OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, nej jag mår inte bra…
Igår orkade jag stryka.
Om jag hade ork och kraft skulle jag skriva om hur jävla usel vården är. Men jag är för sjuk. Enda anledningen till att jag sitter den här lilla stunden vid datorn är att jag väntar på ett läkarintyg.
Igår kväll bet jag ihop och ställde mig vid strykbrädan. Att stå gör förvånansvärt lite ont. Det är värre att ligga, sitta och gå. Men i morse kunde jag knappt komma ur sängen. Den som aldrig har varit i det läget kan inte förstå paniken. Känslan av utsatthet, rädsla och ensamhet när man faktiskt måste gå på toa nu – och toa ligger kanske tio meter bort. Jorå jag hann. Jag har hunnit alla gånger idag, men jag kommer knappt ner på toastolen och knappt upp.
∼ ♦ ∼
Usel vård
Peppad av mammakusinen M hade jag bestämt att ringa vårdcentralen. Jag behöver få annan smärtlindring och jag behöver ett läkarintyg. Sköterskan som ringde upp var mycket empatisk, för givetvis bröt jag ihop. Smärtan är oerhörd. Den klena hjälp jag fick av doktor 1 och doktor 2 däremot… ja, jag finner inte ord. Min dimmiga hjärna finner inte ord. Först tyckte doktor 1 att hon var lysande när hon hittade en ledig tid hos sjukgymnast i morron. Men det går ju inte. Hur ska jag kunna sjukgymnastisera när jag inte ens kan gå? Deras rekommendation då var att knapra narkotikaklassade piller, som jag har en öppnad förpackning av hemma alternativt åka till akuten. När jag frågade om hjälpmedel såsom till toan, innerollator med mera var deras svar att det sköter regionen kommunen om. Ehum… ett nytt begrepp för mig. Doktor 2 skakade fram ett telefonnummer som går till kommunen. Sen la hon på luren. Och jag var för dålig för att orka med ytterligare ett samtal där jag måste be om hjälp. Så jag tog ett narkotikaklassat piller och inväntade dimman. Men innan jag slocknade ringde jag min chef, bröt ihop igen och berättade att jag inte kommer och jobbar i veckan.
Jag kommer knappt ur sängen idag. Och pupillerna är små av narkotikaklassade piller.
∼ ♦ ∼
Upp och gå, äta och läsa
Två kapitel har jag orkat läsa idag.
Tyvärr är det så att jag måste upp och gå då och då eftersom jag är i riskzonen för propp. Min blodförtunnande medicin ger givetvis inte ett hundraprocentigt skydd. Är det nåt jag är livrädd för så är det propp. Jag har sett på nära håll hur illa det kan gå.
Jag har försökt läsa, men bara klarat av två kapitel av Ängladåd. Jag har försökt äta och det blev fil med flingor, banan och blåbär under Hopptisarnas överinseende. Kaffe har jag fått i mig tre muggar av, det kan jag inte leva utan. Jag har borstat tänderna. Det är allt. Och nu ska jag försöka hitta tillbaka till sängen igen.
Frukost, lunch och middag vid 14-tiden.
I morron förmiddag kommer den supersnälla Anna hit innan hon börjar jobba, med mer tabletter eftersom hon är mitt medicinombud på apoteket. Och när hon ändå är i Kvarnen skulle hon handla lite åt mig. Det är inte mycket jag behöver för särskilt hungrig är jag inte. Hon är den enda som har nyckel till mitt hem. Jag tycker inte om att lägga mer sten i hennes säck av bördor, men hon hörde av sig igår kväll och erbjöd hjälp. Det är mer än vården har gjort i mina ögon.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Tack till alla som hör av sig. Det är gott att inte vara bortglömd. Jag orkar bara inte svara genast, men hjärtat blir varmt av omtanken.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det låter som att vården skulle behöva titta ordentligt på knäet. Om det är en kraftig bursit, och på inflammation brukar narkotikaklassade läkemedel hjälpa sådär…
Jag kanske kan tipsa om att köpa salva med lidokain på apoteket. Det är ingen lösning, men det bedövar området en stund, kanske en timme. Det är något att ta till när desperationen är hög. Ett annat tips för magen är fiberhusk mage på apoteket eller fiberhusk på affären. Den senare är billigare och blandas en tsk pulver i ett stort glas med vatten. Det dricker man morgon och kväll för stabilisering av magen. Psylliumfröpulvret absorberar vätska och gör avföringen gelaktig.
