OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Några hemligheter har jag kanske, jag berättar givetvis inte allt för alla eller ens för nån, men… En… last jag har är att jag älskar TV4:s Förrädarna. Och det skäms jag lite för, eftersom jag generellt sett tycker att lekprogram, allra helst för vuxna, är jävligt löjliga. Men den här serien har nånting annat i sig än bara trams. Det handlar om samspel mellan deltagarna samtidigt som varje deltagare ska vara så egotrippad att h*n faktiskt siktar på att vinna en massa pengar. Utöver det finns inslag av spänning
”Vem ska mördas i natt?
samt inslag av gissningar
”DU är förrädare!
Programmet lockar fram de allra sämsta sidorna hos deltagarna. Faktum är att det har fått mig att avsky vissa personer som har varit med på grund av deras beteende i den här… leken. Men… jag älskar spänningen och att följa spelet mellan deltagarna. Och igår var det premiär för tredje säsongens första del. Jag bänkade mig och dukade fram ost, kex och vin och bara… njöt åt att gilla nåt riktigt jävla trivialt.
∼ ♦ ∼
Fredagsstart med litteratur och kaffe på sängen.
I natt sov jag bra. Uppenbarligen är rödvin fint för min sömn. Eller också är det elakheter och svek i lekprogram på TV som gör mig sömnig. Jag vaknade inte förrän medicinlarmet gick på i morse. Somna om kunde jag inte, men jag fixade kaffe på sängen och låg och läste ett par timmar.
Hur det blir med sömnen och tillvaron resten av den här helgen vete 17, för Trafikverket ska ju påla vid de avstängda järnvägsövergångarna. Dygnet jävla runt. Ingen som helst information om eländet har jag fått från verket, trots att jag bor så nära. Jag visste inte ens att det var Trafikverket som utför arbetet. Men jag har ju bott närmare och tack vare att jag har kontakt med flera av mina tidigare grannar (alla grannar är generellt sett inte knäppa) har jag fått veta ett och annat. Trafikverket har erbjudit dem hotellvistelse, minsann. Vi som bor nåt kvarter bort för försöka överleva ändå. För övrigt lovade Trafikverket de boende på Main Street guld och gröna skogar inför arbetet med järnvägen. Sen blev det en tummetott.
Här blev det dusch och filfrukost på det innan jag klädde på mig utanför-hemmet-kläder och gick för att helghandla och hämta min delikasse på Korgtassen. Innan dess hade jag rivit ur sängen för att bädda rent och tvätta lakan. Jag skickade ett grattis-sms till en av de vänner jag har känt längst i livet, för idag är det hennes födelsedag.
Filfrukost med Hopptimisten innan jag sprang (nåja…) iväg för att helghandla.
Jag gick först gatan ner till Butiken på hörnet för helgens sedvanliga inköp av Noisette. Nej, nån tårta till min födelsedag tänker jag inte köpa, för jag får inga gäster. Jag ska mumsa Noisette och även njuta av delikassens innehåll på min dag. Till kassen köpte jag inte det bubblet som rekommenderades, för en hel flaska bubbel kan jag inte klämma i mig, inte ens en halv. I stället blev det GW:s riesling, ett vin som jag vet är bra.
Jag köpte för säkerhets skull ett par ostar ifall jag vill ha nåt mer gott till helgen, men kvällens middag, smörgåstårta, var ju redan inköpt.
I postboxen låg fullt av födelsedagskort ett fönsterkuvert från Sjukstugan i Backen där jag ombedes gå till provtagning en dag i maj. Jag gissar att det är tummetotten som blev av
”återbesöket efter sommaren hos kardiolog.
Ja ja, tack för påminnelsen om att jag är sjuk, den hade inte behövts, jag känner till det.
Tro inte att jag sörjer…
Och tro nu inte, kära dagbok, att jag sörjer för att jag ska vara ensam på min födelsedag i helgen. Jag skriver detta konstaterande, för nu har jag insett att ensamheten är mitt mellannamn – och det är helt OK. Acceptans, kallar psykologerna det. (Det enda jag inte har accepterat är sjukdomen.) Jag var ensam de första åren jag bodde i Uppsala också, köpte tårtor varje år och hoppades på besök. Men ingen kom förrän jag efter några år fick en tjej och med henne kompisar. Mina föräldrar besökte mig på 30-festen och 40-årsöppnahuset. När jag fyllde 50 var pappa död och mamma och jag firade en annan dag eftersom jag tillbringade dan i Stockholm med min dåvarande fästmö Anna. Och när jag fyllde 60 var också mamma död och jag firades av goda vänner och delar av Annas familj. Så jag har både varit ensam och blivit firad på födelsedagar. Ensamma födelsedagar var nog värre när jag var ung – vill jag tro. (Jag vet inte än eftersom födelsedagen 2025 inte har infallit.)
Den här födelsedagen ska jag fira med att öppna paketen från vännen FEM och min adoptivdotter V och till kvällen ska jag äta de tre rätterna i delikassen och dricka flera glas riesling. Sen ska jag glo på nåt spännande på TV. Det blir så bra så. Vill jag tro. Födelsedagar blir oftast bara… en tummetott.
Det finns tre paket till födelsedagen för mig att öppna.
Men det är inte födelsedag än utan en vanlig fredag. Jag har varit ute och fått ljus och luft, gått för att jag har ont i ryggen, men då plågat hälsporren, jag har handlat, hämtat delikassen, bäddat rent min säng och jag har tvättat lakan. Jobbade lite och försökte bland annat boka om några möten. Nog kunde jag med gott samvete vila en stund innan jag ställde fram fredagsmiddagen som är… ja just det, en bit smörgåstårta. Jag tog en eftermiddagsfika i fåtöljen och läste, men boken är så… tung att jag fick lägga den ifrån mig strax före sidan 200.
I stället gick jag en runda med dammvippan. När jag gör det brukar jag småprata med mamma och pappa – eller nån annan som inte finns i livet. Vi pratar givetvis minnen. Ibland kollar jag upp nån konstnär när jag har dammat hans eller hennes verk. Idag blev det Harry Sahlin, som visade sig vara en Uppsalakonstnär. Jag har en underbar olja med kustmotiv av honom. Inte mycket värde i tavlan, men jag tycker att den är fin. S. Schaeffer, som har målat en tavla, ”Lingontavlan”, som jag vet var min farmors, kunde jag däremot tyvärr inte hitta.
∼ ♦ ∼
Men sen tog även jag fredag och dukade fram smörgåstårtbiten. Hällde upp ett glas riesling pinot grigio, slog mig ner och åt och drack medan jag lyssnade på Mozart. Det är helg och sista timmarna som… en tummetott?
Det är fredag.
∼ ♦ ∼
Snokaren är nu framme i november 2018. Nån håller faktiskt på att läsa alla mina inlägg här, från början till… Mitt liv kan inte rimligen var så intressant. Vill jag tro. Det är bara en tummetott, när det kommer till kritan.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Vännen FEM passerar till och från jobbet ett synnerligen spännande bokskåp. Allt som oftast har hon rafsat åt sig böcker därifrån – och nästan lika ofta har dessa böcker fraktats till mig i Uppsala. Till påsk hade hon med sig en härlig hög av såna här second hand-böcker. Först ut att läsa blev 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 