OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det var mycket trafik under långfredagen. Detta gjorde att det tog sin lilla tid för vännen FEM att köra de knappa 30 milen hit. Jag var riktigt orolig, men försökte ändå softa ihop med katterna. Igår var det Lucifers tur att få vila med mig på sängen på eftermiddagen. Det är svårt att räcka till för båda katterna och när jag tänker på det förestående uppbrottet gör det riktigt ont inuti. Mina bäbisar ska inte längre bo med mig!
Lucifer och jag vilar medan vi väntar på vännen FEM.
FEM kom fram helskinnad. Vi inledde med att gå och fika på ett av Linnécaféerna, för ingen av oss hade druckit kaffe sen förmiddagen. Vi diskuterade planerna för påskhelgen. Dagarna går så fort när en har gott sällskap. I morrn, på påskdagen, åker FEM hem. Hon har ju familj och hon har också en katt som väntar på henne. Jag är så tacksam för att hon kom hit i påsk så att jag slapp den förbannade ensamheten. Det lär inte bli lätt, men jag behöver träna på det där om att ensam är stark. FEM hade berättat för sin svärdotter att jag inte har nån familj. Svärdottern erbjöd sig då att bli min adoptivdotter. Som bekräftelse skickade hon med två egengjorde påskharegosedjur.
Jag följde FEM till hotellet och satt en stund och vilade. Men först tog vi en liten omväg så att jag kunde visa var jag ska bo. Jag gick hem till katterna nån timme och såg till att de fick kvällsmat samt tände fönsterlampor.
Pizzatajm på Tegel.
Vid 18-tiden möttes FEM och jag utanför på Main Street för att gå upp till Tegel och käka. Men innan vi gick dit stack vi in näbbarna hos Costas och bokade bord till påskaftonskvällen. Jag hade försökt ringa dit tidigare utan framgång och till sist lyckades jag blocka dem. Nu redde vi ut det hela och vi blev lovade både bord och mat i kväll trots detta.
På Tegel käkade vi pizza. Tidigare brukade jag och Anna dela på pizza där. Nu åt jag en hel, nästan, minus kanterna. Pizzan bestod av chèvre, valnötter, äpple och ruccola, bland annat. Det blev en smaksensation. En kall lager utgjorde måltidsdryck. Men först tog jag medicinen. Jag behöver förskjuta tiden lite eftersom det blir sommartid i natt.
Efter maten gick vi till Korgtassen där vi inhandlade godis och snacks. Vi gick till FEMs hotellrum och laddade upp. För godis finns det alltid plats för i min mage. Chipsen förblev dock oöppnade. Ett glas vin ur en flaska med skruvkork hade jag tagit med mig och drack till, FEM drack cola. Sen läste vi. Det blev nästan som när vi var barn, fast då drack jag inte vin, förstås.
Vid 22-tiden gick jag hem till kissarna. Vännen FEM följde mig halvvägs. Lite läskigt var det, för jag korsade gatan där det var en skjutning härom kvällen. Men allt gick bra. Jag satt en stund i Salen med katterna och löste ett gammalt sudoku innan jag gick till sängs.
∼ ♦ ∼
Påskaftonsstart.
Nattsömnen blev hyfsad. Jag släckte runt midnatt och vaknade bara en gång vid tretiden, men kunde somna om. Nånstans mellan kvart över sex och halv sju tog jag morgonmedicinen. Därefter fick katterna frukost och jag tömde deras pottor. Nån timme läste jag och drack kaffe på sängen innan det var dags för dusch. Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt också.
Nu på förmiddagen ringde jag Annas snälla mamma och önskade glad påsk. Det blev inte tillfälle att ringa förrän idag, för i torsdags jobbade jag och sen var det en del annat som skulle göras och igår skulle Annas snälla mamma bort. Det är i alla fall gott att vi kan ringas nån gång ibland.
∼ ♦ ∼
Planen för idag är att ta bilen på tur ut till Ulva.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag fortsätter att botanisera i bokhyllorna på jobbet. I veckan kom jag hem med ytterligare en bok jag lånat för att läsa. 
Det är inte lätt, livet. Ibland är det bara… för överjävligt. Så att dö är jag inte rädd för, det är att leva som är det svåra. Just nu gör jag lite som min mamma vid faster E:s minnesstund: tar avsked och säger de där orden till människor som jag inte kan göra sen – ifall sen inte finns. I morse pratade jag med en ung arbetskamrat som hankar sig fram på visstidsanställningar. Det är en oerhört tuff tillvaro, omöjligt att planera långsiktigt, omöjligt att ha ett riktigt vuxenliv. Jag vet, för jag har själv varit i samma situation fast jag var äldre. Och som läget är nu kan inte heller jag planera långsiktigt. Men arbetskamraten är positiv i grunden och jag tror och önskar att allt ska gå bra.
Vi fick en hel del rensat, sorterat och omflyttat igår. Anna hade börjat under måndagseftermiddagen och jag tog lead på kvällen, antingen sittandes på golvet eller klättrandes på mammas lilla trappstege. Idag har det kommit bilder och förfrågningar per sms om vems saker är. Kanske vore det bättre om vi gick igenom tillsammans. Samtidigt är det svårt med tanke på hur vi jobbar. Och det är ganska skönt ibland att slippa. Men det är inte lätt. Inget i det här är lätt. Det kommer stunder när jag bara vill tro att det är en dålig dröm jag snart ska vakna från. Det som blir enklare när jag blir ensam är att ingen behöver se min ångest och jag behöver inte känna alltför mycket att nån annan nära mig inte heller mår så bra. Jag tar in just för mycket – stark intuition – och jag har verkligen inte plats för det, det räcker med mitt eget lilla helvete med stress på jobbet och i privatlivet, separation, flytt, sjukdom med mera. Det är nog så att det jag och andra har trott var dåligt humör och kasst beteende faktiskt var inte bara grinighet och ångest utan hjärtsjukdom. Men det är skit samma nu. Ingen lyssnade till mig då, ingen gör det nu, jag själv allra minst.
Det börjar bli tomt i TBR*-hyllan på Main Street, den som numera är ett hyllplan i en bokhylla i Bokrummet. Därför botaniserade jag som hastigast i en hylla med böcker man får låna på jobbet. Där hittade jag 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 