OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, klirr och kras, sa det igår kväll…

Vädret ändrar sig. Och därav gårdagskvällens klirr och kras. Jag hade öppet korsdrag som vanligt i hettan med väldigt spärrat sovrumsfönster. Men se det blåste upp rejält och fönstret slet sig. Det måste vila en förbannelse över mitt sovrum! Fönstret slet sig… och en kruka åkte i golvet. Nu var det tack och lov den fulaste krukan jag hade. Växten överlevde fallet. Och jag fick äntligen tummen ur att slänga min cissus, som var död, och plantera om den lilla ampelliljan som växt en del i sommar i cissusens kruka. Ja ja… Jag får väl ta hit Ghostbusters vid tillfälle. Eller Det okända. För nåt skumt är det i sovrummet. En morgon när jag vaknade hängde shortsen på garderobsdörrens handtag och linnet på en av krokarna som hänger över dörren. Tvärtom hur jag hade hängt dem vid sänggåendet… Bara en sån sak… Och nej. Jag var inte full när jag gick och la mig, det var länge sen jag var full.

Klirr och en kruka gick i kras igår kväll.

Ja så efter denna lilla utvikning var det bara att plocka in soffkuddarna och de små borden från balkongen, för oväder har aviserats. Det kom dock inte igår. Jag avnjöt avsnitt tre av Morden i Midsomer säsong 25. Där var också blommor inblandade, men de var inte mordvapen den här gången.

∼ ♦ ∼

Läsväder, läkning och samma jävla problem

Vädret tycks dra ihop sig till läsväder. Jag ville gärna läsa ut Kleopatras kam för den blev så spännande. Utöver det står ett par böcker jag fått för recension och pockar på min uppmärksamhet. Jag hade väl en 130 sidor kvar i boken i morse när jag påbörjade dagens läsning och dagens första kaffe, på sängen, givetvis. Men sen var det så förtvivlat trevligt och underhållande att chatta med min evigt unga gamla kompis. Vi delade till stor del en skräckfilmsupplevelse i ungdomen – på var sitt håll, dock. I morse kunde jag skratta gott åt det hela, men jag minns hur rädd jag var.

Ungefär 130 sidor kvar i morse.

Första kaffet för dagen…

Jag ska som sagt försöka komma vidare i min läsning idag, men armen och handen gör ont. Det gör ont att hålla i en bok, de gör ont att chatta på en mobil, det gör ont att skriva. Kort sagt är det mesta en plåga nu. Jag borde troligen ha kollat upp armen och handen. På utsidan ser de ut att läka fint. Blåmärkena bleknar och arm och hand börjar anta mer normala färgtoner. Men hur de ser ut inuti har jag ingen aning om… De här bilderna tog jag igår kväll strax innan sänggående. Sju dygn efter fallet, ungefär.

Ovansidan sju dygn efter fallet, ungefär…

…sidan…

…och undersidan.

Utöver smärtorna från mina skadade lemmar finns samma jävla problem som alltid: vad ska jag äta till middag? En kort stund var jag inne på att laga vuxlig pastasås med rödvin, men fan… Det är inget roligt att laga god mat och äta ensam. Antingen får det bli pizza från frysen eller så får jag masa mig iväg till Korgtassen… Den affärens delidisk är en fantastisk källa till föda. Men först frukost och dusch!

Rostat bröd med en massa grönsaker, Hopptisarna och Kleopatras kam.

∼ ♦ ∼

Urblåst

Bröd, mat för två dar och godis till i kväll samt ett paket från Apotea bar jag hem.

Efter nåt som gjorde mig mycket låg behövde jag ta en promenad. Det var tur att jag tog tröja på mig, för vinden var kall. Termometrarna visade 17 respektive 20 grader… En viss skillnad på nästan 30 grader jämfört med torsdagens 48,2 grader… Det kom faktiskt några droppar regn på tillbakavägen.

Att bli urblåst i skallen var riktigt skönt, men det tog tyvärr inte bort det som gjorde mig ledsen. Den som gjorde mig ledsen är uppenbarligen urblåst hela jävla tiden. Empati och medkänsla ligger inte i topp där bland talangerna.

Jag gick till Korgtassen och pantade burkar. Det hade visst blivit några öl de här dagarna… Inne på affären var jag smart nog att köpa middagsmat både till idag och till i morgon. I postboxen låg dessutom det jag nätshoppade från Apotea – igår! Snacka om snabb leverans. Där har Bokus och Adlibris ett och annat att lära. Tunga bokpaket som betalande kund får hämta själv…

∼ ♦ ∼

Bokfika och bokbyte

Efter allt ståhej – ja, fan, jag är skör – behövde jag sitta ner och bara läsa. Jag tog en fika under tiden. Javisst, tårtgaffeln skar genom helgens första Noisette.

Noisettefika med Kleopatras kam. Fast jag åt med tårtgaffel.

Till sist, efter många turer, kunde jag lämna boken om vänskap och hemligheter. Bokbytet gick till den senaste boken jag fick för recension (kom i torsdags), tillika den till svenska senast översatta boken i serien om kommissarie Gamache.

Bokbyte i eftermiddags från en bok om vänskap och hemligheter till den till svenska senast översatta boken i serien om kommissarie Gamache.

∼ ♦ ∼

Kolgrillade tårar

Till lördagsmiddag hade jag köpt kolgrillad kyckling och krämig potatissallad från Korgtassen. Jag ansträngde mig och la till lite sallad och småtomater. I glaset ett appassimento som jag har druckit tidigare och tyckt mycket om.

Lördagsmiddag mest från Korgtassen: kolgrillad kyckling och krämig potatissallad. I glaset ett appassimento. Övriga på bordet: Hopptisarna och Den galna massan.

Maten var god, vinet likaså, men tårarna ville inte sluta rinna ner i maten. Det här var en riktigt tung dag – se nedan. En extra törn var det förstås att inte ha nån att ventilera med, nån som sa att det är OK att inte klara av allt när man är sjuk. Men mina tankar studsar mot väggarna här. En lördag har människor inte tid med ensamma, ledsna, vilsna figurer. I morse mådde jag så bra. Ett enda foto raserade allt. Nånting gick sönder.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det kom ett sms idag med en bild. Allt styrka jag hade byggt upp under semestern rasade. Mattan drogs bort under fötterna. Jag la mig på golvet och grät. Och nej. Inte för en förlorad vänskap, för den dog när den kom ut i ljuset. Tårarna var för att jag inte kan besöka graven eftersom min skadade arm och hand sätter stopp för längre bilkörning. Hjärtat krackelerade lite till. Och fy fan så där ser ut!..

Fy så tråkigt att få se Motalagraven på det här viset via sms.

Om syftet var att göra mig ledsen kan jag meddela att det lyckades.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.