Ett rödvin: Villa Fura Corvina Verona IGT 2020

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött vin från den vinlådan inköpt i juni 2025.


Villa Fura Corvina Verona 2020

En härligt sträv och fyllig italienare med lång eftersmak.


Jag var väldigt sugen på 
att prova de viner jag inte har smakat tidigare ur vinlådan som levererades i fredags, juni 2025. Corvina är min favoritdruva och valet föll naturligt på Villa Fura Corvina Verona IGT 2020. Jag har noterat att vinet är slutsålt på Vinoteket och är väldigt glad att jag hann få två flaskor i min låda viner under hundringen. På Systembolaget finns vinet inte att köpa.

Det här vinet är alltså gjort på Amaronedruvan corvina i italienska Venetien. Enligt Vinoteket passar det perfekt till smakrika italienska rätter som pasta bolognese eller en krämig svamprisotto. Det passar också till nötkött, charkuterier och mogen hårdost. På lördagskvällen testade jag vinet till en ostbricka med blandade hårda och mjuka smakrika ostar. Vinet fungerade utmärkt! På söndagen tog jag ett glas till en italiensk kycklingpasta. Det passade nästan ännu bättre.

Vinets alkoholhalt ligger på 13 procent och sockerhalten på 0,9 gram per 100 milliliter. Det har hög fruktsyra, är mycket fylligt och ganska strävt, enligt Vinoteket. Det stämde bra! Priset ligger i vanliga fall på 119 kronor.

Så här skriver Vinoteket om vinets doft och smak:

”Doften är djupt inbjudande och fyllig, med framträdande toner av mogna mörka bär som körsbär och plommon, vilket kompletteras av subtila nyanser av örter, kakao och en aning kryddig lakrits. Den komplexa aromprofilen bjuder in till en njutbar doftupplevelse där frukt och krydda harmoniserar på ett elegant sätt. Smaken är fyllig och rund, där den mogna fruktigheten balanseras perfekt av en livlig syra. Mjuka tanniner bidrar med en len struktur och avslöjar smaknoter av mörk choklad, örter och en lätt kryddighet som ger vinet en djup och lång avslutning.

Jag håller med om nästan allting jag i efterhand, notera, läser om vinet. Men jag skulle kanske inte uttrycka mig lika fancy. Vinets fruktsyra är hög och jag noterar mörka bär i såväl doft som smak. Vinet är strävt och härligt i gommen och har en lång eftersmak. Jag noterar även mörk choklad i smaken.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag är så glad att jag har en flaska till av vinet, en flaska som ännu inte är öppnad.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 29 juni 2025: Vad ska jag göra med alla dessa dagar?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det finns inget att berätta om lördagskvällen mer än att jag drack ett vin från den senaste leveransen (mer om vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg i morrn!) och såg på TV. Sista avsnittet av Saknad, aldrig glömd var bra, men inte överraskande. Jag hade gissat hyfsat rätt hur det låg till.

∼ ♦ ∼

Knoppar på Saint Paulia nr 2 29 juni 2025

Saint Paulia nummer två har en massa knoppar på väg att blomma.

I morse vaknade jag håglös igen. Jag vet att det inte är bra för mig att isolera mig, men vem ska jag prata med när ingen finns att tillgå? Kanske är det därför mina krukväxter trivs så bra här, för dem pratar jag med. Några hörbara svar får jag inte, fast knoppar och blommor kan väl sägas vara synliga svar?

Det är som om jag inte vill vakna mer. Jag vill bara somna in. Det går inte att komma ifrån, jag har inget att leva för. I tanken kan jag vilja göra saker, i verkliga livet orkar jag noll och intet. Senaste krämpan är ont i ett skulderblad. Jag har väl legat till sängs – eller i soffan – för mycket.

Vissa dar är mitt liv rätt OK. Jag hör min pappas ord att det finns mycket jag kan vara tacksam för. Och det är jag, pappa! Men sen kommer de här dagarna när jag bara inte vill vara med, för det finns ingen mening med nåt. Tiden bara försvinner och jag går bara och väntar på att försvinna själv.

I morse vaknade jag några gånger, en gång av ett en granne spikade jättetidigt. Asså, vad tänker folk? Att de är ensamma i världen? Även om jag är ensam i världen är jag ju inte det i olika sammanhang, såsom hemma i flerfamiljshuset och på jobbet. Runt 8.30 gav jag upp och fixade kaffe. Medan det puttrade i perkolatorn kollade jag växtligheten på balkongen. Mårbackapelargonen har en massa knoppar! Det var svårt att ta en bra bild, för det var väldigt ljust där ute, så jag ringade in knopparna.

Knoppar på Mårbackapelargonen

Massor av knoppar på Mårbackapelargonen.

 

En förlorad man och kaffe på sängen

Söndagsläsning och kaffe på sängen.

Den här söndagen var väldigt blåsig redan från start. Solen sken, himlen var blå och temperaturen steg. Att ha ett svalt sovrum är nåt jag är tacksam för, pappa! Givetvis hoppade jag ner i bingen igen för att läsa och dricka kaffe. Jag hörde hur det rasslade i björken utanför och sovrumsdörren stod och slog så att jag fick stänga den.

Även den här boken jag läser utspelar sig vid juletid. Pågår ett självplågeri, månntro? Men… miljön är Australien och dess vildmark och där är det hetta! Det har för övrigt varnats för hetta nu, framför allt i Spanien. Här uppe i norr kan det bli högsommarvärme, enligt prognoserna. Och det är väl ganska normalt för juli månad som vi går in i nästa vecka..? Nästa vecka har jag namnsdag, men det är också min sista arbetsvecka innan fem veckors semester tar vid. Alla dessa dagar… Vad ska jag göra med dem??? Det var nån som föreslog att jag skulle dela upp semestern. Jag är så trött, så trött att det inte är att tänka på. Samtidigt bävar jag för så många lediga dagar… Hur ska jag kunna fylla dem med meningsfullheter?

