OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tre avsnitt av Domare Claire Lewis betade jag av igår kväll. Det är en walesisk serie på SvT Play som påminner starkt om alla dessa svenska psykologiska litterära thrillrar som handlar om hur långt människor är villiga att gå för att skydda sina familjemedlemmar. Jag tänker till exempel på Mattias Edvardssons bok En helt vanlig familj och Martin Österdahls Parmiddagen, för att nämna ett par av de böcker som direkt poppar upp i skallen. Så skönt att inte kunna bli anklagad för sånt – jag har ju ingen familj.

Jag kunde givetvis inte låta bli att festa på den svindyra chokladen från Dubai medan jag glodde på Claire Lewis och hennes… oärliga familjemedlemmar. Det ska så ofta ”lekas familj” och gullas och alla ska låtsas ställa upp på varandra, men sen har de olika medlemmarna massor av hemligheter som påverkar de andra. Mycket verklighetstroget. Så ja. Choklad var bra till detta. Chokladen var för övrig verkligen asgod och värd varenda krona av de 79 den kostade! Jag läste en del också och insåg att Nu ser du mig är en riktigt spännande kriminalroman med en kvinnlig polis utan familj som huvudkaraktär, vilket är precis vad jag behöver just nu. Alltså inte nån familj utan en förebild i nån som inte heller har nån familj.

Kvällsfika med Nu ser du mig och svindyr choklad från Dubai.

∼ ♦ ∼

Det var varken planerat eller bra att äta choklad igår kväll för jag hade tänkt väga mig i morse. Men av det blev inget heller, för jag glömde bort det. Detta kan ha att göra med att jag spillde ut kaffe på min rena löpare på köksbordet och blev tvungen att starta en maskin tvätt ungefär samtidigt som jag startade jobbdatorn. Varför vänta till helgen, liksom? 

Precis som igår åt jag frukost med tända ljus – och glömde inte att släcka dem. Det blev en stunds läsning också under vilken jag nös fyra gånger. Men det kanske beror på att det är dammigt här, vad vet jag. Damm och utspillt kaffe till trots var jag tacksam för att vakna den här fredagen utan att ha jätteont i nån kroppsdel.

Fredagsfrukost med tända ljus, Hopptisarna och Nu ser du mig.

Fredagsförmiddagen bestod av ett par möten och ett par jobbsamtal. Sen var det i princip lunchdags.

Hemmalunch med mackor, ägg och Varma koppen samt Hopptisarna, förstås, och en spännande bok.

Idag behövde man ingen solhatt, men dessa ”blommiga” solhattar såg jag på min promenadväg och de var fina att titta på.

Jag hade bestämt mig för en friskvårdspromenad även idag runt lunch, men det var mindre roligt väder. Redan strax efter att jag hade satt mig vid datorn för att jobba, runt sjutiden, kom regnet. Det var inget hårt regn, i alla fall inte inledningsvis, och det var ganska varmt redan tidigt (14 grader när jag vaknade), men det är roligare att promenera när det är lite sol och ljust.

När jag klev ut från lägenheten såg jag att hissen ser nästan klar ut. Det fattas ett överstycke över dörren, bara, i alla fall på utsidan. Det fanns inte nån skylt som sa att man fick använda hissen eller att man inte fick det, men den här hissen och den i en annan uppgång ska ju inte inspekteras förrän nästa vecka. Det blev till att gå, både nerför och uppför. Jag kan i alla fall glädja mig åt att hissen snart är färdig och kan användas. Nåt som inte är färdigt snart är övergångarna vid S:t Olof och S:t Per. Men idag kunde jag i alla fall se att det har hänt saker på bara en vecka. Och i helgen ska det grävas mer. Det går framåt!

Övergången vid S:t Olof är inte färdig än, även om det går framåt.

Hissen, däremot, är snart färdig att användas.

Helgens godsaker, Noisette från Triller, är inköpta.

Jag själv gick inte framåt utan slank in på Butiken på hörnet för att köpa med mig helgens godsaker hem: två stycken härliga Noisette, här på det gamla bullfatet, varav en serveras i morrn och den andra på söndag. Då behövs inga bullar!

På fredagar brukar jag försöka logga ut vid 15-tiden. Varannan fredag, ungefär, brukar jag dammsuga. Ibland tar jag ett par rum under arbetsdan, som mikropaus eller i stället för att ta rast. Jag vill inte bli sittande för länge vid skrivbordet så att jag får ytterligare en lördag med ryggont. Idag dammsög jag ett par rum som mikropauser, resten tog jag efter jobbet. Jag fick också gå igenom onlinekursen från igår en gång till, för jag hittade en del konstigheter i den som jag behövde rapportera. Men sen blev det helg!

Struket och klart!

Det vill säga… jag vilade på soffan. Somnade faktiskt och sov i 20 minuter. Därefter dammsög jag färdigt… och ställde mig vid strykbrädan. Min nerspillda äppellöpare tvättade jag tidigt i morse och den var torr och redo att strykas. Jag hade samlat på mig lite annat som också skulle behandlas med järnet. Så skönt nu när det är gjort!

Och jag fick för ett ögonblick, ett par timmar, kanske, minnas hur det var när jag var pigg, energisk och frisk. Med städning, tvätt och strykning avklarat kan jag verkligen bara ta det lugnt i helgen – eller försöka göra nåt roligt och stimulerande.

Plötsligt var jag hungrig igen. Klockan var middagsdags. På fredagar blir det, när det är möjligt, en bit smörgåstårta från Korgtassen och ett glas riesling. I kväll kände jag att jag var värd det på riktigt, dels efter en arbetsvecka, dels efter det jag hade åstadkommit hemma. Det känns som om det har gått framåt.

Fredagsfestligt med smörgåstårta från Korgtassen a k a ICA Torgkassen, riesling, tända ljus och kära Hopptisarna och min spännande bok.

I kväll ska jag läsa lite, kanske se på Lynley, bara vara. Om i morron vet jag bara att dan kommer, men det är inte säkert att jag är med.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.