Det finns starkare inflammationshämmande än Ipren (ibuprofen), men alla dessa typer av läkemedel kan påverka en kardiovaskulärt. Det är väl dock en fråga om pest eller kolera? En del är snällare mot magen. Det ger bättre effekt att ta ibuprofen med narkotikaklassad tex citodon eller morfin.
Sen kan din kost rik på kolhydrater (socker) göda inflammationen. Det är mycket fil, mackor, pasta. Lite protein och fibrer (bra för magen, därför fiberhusk är dubbelt bra).
Jag vill inte komma med pekpinnar. Du vet säkert nästan allt ändå, men ibland kanske man behöver en liten puff av påminnelse. Och vården verkar inte klara av att ens göra det, då de inte ens verkar ta sig tid till att lyssna.
sjukgymnast kan vara bättre än läkare dock. De har kunskapen om kroppen som läkarna saknar. De kan se vad det handlar om, men du skulle kanske behöva få sjukresa dit och hem? Eller taxi. Men egentligen har man rätt till sjukresa som är billigare än taxi.
GillaGilla
Jag har inte fått nån diagnos, mer än lite vagt att det kan vara artros.
Ipren o liknande får jag inte äta eftersom jag står på blodförtunnande. Det blir alvedon som ju har visat sig verkningslöst. Har kvar lite voltaren gel som jag kör med.
Men fil är väl inte kolhydratrikt? Och pasta äter jag max en gång i månaden, knappt ens så ofta. För jag äter ganska sällan varm mat. Men… det blir ofta mackor, ja, men soppa, fisk, ägg och skaldjur när jag äter.
Det var ingen som nämnde sjukresa till sjukgymnast o jag själv var så smärtpåverkad i morse att jag inte tänkte på det. Och ingen av de tre på vc som jag pratade med nämnde det.
GillaGilla
Kunde inte fortsätta på min tidigare kommentar. Jag skrev väl för mycket! 😉
Men som du märkt är värme på inflammation inte bra. Det gör inflammationen värre. Vet inte om det var sjukvården som rekommenderade värme men det är kyla man ska använda på inflammerade områden precis som du upptäckt så lindrar det lite. Du kan med fördel köra kyla flera omgångar om dagen som en slags behandling. Var bara noga att linda in kylpåsen eller kylklampen i en handduk så du inte får köldskador på huden.
önskar att du snart får bättre läkning. Det är jobbigt när mycket i kroppen rasar nästan samtidigt men du är inte ensam, och det är vanligt att det blir så. Det är inget konstigt med dig, men det är 110% jobbigt att behöva hantera o särskilt när man ber om hjälp och känner sig ignorerad. Då blir det 200% jobbigt.
GillaGilla
Kanske, det finns möjligen nån begränsning…
Jag provade med varm vetekudde, men det blev värre så jag provade iskall. Smärtlindrar lite och lätt också att linda runt benet/knäet.
Ja det är jobbigt när det rasar och jag inte kan äta inflammationshämmande pga min hjärtsjukdom och medicinerna jag tar mot den. Och som du skriver, man känner sig ignorerad och att få höra att det kan bero på åldern när jag ändå har/borde ha ett antal år kvar till pension… Då blir man… trött och arg och besviken. Det är läskigt också att vara ensam när man har svårt att klara basala saker.
Tack för dina kommentarer! (Magen är förstörd av alla mediciner, men den värsta sattes tack och lov ut tidigare i höstas.)
GillaGilla