En annan sak som slog mig är hur jag ska fixa matlagningen under dessa veckor. Ytterligare ett motstånd. Till söndagsmiddag har jag i vart fall tänkt prova Dafgårds italienska kycklingpasta. Jag köpte ett paket för ett tag sen och det ligger i frysen. Man kan tina det om man vill, men det går också att köra rätten otinad i ugnen. Det blir perfekt med corvinavinet som jag öppnade igår till, tror jag! Dessutom är det ett stort paket, vilket gör att jag har middag, bara att värma, även till morgondagen – och kanske fler dar.

Köksgrisen med ett paket italiensk kycklingpasta

Köksgrisen tror också att Dafgårds italienska kycklingpasta kan vara nåt för mig.


Men först fixade jag frukost och åt på balkongen.
Där satt jag och försökte hitta på en plan för dan.

Balkongfrukost med boken En förlorad man mackor o fil solbrillor

Balkongfrukost med En förlorad man.

 

Fil mjölk bär bananer kycklingpålägg Bregott havssalt o trekantsmackor till lunch

Dagens handling omfattade bland annat trekantsmackor till två av veckans jobbluncher.

Det gick väl sisådär med planeringen, men jag bestämde mig för att gå till Korgtassen och handla först. Jag behöver fixa luncher själv nu när restaurangen i huset har sommarstängt. Det handlar bara om tre dar nästa vecka som jag behöver ha med mig nåt. När jag jobbar hemifrån tar jag det jag blir sugen på av det som finns hemma.

Nästan den första jag såg inne på Kvarnen var Älskarinnan som hade varit och handlat. En gubbe i keps bjöd henne på ett glas vin inne på Benne. Undras om det är ”hennes” gubbe. När jag kom ut från Korgtassen med det jag hade handlat var det inte mycket kvar i hennes glas, medan hans var halvfullt. Ja ja, hon var väl törstig efter shoppingen, hö hö hööö… 😉 Själv kom jag hem utan vin, men med två paket trekantsmackor till ett par av veckans jobbluncher, fil, mjölk, bär, bananer och Bregott. Jag skulle ha tagit ut kontanter till onsdagens klippning, men båda bankomaterna var stängda.

När varorna var inpetade i kylen hemma tog jag bilnyckeln och gick ner till garaget. Där träffade jag en kollega från en annan avdelning och vi växlade några ord. Jag har alltså pratat IRL med en människa idag! Jag gick till källarförrådet och hämtade hatthyllan till bagageutrymmet och satte på den för att skydda mot värmande sol i bilen om den är utomhus. Det är hur lätt som helst att sätta dit och ta bort hatthyllan nu när jag vet hur man gör! Därefter tog jag en åktur. Körde Luthagsleden och sen Norbyvägen, svängde vänster och körde över Dofternas bro och genom Boländerna hem. Belöningen för att jag tog mig för nåt utanför hemmet blev en fika på balkongen. Det var den andra bakelsen från City Gross, en gräddbakelse med jordgubbar och ett hallon på. Bakelsen var ganska smaklös, men inte torr, bara lite för mycket grädde för min del. Nästa helg får jag prova nåt annat inköpsställe!

Söndagsfika på balkongen med En förlorad man o en jordgubbs- och gräddbakelse från City Gross

Söndagsfika på balkongen med En förlorad man och en gräddbakelse med jordgubbar och ett hallon på.


Jag satt nån timma på balkongsoffan och läste,
men det blåste förskräckligt mycket plus att en massa ungar gapade. Det var ändå dags att gå in och skriva lite och fördela veckans medicin. Den italienska kycklingpastan skulle stå 50 minuter i förvärmd ugn. Medan den stod där strök jag några tröjor, en skjorta, ett par jeans, nån tischa, ett par handdukar och några tygservetter. Jag hann också ta en dusch före middagen. Till middagen tyckte jag att ett glas corvina skulle passa. Det gjorde det, alldeles utmärkt. Men jag fick tända levande ljus, för det mörknade. Ett rejält regn hittade hit och blixtar och åska var precis över huvudet, om än inte så länge.

∼ ♦ ∼

Av söndagen återstår nu att se Morden i Helsingör. Jobbryggan är packad, rena kläder framhängda/-lagda. I morrn traskar jag till jobbet en sista vecka innan semestern.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 27 juni och lördagen den 28 juni 2025: Det som står till buds i verkligheten motsvarar inte behoven

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Vinskåpet och damejeannen med korkar

Jag njuter av anblicken.

På fredagskvällen drack jag vin med en före detta arbetskamrat, numera vän. Vi satt i var sitt land och skålade, jag i rött, h*n i vitt, och så chattade vi. Det är ju också ett sätt att prata även om jag behöver träffa människor IRL. Men det som står till buds i verkligheten motsvarar inte behoven. Det var ändå rätt trevligt dricka vin och chatta, trots att vi pratade om en hel del tunga saker som krämpor och rasism. Jag tycker att vännen och sambo ska komma hem till Sverige nu. Det var nästan så att de åkte igår, av olika skäl som inte är mina att berätta om.

I övrigt njöt jag av anblicken av det så gott som fulla vinskåpet (bara två luckor). Jag slöglodde lite på ett par gamla avsnitt av Lynley samt del tre av Tyst vittne den senaste säsongen (28) på SvT Play. Så gick den kvällen…

∼ ♦ ∼

Knopparna i Saint Paulian nr 2 28 juni 2025

Knopparna växte till sig igår och en av dem är på väg att slå ut.

I morse vaknade jag ett par gånger bland annat för att ta medicin, men lyckades somna om och sov till strax efter klockan åtta. Det är på morgnarna när jag somnar om som jag tycks drömma. I drömmarna springer jag och stressar, sånt jag inte fixar i vaket tillstånd. När jag vaknar är jag ofta lite uppjagad.

Medan jag väntade på morgonkaffet försökte jag lugna ner mig med att ta en titt på växtligheten. Knopparna i Saint Paulia nummer två växte till sig igår och en av dem är i allra högsta grad på väg att slå ut.

På balkongen tycks växterna trivas i år. Olivträdet har skjutit en massa nya skott, såväl på stammen som i jorden. Jag har glömt fråga Mia om jag ska beskära trädet mer i toppen. Gräslöken växer och tomatplantan har knoppar. Knoppar har även Mårbackapelargonen och Stjärnpelargonen. Den vita är det lite sämre med. Samtliga fick i alla fall vatten, trots att det regnade igår.


Jag tog mitt kaffe och gick tillbaka till sovrummet.
Låg där till klockan tio, ungefär, och läste och drack kaffe på sängen. Boken närmar sig slutet och det har just uppdagats ett litet HBTQ-tema. Det blev lite mer läst vid frukosten som jag intog på balkongen. Tyvärr mulnade det på. Inledningsvis var det behagliga 19 grader, men som vanligt började det blåsa. Därför gick jag in och skrev det här.

 

Vad ska jag göra med den här dagen? Det är inte bra för mig att sitta hemma, så jag tog bilen och åkte en sväng. Det var inget akut jag behöver handla mer än kanske lördagsfika. Jag stannade till på City Gross och köpte två (2) bakelser – en till idag och en till i morrn. Försökte att dölja min irritation över en barnfamilj som tycktes ha all tid i världen. Det blev en lååång kö tills mamman äntligen hittade ett kort med pengar på.

Hemkommen värmde jag på kaffe och valde dagens bakelse: Napoleonbakelse. Smaken var det inget fel på, men botten var lite torr. Det här var min pappas favoritbakelse och eftersom han hade namnsdag i veckan den dan jag kunde ha haft bröllopsdag tillägnade jag lördagsfikat och bakelsen honom.

Ett bokbyte hann jag också med på eftermiddagen. Jag bytte från en bok om ett kungligt mordmysterium till en bok om en död australiensisk bror. Boken till vänster läste jag på engelska och jag tycker så mycket om den serien. Den får mig också att längta till Storbritannien, främst England, London och Brighton. Men jag vet att jag aldrig mer kommer dit. Boken till höger hittade jag på ett bokbord på Ulva Diversehandel för ett par veckor sen. Det är en australiensisk författare, Jane Harper, som jag har läst en bok tidigare av, en bok med den passande titeln Falska vänner. Den boken ingår i en serie, men En förlorad man, som jag läser nu, är fristående.

Böckerna Murder most royal och En förlorad man broderat kattbokmärke på pappas ryamatta

Bokbyte från ett kungligt mordmysterium till en bok om en död australiensisk bror.

 

Jag hade halva biten smörgåstårta kvar från igår och den fick bli middag idag. Vissa rester är inte fy skam… Dessutom klarade jag mig undan matlagning.

Lördagsmiddag med Hopptisarna och En förlorad man riesling o smörgåstårta

Vissa rester är inte fy skam…


TV-kvällen är också räddad,
för nu ligger sista avsnittet av Saknad, aldrig glömd ute på SvT Play. Och så kan jag alltid dricka rödvin, läsa och även lägga till saker på min semesterlista. Sysselsätta mig kan jag, det är människor jag inte kan (med). Behov och verklighet motsvarar inte varandra, som sagt. Men… jag har lagt till att träffa två personer på min lista! De har båda sagt att de vill ha besök. Jag utgår från att de talar sanning.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och ytterligare en dag att fördriva. När ska det äntligen ta slut? Det här är inget liv, det är bara på låtsas.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Murder most royal

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje delen om drottning Elizabeth som detektiv..



S J Bennetts bok Murder most royalIbland kommer livet emellan 
och även en sån som jag missar utgivningen i en serie böcker jag läser. Hösten 2023 gavs den tredje delen i S. J. Bennetts serie om drottning Elizabeth II som detektiv, Murder most royal, ut. Den missade jag och läste del fyra före. I maj 2025 rättade jag till mitt misstag, del tre inköptes och nu är även den läst, givetvis på engelska. (Det var bara första boken i serien jag läste översatt på svenska.)

Sandringham i juletid 2016. På stranden nära slottet flyter en hand i en plastsäck iland. Drottning Elizabeth ser en bild av den och kan identifera ägaren genom en klackring. Edward St Cyr var en charmig och busig gäst som barn, två år äldre än drottningens äldste son Charles. En mördarjakt startar och drottningen och hennes assistent Rozie försöker lägga ett svårt pussel. Snart hittas ytterligare en kropp och en kvinna från trakten råkar ut för en smitningsolycka. Vem som helst kan bli nästa offer.

Om mitt liv var kaos när boken kom till och gavs ut var nog författarens läge värre. Dels drabbades hon av cancer och fick genomgå en tuff behandling, dels dog hennes huvudperson i verkliga livet. Så det är med ett stort mått ödmjukhet jag påbörjar läsningen av denna den tredje delen i serien som på svenska löjligt nog kallas Drottningens detektivbyrå. (Det finns flera skäl att läsa serien på engelska, vilket jag snart insåg efter att ha läst del ett på svenska.)

