fick jag en extra promenad. Min frisör Igor håller till vid foten av Carolinabacken. Skönt att jag slapp äntra den backen idag. Det var sex veckor sen jag klippte mig. Jag tappar fortfarande mycket hår på grund av medicinerna, men betydligt mindre nu. Klippning av kalufs behövdes!


Tyvärr naggades mitt förhållandevis goda humör idag
av en (1) människa som inte kunde betvinga sin lust att kommentera mina känslor. Dessutom utan att ha alla fakta. Som h*n givetvis inte fick.  Meeen… jag dukade fram fredagsmiddagen fint och hällde upp ett glas vitt, Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021. Ur högtalarna forsade/forsar barockmusik.

Smörgåstårta och vitt vin Hopptimisten Elliott tända ljus

Fredagsmiddag med familjen.


Jag lever. Men dör jag är det som ett småplock.
Vilken tur att ingen lär sakna mig annat än som slagpåse. Människor kan vara både elaka och grymma. Och jävligt okänsliga och missunnsamma. Människor kan också vara goda och varma, omtänksamma och tacksamma.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en liten konstföreläsning. Jag har en hel del konst efter mina föräldrar och farföräldrar. Ibland roar jag mig med att försöka hitta konstnärerna bakom tavlorna. Det är inte alltid så lätt, men ibland lyckas jag. I sovrummet hänger en tavla som farmor benämnde ”den franska kvarnen”. Jag sneglade på signaturen och kunde uttyda att tavlan är målad i Menton, i december 1920. Nu råkar jag ha en utsänd på plats i Menton som kunde bekräfta att där åtminstone har funnits en kvarn i Fossandalen medelst ett foto ur en bok om staden. Den utsända har fått i uppdrag att göra en utflykt för att se om kvarnen finns kvar.

Konstnären heter Ellis (eg. Elias) Wallin, född 1888 i Uppsala, död 1972. Målare, grafiker och tecknare. Under åren 1920-1933 var han bosatt i Paris. Ellis Wallin har målat en del landskap, men även porträtt och tavlor med Uppsalamotiv. Hans verk finns bland annat på Nationalmuseum, Moderna museet, Uppsala universitetsbibliotek och Louvren. Och i Toffel-hemmet.

Läs mer om Ellis Wallin i konstnärslexikonett (stavas så!) Amanda och på Wikipedia.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tordagen den 27 februari 2025: Ensamheten äter upp mig

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Morgnarna blir ljusare för var dag som går. Det syns verkligen. Lustigt nog har jag inte tänkt så mycket på det tidigare i livet. Kanske är det för att jag har mer tid att tänka numera. Tänka på stort och smått. Det finns ju varken människor eller djur här hemma att tänka på och bry sig om. Nog vore det bra mysigt med en fyrbent vän som blir glad när jag kommer hem. Nån som håller mig sällskap vid måltiderna. Nån att säga god morgon och god natt till. Jag vet faktiskt inte när nån sa god natt till mig senast. Jo det vet jag, men den dörren har jag stängt.

Ljus torsdagsfrukost med Hopptimisten Harry Quebert o tända ljus

Mitt sällskap vid måltiderna är en orange liten trägubbe och en bok.


Nog trodde jag att även jag var ett flockdjur.
Jag hade fel. Nån människo-människa är jag inte. Men ett djur att ta hand om och lägga all min kärlek på… Fast det skulle inte funka. Dels har jag inget socialt nätverk runt mig som kan rycka in vid behov om jag till exempel blir sjuk eller vill resa bort (händer ju inte så ofta…). Dels jobbar jag heltid och jag tänker att detta med distansarbete två dar i veckan är vad som gäller nu, tillfälligt. Mitt mål är att vara på jobbet fem dar i veckan. Visst, det är skönt att jobba hemifrån, men jag behöver vara på mitt arbete, jag missar så mycket. Och jag missar framför allt de där få mänskliga kontakterna. Inte behöver jag leva med nån/några människor, uppenbarligen kan jag inte det, fast vara utan mänskliga kontakter är mycket dåligt för mig, för att uttrycka mig milt. Ensamheten är en bidragande orsak till att jag bara går och väntar på att dö. Och ju längre tiden går i ensamhet, desto märkligare blir jag.

Ljusblå morgonhimmel över UKK slutet av feb 2025

Ljusnande morgonhimmel, men ensamheten bidrar till den ständiga väntan på att få dö.

