OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, storhelgshelvetet går mot sitt slut…

Det finns ingen annandag midsommar, tack och lov! Jag har dessvärre överlevt. Varför kan jag inte få dö när jag inte har nåt att leva för? Dessa storhelger blir såna bevis på min värdelöshet. Tystnaden runt mig är total. Och nej. Jag räknar inte knäppa meddelanden från somliga som inte förstår sin skuld i vår relation. Fast jag vet också att människor har mycket svårt att säga förlåt. Jag själv är inkluderad i den skaran och jag gör ofta fel. Ibland försöker jag be om ursäkt. Ibland är det man har gjort mot andra människor oförlåtligt. Då får man släppa taget och gå vidare.

Jag vill tro att andra är mycket lyckligare nu och har ett bättre liv omgiven av en klan som älskar. För egen del förbannar jag min svaghet. Trots alla år jag tränade på ensamhet är det fan omöjligt att må bra nu. För den här ensamheten är inte självvald helt och hållet även om jag är skyldig till den. Skuld… Även jag har en skuld, flera skulder. Tolka därför inte min tystnad som att jag kastar sten. Den första stenen kommer inte från mig, jag är inte skuldfri. Jag vänder mig bara om och går därifrån.

∼ ♦ ∼

Mitt sätt att resa

Jag reste till Kreta i morse.

Givetvis vaknade jag tidigt idag, det var ju söndag och ledig dag. Ytterligare två veckor ska jag arbeta och jag har ett par texter kvar att skriva. Kan jag göra dem klara före semestern vore det bra. Men det är som att jobba i lim numera. Av olika skäl. Inre och yttre motstånd mot att göra sånt jag kanske inte vill eller kan. Eller… kan… Vissa saker kan jag, jag bara tycker… etc etc.

Jag fixade mig kaffe på sängen som vanligt i morse. Grabbade sen tag i den senaste boken jag fått för recension, Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices. Mitt sätt att resa. Nu är jag alltså på Kreta. Jag hoppas att boken inte bara ger mig stimulans och en stunds oavlönat arbete. Jag vill gärna tro att den ger mig nåt att fundera över. Choices… Val… Inte vet jag om jag har så många alternativ längre.

∼ ♦ ∼

Varken oväder eller strykning

Tre bitar stekt kalkon på tining till söndagsmiddag.

Det blev varken oväder eller strykning igår. En kort regnskur och väldigt kvavt. Inte mer. Och strykningen återstår. Den kan jag ta en regnig dag, kanske. Idag har det varit mulet, men fortsatt kvavt. Jag behövde åka en sväng med bilen och köpa mjölk, främst. Det var det enda. Ur frysen tog jag fram en ask med tre bitar stekt kalkon till söndagsmiddag. Jobbryggan började jag packa tidigt och veckans medicin fördelade jag i morse medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart. Jag behövde hämta ut mer medicin, noterade jag. Antingen skulle jag göra det idag eller skita i det. Kanske till veckan… Eller..?

Tog en dusch eftersom jag var varm innan jag satte mig vid frukostbordet. Sen bäddade jag, avrundade här och åkte ner till garaget.

Söndagsfrukost med mina älskade trägubbar och mrs Papadakis.

∼ ♦ ∼

Utflykt och inflykt

Mediciner och kaffe och jordgubbar till bra pris köpte jag idag.

Nej, jag vill inte lämna mitt hem, men ibland måste jag. Idag behövde åka en sväng för bilbatteriets skull och så behövde jag köpa mjölk, som sagt. Och när jag ändå var på City Gross hittade jag kaffe och jordgubbar till bra pris också. Och när jag ändå var i Gränby norra köpstad gick jag in på apoteket. Det var några receptfria varor som höll på att ta slut, så dem köpte jag. Sen var det mediciner. Jag fick hämta ut betablockerare och rytmstabiliserare, men inte den blodförtunnande. Först på onsdag kan jag köpa den blodförtunnande om jag vill ha den inom högkostnadsskyddet. Det vill jag. Den är svindyr. Dumt av mig att inte kolla, men det får bli ett besök på apoteket i Kvarnen i veckan. Det är ingen kris.

Både på apoteket och livsmedelsaffären fick jag stå ut med att se nakna kroppsdelar som håriga ben och överkroppar som knappt doldes av shorts respektive linnen. Va fan, kan inte folk klä på sig lite när de ska gå bland mat? Det är äckligt! För egen del letade jag fram ett par shorts att ha hemma enbart. Knappt ens på min balkong. Jag vill inte sitta på balkongen av flera skäl:

• där är för hett
• jag ska inte sitta i direkt solsken på grund av medicinerna
• där är för blåsigt
• där är omysigt
• jag vill inte visa hur ensam jag är

Så jag la mig på soffan i vardagsrummet och försökte läsa en stund innan jag satte mig vid datorn för att skriva det här och göra lite annat.

∼ ♦ ∼

Foooood! Och gott vin

Idag åt jag söndagsmiddag lite tidigare än vanligt. Jag drack ett glas rött till, ett vin från Apulien. Jo jag öppnade en flaska redan igår när jag skulle se de två sista avsnitten av Konspirationen. (Vad ska jag nu titta på???) Middagen bestod av rester från frysen, stekt kalkon, samt klyftpotatis. Till dessert intog jag kaffe och helgens andra Noisette. Allt var gott och jag blev riktigt mätt. Kanske jag klarar mig på bara kaffe till kvällskaffet..?

Söndagsmiddag med Hopptisarna och mrs Papadakis.

Noisette och kaffe till dessert.

Middagsvinet, ett appassimento från Apulien.

Det återstår ännu några timmar av helgen. Timmar som jag givetvis inte har några planer för. Kanske läser jag lite till, kanske letar jag upp en ny serie att glo på. Jag skulle vilja ta en promenad, men det vill jag inte göra ensam när ”alla andra” går minst i par.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Inte vet jag men… Jag bara vänder mig om och går. Härifrån.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.