Jag gillar den här boken omedelbart. Händelserna utspelar sig under juletid, men författaren ägnar sig inte åt att ösa julsaker omkring personerna och händelserna. Det är jag evigt tacksam för. Den kungliga familjen har sina julrutiner och de nämns, men när de firar stängs dörrarna. Ty sån är julen, en familjehögtid, där inga utomstående släpps in om man inte har användning för dem. Kungafamiljen har användning för sin personal, förstås. Det är tur att drottning Elizabeth har en sån bra assistent i Rozie, hon som utseendemässigt sägs påminna en hel del om Grace Jones

Det är ett stort persongalleri i Murder most royal och jag är mycket tacksam för att de alla finns listade i början av boken. Vidare finns här inte bara passionsteman, jultema, mord, familjehemligheter med mera utan även ett HBTQ-tema. Det senare är inlagt på ett bra sätt av författaren.

Det här är en välskriven bok, den är lagom spännande och drottningen och hennes assistent är perfekta huvudrollsinnehavare.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Drottningens detektivbyrå-serien:

  1. Windsorknuten – The Windsor knot
  2. En hund begraven – A three dog problem
  3. Ett majestätiskt mord – Murder most royal (Läs inlägget ovan!)
  4. A death in diamonds
  5. The Queen who came in from the cold (Utkommer i november 2025)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 26 juni och fredagen den 27 juni 2025: Tröttma, knoppar och semesterlista, toppat med vin och smörgåstårta, men ingen Noisette och inga spår av katter

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Läsning pågår

Läsning pågår!

Jag var så trött igår! Nog trodde jag att den lilla tuppluren på eftermiddagen skulle göra susen. Det gjorde den. Tillfälligt. Trots vilan och trots att jag jobbade hemifrån igår tog jag bara slut. Jag blir nästan som lamslagen, übertrött. Kallar det för tröttma, det finns inget bättre ord. I vart fall kunde jag läsa av och till. Boken jag läser nu utspelar sig under juletid, men tack och lov är den inte överkryddad av den där slutna gemenskapen som en familj bildar. En sån där de inte släpper in andra – så länge andra inte är användbara på ett eller annat sätt. Så jag klarar av att läsa boken, för jag är ju ganska van vid det här laget att stå utanför gemenskapen i julfirande. Författaren har dessutom gjort ett fint jobb, för julen är inte det viktiga i berättelsen. 

Det enda jag såg på TV var nyheter och de är ju så deprimerande att jag verkligen får tvinga mig att titta. Tröstade mig med det sista i en burk med hasselnötsglass och ett par digestive innan läggdags. Det var väl därför jag mådde illa när jag vaknade i morse.

∼ ♦ ∼

Några problem att kliva upp i morse hade jag inte. Numera sover jag med öppet fönster och fåglarna utanför hade levt rövare fram på morgontimmarna. Men om jag stänger känns det som om jag ska kvävas. 

Gårdagen var solig och vacker, fredagen mulen och klibbig. Det hade aviserats både regn och åska under dan och det var uppenbart. Jag fick öppna korsdrag i lägenheten för det kändes som om luften stod stilla. Det händer att jag saknar min takfläkt.

Håret var jätteskitigt i morse, så jag tvättade det när jag tog morgonduschen. Nästa vecka har jag en klipptid, tack och lov. Jag flyttade tiden jag hade från fredagen till onsdagen eftersom jag ändå måste passera min frisör Igor när jag går hem från jobbet. Även nästa torsdag och fredag ska jag ju jobba hemifrån och då passerar jag inte Igor. I morse fick jag äta frukost renhårig, men långhårig (nåja…). Och läsa en stund tillsammans med Hopptisarna. Jag blir faktiskt lite glad varje gång jag tittar på Hopptimisten och Hopptikissen, för de är både söta och ser för roliga ut, allra helst när de hoppar upp och ner genom sina fjädrar.

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Murder most royal

Fredagsfrukost med Hopptisarna och drottning Elizabeth II.


Det vackra vädret igår satte lite fart på knopparna i Saint Paulia
nummer två i köksfönstret. Och den har inte bara två knoppar, såg jag, utan tre. Synd att solen lyste med sin frånvaro idag, annars hade nog åtminstone en knopp kanske börjat öppna sig.

Tre knoppar i Saint Paulia nr 2

Det är ju tre knoppar i Saint Paulia nummer två.


Idag hade jag ett enda Zoommöte.
En kan inte säga att jag överansträngde mig jobbmässigt. Kanske skulle jag orka städa lite i kväll. Dammade gjorde jag igår, tog det som en mikropaus. Det som återstod idag var att torka av i badrummet och att dammsuga. På tal om städning har jag påbörjat en lista på saker jag ska fixa – eller bara göra för nöjes skull på semestern. En lista på papper som ligger framme och lätt både kan fyllas på och bockas av. Än så länge är det väl egentligen bara en punkt på den som har med städning att göra.

Lista att fixa på semestern

En att göra-lista på semestern är påbörjad.


I samband med lunchen
pep jag ut på en liten promenad och passade på att köpa hem fredagsmiddag och helggodis. Några Noisette från Butiken på hörnet blev det inte till helgen. Förslaget att ta mig till Trillerbutiken i Gottsunda för att handla såna… landade inte väl hos mig. Det blev i stället lite annat gott och en extra stor bit smörgåstårta inköpta på Korgtassen. Den affären kan en lita på i alla fall! Och efter det åt jag lunch. Det blev rester från igår och ett kokt ägg (lite överkurs, faktiskt) vilket gör att jag nog skulle få nöja mig med halva biten smörgåstårta i kväll. Nån att dela biten med, nåt sällskap annat än vinbudet, väntar jag inte – och budet skulle inte med in i lägenheten!

 

Jag hoppades att jag skulle slippa gå ut i kväll och leta efter budet som skulle komma med min vinlåda. Inte så att jag hade några stora planer vare sig för i afton eller helgen i övrigt, men jag vill både ta det lugnt och orka städa. Avsnitt tre av Tyst vittne är släppt på SvT Play och det ska jag se senare i kväll.