 

Tre rosa blommor på orkidén

Pysslar om mina krukväxter – och det tycks de gilla. Orkidén har tre blommor nu.

Jo jag försöker. Varje dag försöker jag. Anstränger mig hårt för att göra sånt jag mår bra av. Jag läser böcker, ser väl utvalda TV-program eller serier, slöglor allt mer sällan på TV. Köper god mat och fina viner som jag dukar fram vackert på helgerna. Unnar mig en lördagsbukett då och då (inte varje helg, men ofta) och två Noisette från Butiken på hörnet (i princip varje helg). Pysslar om mina krukväxter, njuter av min konst, skriver när jag vill, äter när och vad jag vill, går och lägger mig när jag vill. Ändå äter ensamheten upp mig mer och mer.

Nu på lördag ska jag på konsert och middag före den – med Anna. Mitt ex. Det är den människa jag träffar mest. Och så ska det väl inte vara. Jag vill inte bli det där exet som hänger sig kvar. Under hösten och vintern har jag försökt hålla kontakt med vänner. De har knappt – eller inte alls – svarat. Under min sjukskrivning i november och ledigheten i december och januari orkade jag inte höra av mig. Jag vet att vissa av dem har gjort ett (1) försök att höra av sig till mig. Sen gav de upp. Fattade inte hur dåligt jag mådde. (Men det gjorde främlingar.) Så mycket lite betydde jag… DET gör skitont. Men sen blir jag förbannad på mig själv för att jag bryr mig så mycket. Det gäller väl bara för mig försöka ha det så bra det går på egen hand den här tiden jag har kvar. Och inte bry mig om andra. (Undantag: den som i helgen tackade för min omtanke).

I mitt stilla sinne undrar jag om världsläget påverkar oss alla. Det går inte att blunda för det längre, men jag vet att många gör det.

∼ ♦ ∼

Lyle and Scotbyxa

Fördel med distansarbete hemma: jag kan jobba i hemmauniform.

Distansarbete, det vill säga hemifrån, idag. Två korta möten på Zoom inledde dan. Innan dess och efteråt ägnade jag mig åt ett riktigt städjobb – jag indexerade bilder och flyttade över em i vårt bildarkiv. Urtrist uppgift som jag dröjt lite för länge med att göra den här gången. Så det tog sin lilla tid.

Fördelen med att sitta hemma och göra sånt arbete är att jag kan koncentrera mig bättre. Men det finns en annan fördel också: jag kan jobba i hemmauniform…

På lunchen behövde jag en nypa luft. Jag gick till Korgtassen, handlade snabbt innan jag åt sedvanlig hemmalunch och läste ut tegelstensboken. Nu ska jag läsa en bok om sorg och död. Passande, eller hur? Det var redan på lunchen, i alla fall, som jag bestämde mig för att göra ett annat ärende efter avslutad arbetsdag. Göra nåt för att pigga upp mig, göra mig lite glad. Det blev ett besök hos MiaNya Björck Blomsterhandel. Där fick jag dagens IRL-pratstund och köpte med mig en fin bukett med gul ranunkel och orange nejlikor. Blommorna passade bra i en vas som är en kopia av ett passglas från regalskeppet Wasa.

Så drog det mot kväll och jag bjöd mig på Korgtassens gotländska fisksoppa med vitlök, saffran och timjan samt vitlöksbaguette med vitlöksost. Till det ett glas Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021 – och mer om vinet kommer i sett separat inlägg vid ett annat tillfälle! Stinker väl härligt med vitlök nu… Men gott var det!

Gotländsk fisksoppa vitlöksbaguette vitlöksost Tenuta Moraia Albus Maremma Riserva 2021

Gotländsk fisksoppa från Korgtassen – och italienskt vitt vin i glaset. Kan en torsdagsmiddag bli bättre? (Möjligen om en har nån att dela måltiden med.)

Och det är ju inte vilken kväll som helst utan torsdagskväll. Därmed är det Antikrundan. Då känner jag mig mindre ensam. Programmet är det andra från Uppsala och vad jag såg på en trailer ska en kollega på Universitetsbiblioteket vara med och berätta om… böcker, troligen! 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… ibland säger jag mitt namn högt. Annars hör jag det aldrig.

En lilja och en nejlika

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer