OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Den sista blommande Saint Paulian är också ensam.

I morse vaknade jag tidigt med ångest. Ja, det är som vanligt lite mycket nu med krämpor och jobb och jag mår inte alls bra. Försöker att ta livet dag för dag och inte älta för mycket om framtiden, den som kanske inte finns. På flera sätt. Jag orkar inte kämpa mer för att överleva. Överlever jag så gör jag det. Gör jag det inte får det väl vara. Det är knappast nån som sörjer mig sen. Denna besvärliga, vresiga människa som är jag. 

Det har gått åt så mycket kraft under årens lopp att försöka komma tillbaka efter Den lille fjantens totalförstörande av det liv jag hade då. Sen dess har ytterligare ett antal små fjantar korsat min stig, jag har fått en hjärtsjukdom och jag har blivit lämnad till ett liv utan vare sig kärlek eller vänner. Så snart jag sträcker upp halsen och försöker komma igen står nån där och trycker ner mig. Den här gången får det bli som det blir. Och det är bäst utan kärlek och vänner, för sviker inte de mig, så sviker jag dem.

Och bara för att jag skriver om mig själv… Tro inte att jag inte minns de fruktansvärda händelser som utspelade sig den 11 september, dels i USA 2001, dels i Stockholm 2003.

∼ ♦ ∼

Morgonpromenad

Jag tog en dusch och smorde in min onda fot och mitt onda knä. Jag låtsas att det hjälper. Knäet var ganska OK efter att jag hade legat hyfsat stilla i sängen, foten var ond som fan. Jag åt frukost med mina trägubbar och Vildfåglar, bäddade och borstade tänderna innan jag tog på mig både tröja och jacka för att ge mig iväg. 

Fredagsfrukost med mina trägubbar och Vildfåglar.

UKK från Storgatan, plåtad från ett annat håll av mig än det vanliga.

Det var soligt, men bara sju grader ute. Först skulle jag ju köra lite bil. Det funkar i alla fall trots mina onda lemmar. Jag tog en mindre omväg. Knäet gjorde inte mer ont efter bilturen. Jag lämnade bilen hos tvättkillarna i Centralrekonden. De gör bilen så fin, så fin på utsidan. Sen får jag göra mitt bästa vad gäller insidan, dammsugning och avtorkning etc där. Det är väl sista gången jag gör bilen fin för besiktning.

När jag hade lämnat bilen skulle jag gå tillbaka hem. Det var jag lite orolig för, men det gick bra. Jag tog det långsamt och stannade för att fota ett och annat. Först ut att bli plåtad var UKK, från en helt annan sida för min del.

Jag gick Storgatan fram till S:t Olofsgatan. Och när jag ändå var där fotade jag givetvis tunnelbygget också. De ska visst öppna några timmar i morgon på Kulturnatten vid S:t Per-övergången. Jag skulle så gärna vilja gå dit och gå över, om fot och knä tillåter. I övrigt blir jag väl hemma. Kulturnatten är bara tragisk för den som är ensam.

Tunnelbygget på S:t Olofsgatan framifrån…

…och från vänster sida…

…och från högersidan.

∼ ♦ ∼

En liten värld med Noisette och ren bil

Jag har burit hem två Noisetter till helgen.

Den enda avstickaren jag gjorde innan jag gick hem (jag bor ju på Saint Ollie) var att gå in på Butiken på hörnet. Två läckra Noisette stoppade trevliga Åsa ner i påsen åt mig. Idag pratade vi en längre stund, jag får se det som förmiddagsrast och promenaderna från och till biltvätten som friskvård (måste gå för att hämta bilen också). Jag framförde en hälsning till Åsa från en av mina arbetskamrater.

Det är en liten värld. Min krymper för var dag som går. Om min mamma blev väldigt ensam vid slutet av sitt liv, kan jag nog säga att jag blev ännu mer ensam. Mamma hade i alla fall en dotter. För mig finns ingen. Men jag har burit hem två Noisetter till helgen. Dem ska jag avnjuta lördag och söndag.

Jag hann hem till dagens enda Zoommöte och därefter satte jag mig med korrekturet fram tills det var dags att gå och hämta bilen. Nån lunch blev det därför inte, men jag tog några kex och kaffe vid datorn efter morgonpromenaden, så jag var inte hungrig. I stället gladde jag mig mycket åt min fina, rena bil. När jag hade hämtat den körde jag en sväng för att bland annat provbromsa, nåt som är jättebra att göra efter varje biltvätt. Sen gick jag upp till skrivbordet och datorn och fortsatte korrekturläsningen.

Min fina, rena bil i garaget.

∼ ♦ ∼

Äntligen fredagskväll!

Framåt kvällningen blev det soligare och lite varmare. Jag var så trött efter avslutad arbetsdag och värk att jag tillät mig att sova en hel timme på soffan. Inte för att jag behöver bli pigg i kväll, jag ska som vanligt inget särskilt göra. Jag orkade i alla fall ta ett varv med dammvippan och ett med vattenkannan.

Men som vanligt på plussidan dukade jag fram en bit smörgåstårta och ett glas bubbel. Hade jag sett skyltarna om stängning sist på Systembolaget hade jag givetvis köpt lite mer bubbel. Och kanske öl. Ja ja, till i kväll har jag så jag klarar mig och i kylen finns både en oöppnad flaska bubbel och en oöppnad flaska vitt. Det röda vinet i vinskåpet ska kanske fyllas på under hösten.

Fredagssmörgåstårta med spumante, Hopptisarna och Vildfåglar.

Efter maten ska jag se nån serie. Det blir troligen säsongsavslutningen av Chelsea Detective och kanske ytterligare nåt avsnitt av Mister Books mysterier. Båda går på SvT Play. Roligare än så har jag inte. Jag tycker bara att det är skönt att det är fredagskväll och hoppas mörkret sluter sig omkring mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Mina krukväxter trivs, jag trivs här hemma. Men snart kanske vi måste röra på oss.

Ampelliljan har små vita blommor…

…och i hortensian sticker en tredje liten knopp upp.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.