Redan vid 15-tiden loggade jag ut. Det sista jag gjorde var att svara på ett mejl där en medarbetare och tillika författare efterlyste mina lästips på intranätet. Tyvärr får vi inte skriva den typen av mjuka artiklar längre. Jag tipsade om att leta upp några lokala bokbloggare – inga namn nämnda! – som kan läsa och recensera i sociala medier.

Efter en halvtimmes vila på soffan tog jag fram Helvetesmonstret som de älskade Tisslingarna kallade dammsugaren. Tror jag. Jag vet att de hatade den. Undras om de känner likadant nu? Jag kom på mig med att sakna dem alldeles för mycket Det är liksom inte så givande att städa här, det är mest smulor och en och annan dammråtta. Jag dammsuger regelbundet men jag har bara bytt dammsugarpåse en gång sen jag flyttade hit.

Katterna Lucifer och Citrus i Zebrafåtöljen L med tassen på C

En tre år gammal bild på Tisslingarna i Zebrafåtöljen. Jag saknar dem!


Efter städningen – och en regnskur
– läste jag en stund och skrev det här. Jag var inte särskilt hungrig, så jag tänkte försöka äta lite senare idag. Det höll, även om det blev inom medicintid. Men först och främst höll budet från Budbee tiden och levererade vinlådan i precis utlovad tid. Tolv röda italienare, två av varje sort, varav tre sorter jag inte smakat tidigare har nu flyttat in i vinskåpet.

Efter inpackning i vinskåpet (måtte det inte vippa!) skar jag upp halva biten smörgåstårta och åt fredagsmiddag. Tårtbiten sköljde jag ner med ett glas riesling.

Smörgåstårta från ICA Torgkassen riesling Hopptisarna o Murder most royal

Korgtassen levererade min fredagsmiddag!


Och nu tar jag helg. Utan att ha handlat på Tokerian.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 25 juni och torsdagen den 26 juni 2025: För en stund hade jag ett vanligt liv igen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tänk så mycket det betyder att få skjuts! För min del gjorde det under igår. Jag var helt slut på eftermiddagen och fick åka U-bilen hem nån gång mellan 15.30 och 16. Efter en halvtimme, trekvart på soffan var jag nästan som ny. Detta innebar att jag fick en kväll när jag faktiskt orkade fixa några saker. För en stund hade jag ett vanligt liv igen.

Först nätshoppade jag ett par saker, bland annat plåser och en låda vin. Inte för att jag har slut på rödvin utan för att jag såg en låda hos Vinoteket som bland annat innehöll fyra flaskor vin gjorda på min favoritdruva corvina. Vinskåpet är stort och där finns precis plats för ytterligare tolv flaskor som levereras i morron kväll. Totalt kostar alla dessa viner under hundringen, men de är prisnedsatta och jag vet av erfarenhet att det inte brukar vara dåliga viner utan tvärtom. Och så är det ju skönt att få en hel låda hemlevererad i stället för att själv kånka hem från Systemet. Den här gången har jag valt en annan budfirma än Airmee för att se om den fungerar bättre. Airmee misslyckades med att leverera min vinlåda på rätt dag förra gången.

Tolv flaskor italienskt rödvin från Vinoteket

Tolv flaskor italienskt rödvin, varav fyra gjorda på min favoritdruva corvina, ska levereras i morrn kväll.

 

Böckerna När dolda sorger bleknat och Murder most royal

Bokbyte igår från en rätt dålig svensk pusseldeckare om en märklig familj till en förhoppningsvis bättre brittisk pusseldeckare om den kungliga familjen.

Utöver vin ägnade jag mig åt mitt andra stora intresse, litteratur. Eller… det blev bokbyte. Äntligen fick jag lägga den rätt dåliga svenska mysdeckaren om en märklig familj till handlingarna. Jag har nu valt att läsa en brittisk mysdeckare om den kungliga familjen i stället. Det litterära klassen har höjts betydligt! Boken är den tredje i en serie där drottning Elizabeth II innehar en av huvudrollerna. Av nån anledning hade jag missat den boken (i efterhand fattar jag att det berodde på kaos vad gäller hälsa och känsloliv), vilket jag upptäckte i maj när jag läste A death i diamonds, som är del fyra. Mitt kaos är dock en piss i havet jämfört med författarens, S. J. Bennett. Medan hon skrev fick hon cancer, genomgick en tuff behandling och överlevde. Det gjorde dessvärre inte drottningen. Hon gick bort mitt under produktionen av boken. Författaren har dock fortsatt med sin drottningserie och i november 2025 kommer del fem.

Jag gick dock inte bort igår kväll heller utan fick som sagt lite ork att göra normala saker. Min kväll avslutades med att se den andra delen av Patience på TV 4. Serien är spännande, men det som förtar en stor del av intrycket är att serien känns som en utbildningsfilm om autism. Det blir övertydligt när allt i Patiences beteende ska förklaras. Ett autismspektrum är otroligt brett och det finns inga helt fastställda beteenden. Sen är inte jag nån expert, men en viss erfarenhet av såna personer har jag från såväl yrkesliv som privatliv. Och just nu känner jag mig rätt autistisk själv.

∼ ♦ ∼

Visst var jag trött i morse, men ändå inte som vanligt. Jag har aldrig några problem att kliva ur sängen (mer än när jag har ryggskott eller ont i nån fot). Det är mest när jag inser att en dag inte har nåt att erbjuda som jag vill kliva tillbaka ner i bingen igen och bara gråta. Idag hade jag ingen tid för gråt, jag skulle jobba hemifrån. Morgonduschen var skön och jag satt vid frukostbordet före klockan 6.30. Då hade jag hunnit fylla på både kaffe och flingor i respektive burkar. Det är sånt där jag hatar att göra eftersom mina händer inte lyder mig riktigt. I morse gick det ganska bra.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Murder most royal

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och drottning Elizabeth II.

