OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt när kompisar och jag ses (ändå är det märkvärdigt – för mig). För tillfället är det rätt skönt att göra normala saker – eller i vart fall låtsas lite att en gör det – som att gå i affärer och glo, handla, äta snabbmat, åka bil, ta en fika etc. Det får mig att känna mig mindre konstig, det får mig att glömma oron en liten stund. Umgås, småprata, ibland stanna upp och prata djupare ting, ibland kommentera… fula saker. Men sen blir jag trött, ofta flåsig och illamående. Under söndagen var dessa tre mina följeslagare. Det jag känner är dock att jag måste försöka ändå, jag måste… trotsa dem. Tack alla vänner som står ut med mig! Tack F för en trevlig snabbmatsmiddag på ChopChop under den bistra söndagskvällen.
Chopchopmat till söndagsmiddag.
∼ ♦ ∼
Vardagsfrukost igen, i morse med tänt ljus.
Natten var som de senaste nätterna. Jag somnade hyfsat, men från klockan två slumrade jag och vaknade en gång i timmen. Kvart över sex gick mobillarmet och jag hävde mig upp från bädden och gav katterna mat. De var hungriga! Därefter blev det dusch och filfrukost med pressokaffe vid köksbordet. Jag tände ett ljus i stumpstaken för att försöka göra det lite varmt och mysigt denna morgon när jag efter två lediga veckor skulle tillbaka i tjänst igen.
Utomhus var det neråt en 15, 16 minusgrader. Det blev till att packa på sig ordentligt med kläder, det vill säga lager på lager och mammas sjal över ansiktet. Vägen var hal vissa bitar och det gällde att vara observant på isfläckar, men jag tyckte ändå att det var hyfsat.
Vintermorgon från jobbfönstret.
På jobbet var det ganska lugnt och inte så mycket folk. Det verkar som om de flesta börjar jobba på onsdag. Smart drag, men kanske smartast av dem som har familj och behöver en mjukstart efter helgerna. Jag tyckte personligen inte att det var så märkvärdigt att komma upp eller svårt att jobba, utan ser jobbet mycket som en fristad i det läge jag befinner mig just nu. Det är inte fel att omges av bra chefer och goda arbetskamrater. Tyvärr bröt jag ihop inför min närmaste chef och inför M, men repade mig hyfsat. M har sagt att jag får komma och gråta när som. Men jag blir allt bättre på att ta mig i kragen och sätta upp en fasad. Min arbetsdag innebar mest möten och jobb med diverse småplock, inte så märkvärdigt.
Jobblunch vid schackbrädan medan jag inväntade Döden. Han kom inte idag heller.
Lunch tog jag mitt på dan i sällskap med Meddelandeboken, vid schackbrädet. Jag inväntade Döden, men han kom inte idag heller. Så jag läste boken och åt en ostmacka, ett kokt ägg, två pepparkakor och en kexchoklad. Två muggar varm choklad svepte jag till. Det passade utmärkt den här kalla januarimåndagen.
Den kommande arbetsveckan för med sig många möten. I morse började min ena armbåge göra rejält ont. En olycka kommer sällan ensam och jag har väl bara gått och väntat på den tredje de här senaste dagarna. Att vila en armbåge är omöjligt för den som har datorn som huvudverktyg på jobbet. Så därför välkomnar jag ännu flera möten, för en gångs skull. Hjärtat krampar i bröstkorgen då och då och jag flåsar mer och mer. Det är tungt.
∼ ♦ ∼
Efter avklarad första arbetsdag gick jag några ärenden innan jag återvände till katterna på Main Street. De fick biff till middag, medan jag åt thaisoppa och två mackor, även i afton med tänt ljus på köksbordet.
Kvällsmat och läsning i stearinljusets sken.
Katterna gick och la sig efter maten – och ett par godisbitar. Själv tog jag reda på gårdagens tvätt, hade sms-kontakt med en arbetskamrat och två kompisar samt vattnade krukväxterna. Jag orkar inte så mycket mer. Anna tar hand om julsakerna, plockar ner, sorterar och stoppar i lådor. Det är skönt att slippa.
Citrus och Lucifer fyllde mig med en stunds ro och jag njöt av att sitta i min fåtölj och läsa. Tyvärr är det stora brister i min koncentration när det gäller läsningen.
På torsdag eftermiddag får jag sällskap av en kompis när jag ska göra nåt som jag inte vill, men som är nödvändigt. Det är så gott att ha vänskapligt stöd. Jag får aldrig glömma bort alla som har ställt upp för mig. Att nån gör det… det är märkvärdigt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den som spar hon har. Delad glädje är dubbel glädje. Ja ja, till nyårsmiddagen korkade jag upp en flaska 
Hösten 2022 läste jag de två första delarna i 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 