 

Knopparna i Saint Paulia nr 2

Knopparna i Saint Paulia nummer två är lite sega, men idag hoppades jag på att solljuset skulle få dem att sätta fart.

Av nån anledning plockade jag först fram en matlåda ur frysen, men stoppade tillbaka den. Idag var planen nämligen att göra sallad på de grönsaker jag har innan de blir så dåliga att de måste slängas. Jag gillar inte matsvinn. Tyvärr är förpackningarna av mat ofta gjorda för större familjer än min. Hos mig är det bara jag som äter mat. Hopptisarna är trägubbar, Nallisen är ett gosedjur och mina böcker livnär sig på ord.

Innan jag gick och satte mig vid jobbdatorn kollade jag ”grönsakerna” i köksfönstret. Alla krukväxter fick vatten igår kväll utom balkongväxterna som fått naturligt på sig. Knopparna i Saint Paulia nummer två är lite sega, men eftersom det skulle bli soligt idag hoppades jag att de skulle sätta fart. To be continued…

Arbetsdan i sig var inget märkvärdig. Det pågick nästan mer arbete runt omkring mig – på såväl gatan som i huset (hissarna). Lite väl livat och högljutt understundom. Ett par möten deltog jag i och fixade en del inför semestern. Jag behövde åka iväg på ett ärende och gjorde det i anslutning till lunchen. Det var ett mycket viktigt ärende: kaffet höll på att ta slut! Nu hade jag sån tur att City Gross hade 25 procents medlemsrabatt på mitt favoritkaffe Zoegas Blue Java. Max två paket fick man köpa och det gjorde jag. Sen behövde jag tranbärsjuice (till medicinen) samt ostfralla och tzatziki till kvällens sallad. Bilen fick en promenad och jag kom hemifrån en stund. Lunchen var snabbt fixad efter det, för ägget hade jag kokat tidigare, kaffet var bara att värma och två mackor bredde jag på nolltid. Det blir till att fundera över luncher nästa vecka, för då är restaurangerna på och vid jobbet stängda – förutom Café Victoria i Botaniska trädgården. Och det är bara öppet om det inte regnar…


På eftermiddagsrasten somnade jag och sov en kvart på soffan.
Jag vaknade av att jag snarkade till. Av detta fick jag aningen energi och kunde jobba klart runt klockan 16, skriva det här och därefter ”laga mat”. Det vill säga, jag hackade och blandade till en grekisk sallad på befintliga rester. Det var till den jag skulle ha ostfrallan och tzatzikin jag köpte idag. Jag blev väldigt mätt och naturligtvis blev det sallad över. Kanske tar jag den till lunch i morgon.


I kväll blir det väldigt lugna puckar.
Det kändes för en stund som om jag hade ett vanligt liv igen och det var lite… utmattande.

∼ ♦ ∼

I morrn är det fredag och även då jobbar jag på distans (hemifrån). För den kommande helgen har jag inga andra planer mer än att jag behöver städa och stryka. Lika roligt som alltid. Vädret ska visst inte vara det bästa, men senaste prognosen visar ändå lite mer sol och mindre regn. Det spelar ju inte mig nån större roll, för nån trädgård att vistas i har jag inte. Men jag har fortfarande en massa olästa böcker att drömma mig bort med.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

När dolda sorger bleknat

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sjunde delen i Anki Karlsson-serien.



Marianne Cedervalls bok När dolda sorger bleknatDen sjunde delen i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman 
på Gotland har på framsidan texten cosy crime. Som en äkta sån bok inleder författaren Marianne Cedervall (<== en inte uppdaterad webbplats, tyvärr!) sin bok När dolda sorger bleknat med att presentera personerna i ett personregister. Underbart! Jag läser så många böcker och visst kan jag hålla reda på huvudkaraktärer, men resten…

Anki har fyllt år och hennes kompis Tryggve ger henne en tågresa till Österrike i present. En dag när de sitter på ett kafé och planerar resan träffar de på familjen Öberg som funderar på att göra en liknande tur. Resan går med tåg några månader senare. När Anki och Tryggve kommer till byn Altweg stöter de på familjen Öberg som de träffade på kaféet på Gotland. Familjen gör resan med pappan Gert Öberg som fyller 80 år. Under vistelsen sker ett mord. Anki hittar Gert Öbergs svärson död och inrullad i en matta. Åter på Gotland hoppas Anki och Tryggve på lite lugn och ro, men familjen Öberg drabbas av ytterligare ett mystiskt dödsfall. Anki och Tryggve får i stället försöka lösa en mordgåta där inget är som det först verkar vara.

När jag har läst en fjärdedel av boken har inte mycket hänt. De första 25 procenten består mest av beskrivningar av de olika karaktärerna. Tyvärr känns de inte helt realistiska i mina ögon. Jag vet inte vad det är, kan inte peka ut nåt specifikt mer än att de bara blir platta typer för mig. Här finns en invandrare med lite skumma affärer, en bubbeldrickande pilot (dricker inte när han flyger!) som är bög, ett manligt ex som hänger sig kvar i sin gamla familj, en sur gammal gubbe, en dotter som vet bäst, en son som inte vill vara bonde utan måla tavlor etc etc. Det är mest pratigt och ”sterotypat”.

Ganska exakt i mitten händer så äntligen nåt som kan kategoriseras som läskigt: Anki hittar en kropp inrullad i en matta. Men vägen dit har inte imponerat på mig alls. Det är nästan så att jag undrar om AI varit inblandat i arbetet med den här boken. Boken är ganska välskriven, men består av så mycket fluff att jag har svårt att förstå att den ens blev utgiven. Sorry, jag har uppskattat författarens tidigare böcker, mer eller mindre och i den här serien och en annan. Det här är snudd på lågvattenvarning. Tilläggas ska dock att det blir liiite spännande i slutet och jag lyckas inte lista ut vem mördaren är.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Anki Karlsson-serien:

  1. Av skuggor märkt
  2. Låt det som varit vila
  3. Dit solen aldrig når
  4. Som daggen stilla kysst
  5. När sista strofen klingat ut
  6. I gryningen andas inget
  7. När dolda sorger bleknat (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 24 juni och onsdagen den 25 juni 2025: Blåsten, lögn och förbannat skitsnack

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tisdagskvällen gick enligt plan. Det vill säga mat, disk, dusch och Vera. Men jag hade svårt att koncentrera mig på den sista (Vera). Ändå har det visat sig att TV:n är ett sällskap numera. Märkligt. Förra året tittade jag väldigt lite på TV och när jag flyttade var jag nästan inne på att inte skaffa nån TV. Men säljarna på en viss elektronikaffär övertalade mig och vännen E, som var med mig dit, övertygade mig dessutom om att ta en extra dyr TV. Hon berättade senare att hon hade haft dåligt samvete för det, fast det behöver hon alls inte ha, nu utnyttjar jag ju TV:n väl.

Ett fall för Vera

Jag hade lite svårt att koncentrera mig på Vera igår.

∼ ♦ ∼

Även idag var det aviserat regn, men det var bara mulet och torrt när jag vaknade. Jag åt vanlig frukost och funderade inte så mycket mer på vädret. Försökte läsa och komma vidare i boken (nu har det äntligen skett ett mord!) där de reser, äter, dricker och tjafsar. En i övrigt bra man visar sig dessutom snarka nattetid. Huvva! (Vem gör inte det, liksom..?) Huvudkaraktärerna funderar på om de ska inleda mer än en vänskap. För egen del tycker jag att det är sorgligt att varje dag se den tomma stolen mitt emot mig vid köksbordet, men jag har ingen lust att nån sätter sig där mer permanent. Jag har fått nog av att inte duga. Det är lögn och förbannat skitsnack att det finns nån för alla. För mig finns ingen.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna o När dolda sorger bleknat

Stolen mittemot ska inte besättas permanent.


Det var behagligt att promenera upp till jobbet
– utan regnjacka. Tröja och den orange Lajla Skott*-jackan räckte bra. På vägen hittade jag en blå sten. Blåsten. Jorå, jag gillar att leka med ord, men ”folk” fattar inte alltid det och tycker att jag är korkad, dum eller rentav elak. Får stå för dem. Jag fortsätter vara barnslig och leka, även om jag här och nu kan avslöja att ”folk själva” kan vara rätt… blåsta (!) ibland.

Blå sten

I morse hittade jag blåsten.


På jobbet var det inte många människor.
På min avdelning var vi några få, men tappra arbetare. Idag hade jag endast ett möte. Det jag ägnade största delen av förmiddagen åt att göra var att lägga in datum för olika möten i höst. Det ser inte ut att bli färre möten under årets andra halva, men de känns bättre utspridda. Ändå är det lite som att fastna i utseendet på denna psykedeliska låda som nån har stående på jobbet. Jag blir nästan hypnotiserad varje morgon när jag ser den.

Psykedelisk låda på jobbet

Det blir inte färre möten i höst…


Igår hörde jag av mig till en före detta arbetskamrat.
Svaret dröjde och av olika skäl blev jag lite orolig, för jag har tänkt mycket på personen. Men idag på lunchen kom svar. Bestämt blev att ses när h*n kommer tillbaka till Uppsala.

Till lunch idag var jag lite wild and crazy och valde en macka med vallmofrön, såna som gärna trillar överallt och typ fastnar i tangentbord och sånt.

Skrivbordlunch på jobbet med vallmofröfralla yoghurt ägg o När dolda sorger bleknar

Skrivbordslunch på jobbet med vallmofralla och den sorgliga boken.


Skyarna var regntunga hela förmiddagen,
men på eftermiddagen blev det riktigt soligt och varmt. Jag passade på att fortsätta städa, idag bland lösa papper. Sen blev jag väldigt glad att få skjuts hem i U-bilen för jag var mycket trött och kände av hälsporren.

Hemkommen la jag mig på soffan en stund och försökte bland annat läsa, men det gick trögt. Boken går som tur är mot sitt slut och de cirka 75 sidor som är kvar ska jag nog beta av senast i morrn. Efter kvällsgöromålen i afton blir det dock mer TV. Jag ska försöka se andra avsnittet av Patience på TV4 och hoppas att jag gillar det mer än det första.

Patience

I kväll ger jag Patience en ny chans.


Kvällsmaten idag blev gazpacho som jag kylde
och smörgås. Snabbt, enkelt och lätt fixat samt gott.

Smörgås och gazpacho med Hopptisarna och När dolda sorger bleknat

Smörgås och gazpacho med Hopptisarna och När dolda sorger bleknat.


I morrn och på fredag sitter jag hemma och jobbar.
Det blir skönt att slippa gå iväg eftersom jag är så jättetrött.

∼ ♦ ∼

Jag gissar att Snokaren ”har semester”. Det är otroligt vilken idoghet personen har. Kunde h*n bara stå för vem h*n är skulle jag nästan tro att h*n har ärliga avsikter och ett genuint intresse av mig som person. Men jag förstår verkligen inte att nån människa tycker att mitt liv är så intressant att den har läst om det i alla år jag har skrivit dagbok fram till oktober 2022… Och eftersom personen inte berättar vem den är och varför den läser allt är jag övertygad om att uppsåtet är ont. 

∼ ♦ ∼

*Lajla Skott = internt skämt mellan mig och en före detta arbetskamrat. Egentligen avses Lyle & Scott.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Need

Need

Need
Behov, behöva, behövas
Nöd, brist

”When I need you
I  just close my eyes and I’m with you…”

Du behövde aldrig mig
Och jag som behövde vara behövd

Needy?

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 23 juni och tisdagen den 24 juni 2025: Regnjacka under ljusblå himmel

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Hur kan jag vara astrött efter en helg med tre lediga dar? Ja det var jag i alla fall. På kvällen blev inte mycket gjort. Jag såg sjätte och sista delen av Familjen Munro på SvT Play och det blev ett spännande slut på den australiensiska dramaserien. Jag var så trött att jag frös, vilket var länge sen. Tända ljus och en varm dusch hjälpte inte. Och ja. Jag släckte alla ljus innan jag gick och la mig. Det räckte med en brand i området igår. Vad jag förstår blev en lägenhet totalförstörd i ett hus på Main Street, men ingen person kom till skada.

Bitmoji Tofflan klockor

Astrött igår, trots tre lediga dar…

∼ ♦ ∼

Tisdag morgon var blöt och blåsig. Först. Alla väderprognoser hade skrikit regn. Jag hade bestämt mig för att jobba hemifrån om det ösregnade. Det gjorde det inte. På morgonen. Jag käkade fil med fyra sorters bär igen – hallon, blåbär, jordgubbar och banan. Jo, jag lärde mig häromdan att banan är ett bär. Eller det är både ett bär och en frukt. Läste en stund och är nu ungefär halvvägs i boken. Inget spännande har hänt än och jag är ärligt talat på väg att slå ihop pärmarna i förväg, utan att läsa ut boken. Men skam den som ger sig.

Filfrukost med Hopptisarna en tisdag boken När dolda sorger bleknat

Filfrukost med många sorters bär, Hopptisarna och en icke spännande bok.

 

Klängväxt på hus och ljusblå himmel

Himlen blev ljusblå

Det såg lite mörkt ut när jag skulle lämna mitt hem. Jag bestämde mig för att ta regnjackan över tröjan, men inget paraply. Har ju svårt att hålla i paraply på grund av mina dåliga händer. Så gick jag några meter med stängda dragkedjor i såväl tröja som jacka. Sen drog jag ner dem. Det var… skitvarmt… Inte en droppe regn föll på mig heller och himlen gick från att ha varit grå till att bli… ljusblå. Jag höll på att svettas ihjäl i min regnjacka och kunde konstatera att jag alltid är fel klädd. Så var det med det. Det var nästan så att jag hoppades på att det skulle regna vid hemgång… (Det började regna på förmiddagen. Rejält…)

Det märks att det är semestertider för det är färre människor och få bilar ute när jag går till jobbet. De bilar som är ute låter dock desto högre. Min ljudkänslighet blir jobbigare och jobbigare. Jag blir så störd av alla sorters ljud, inte bara megafonröster…

Bokskåp på Stora torget

Ett bokskåp mitt på Stora Torget.

En rolig sak noterade jag dock på min väg till jobbet. Mitt i stan, på Stora Ttorget, har nån ställt ett litet bokskåp. Givetvis stannade jag för att glo i skåpet, men det fanns ingen litteratur där som lockade mig. Och jag kan inte låta bli att undra hur länge det där skåpet får stå innan nån sabbar det. Det slår liksom mitt i, på en ganska konstig plats. Det är uppenbarligen ingen som har tänkt på synskadade… Nåja, jag ska ju går ytterligare några dar till och från jobbet. Jag får kolla beståndet – och skåpets skick. Hoppas att jag inte hittar några fallna och skadade synskadade, bara…

På jobbet var det alldeles tomt när jag anlände, men sen kom en arbetskamrat i min arbetsgrupp. Många som är i tjänst jobbar nog på distans de här sista dagarna innan semestern. Jag försöker köra som vanligt, det vill säga på plats på jobbet måndag – onsdag, hemifrån torsdag och fredag. Det är – ta i trä! – inga panikjobb aviserade än så länge, utan vanligen bara ett enda möte per Zoom varje dag. Idag hade vi två möten, varav det ena var hybrid. Jag håller annars mest på att ”städa” på jobbet, det vill säga arkivera, administrera, rensa. Sånt en annars inte alltid hinner med gör. Lunch hade jag dock med. Den blev som vanligt. Och äntligen! Exakt i mitten av boken händer nåt (läskigt).

Skrivbordslunch på jobbet med två muggar varm choklad och boken När dolda sorger bleknat

Skrivbordslunch med två muggar varm choklad och en bok där det äntligen händer nåt (läskigt).


Efter lunch var mejlprogrammet svajigt.
Vår IT-avdelning är inte världens snabbaste och det kom aldrig ut nåt driftmeddelande. Telefonkön till supporten var lååång. När jag äntligen kom fram fick jag goddag yxskaft-svar av personen som satt där. Ska det vara så? Det blev en nästan lika lååång eftermiddagsfika med dubbla dubbelespresso innan jag avslutade det sista och gick hem. Regnjackan var lite skön att ha mot vinden, som kändes höstlig, men annars typ duggade det bara. Helt i onödan hade jag traskat fram och tillbaka i regnkläder. Vi får se hur det blir i morrn.

Jag i min regnjacka

Jag i min regnjacka när den var ny.

∼ ♦ ∼

Tisdagsmiddagen blev kallskuret med mimosasallad, oliver och tomater. Bara att ställa fram och äta. Och efter disk och publicering av det här inlägget blir det kvällsdusch.

Kallskuret med mimosasallad rädisor tomater oliver Hopptisarna o När dolda sorger bleknat

Kallskuret med mimosasallad, rädisor, tomater och oliver.


Nån ballsång framför svansen ser jag inte på i afton utan Vera. Henne gillar jag!
SvT visar de två sista avsnitten nånsin av den serien i sommar, varav det första nu i kväll. Inga nya Morden i Midsomer i sommar, gissar jag???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar