OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Det här inlägget är till viss del ironiskt skrivet. Jag tycker inte synd om mig själv, jag är bara trött på människor. Här pratar jag av mig – med mina trägubbar och på min blogg. Passar det inte, så läs för i helvete inte.

Kära dagbok, en storhelg nästan utan måsten…

Hopptisarna är redo för midsommar.

Det var vad jag hade som intention för midsommar. Jag behövde inte tänka på nån annan än mig själv. Vidare slapp jag dåligt samvete för att nån satt ensam och tvånget att stressa iväg till nån fest med släkt och/eller vänner. Inte behövde jag anpassa mig vad gäller mat, vare sig vad som ska ätas och när. Eller dryck. Jag hade bestämt mig för att supa ner mig idag och det behöver jag inte vänner till för att göra. Riktiga vänner hade aldrig uppmuntrat detta, nämligen. Känner jag mig själv rätt blir det så att jag inte super ner mig alls. Men jag har möjligheten att välja. Ingen bryr sig.

Min midsommarafton firades i hemmet, i lägenheten. Hopptisarna och midsommarstången stod redan på köksbordet när jag vaknade, men de hade inga som helst krav på mig.

Sånt jag gör för mig själv för att må bättre.

Det fanns några måsten för dagen, de flesta ur ren trevlighetssynpunkt gentemot mig själv. Som att duscha och tvätta håret, borsta tänderna och ta medicin. Hur gärna jag än vill slippa medicinen gör jag det inte en gång till på eget bevåg utan väntar fortfarande på att få diskutera utsättning med min kardiolog. Jag hoppas bara att inga andra organ tar stryk under tiden. Under resans gång. Fast ärligt… Min livsresa går nog mot sitt slut. När det inte finns nåt att leva för dör man sakta inifrån och ut. Detta utdragna döende har pågått i några år nu. Det är mycket plågsamt.

Så det jag kan göra för mig själv för att må bättre korta stunder gör jag. Jag tillåter mig att äta vad jag vill, gärna sötsaker som igår kväll (knasboll och Ballerinakex) och jag läser bra böcker. Just nu läser jag Innan natten tar oss, boken som på ett underligt sätt hamnade i min ägo. Den är jäkligt bra. Den som inte läser böcker måste ha ett ännu torftigare liv än jag.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonsstart

En jäkla bra bok och svart, gott kaffe på sängen.

I morse vaknade jag först i vanlig vardagstid, det vill säga 5.45. Sen kom jag på att jag kunde sova en timme till innan medicinlarmet gick igång. Det gjorde jag. Sov, alltså. Och till och med efter medicinintaget somnade jag om. Jag vaknade inte ordentligt förrän nån jävla unge hade springtävling. Då var klockan runt 8.30. Det var så nära att jag gick och plingade på, men förhoppningsvis ger sig såväl föräldrar och barn iväg på nåt jävla firande så att tant får lugn och ro. Jag är sen länge botad från svagheten att tycka om barn. Det är annars väldigt tyst här i huset. Nån granne var ut med sopor (ett annat måste jag behöver ta tag i), men förutom det tycks de flesta ha lämnat stan. Perfekt! Då kan jag supa och skråla som jag vill. Fast jag inledde lugnt och försiktigt med läsning och kaffe på sängen.

Egenkokt rabarberkräm med mjölk till midsommaraftonsfrukost. Familjen och stången är med på bordet.

Lite grann kände jag av vänsterfoten idag liksom vänsterarmen, den senare på grund av att jag alltid håller boken jag läser i den handen liksom mobilen. Men det spelar ingen roll, för jag tänkte inte vifta med armarna, stampa med fötterna eller dansa kring nån jävla stång. Sist jag dansade var det wienervals för mig själv och då sträckte jag mig i ljumsken. Så dansa låter jag bli idag. Motion och idrott är uppenbarligen skadligt. Nån fotbollsfest tänker jag inte heller besöka utan det blir väl fortsatt läsning och kanske, som den vänliga Ms. Hellies, glor jag på nån serie i kväll, brittisk, givetvis.

Men först skulle här ätas. Efter dusch och hårtvätt satte jag mig ren och väldoftande vid köksbordet och åt min egenkokta rabarberkräm med mjölk. Senare blev det sedvanlig midsommarmat enligt mitt tycke – sill och potatis med öl och nubbe och så jordgubbar till avslutning. Jag hade också en bit Västerbottenostpaj att mumsa på samt hårt bröd, ädelost och givetvis kokt ägg med kaviar. Nån lax köpte jag aldrig och några ägghalvor gör jag inte för en person.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonseftermiddag

Midsommaraftonseftermiddagsvila med bok och kexchoklad.

Det blåste som fan ute, men det var hyfsat soligt och runt 22 grader på eftermiddagen. Det sket jag fullständigt i. Vädret, alltså. Jag la mig på soffan och läste och åt en kexchoklad. Iförd hemmauniform, dessutom. För även den här midsommaraftonen slapp jag köpa en ny skjorta och klä upp mig i den. Jag har mina skönaste hemmauniformsbyxor på och en Adidastischa som måste vara minst 15 år gammal.

Okejrå, jag hade vikt ren och torr tvätt innan, men sen fanns inte så många måsten kvar mer än att koka potatis, duka fram mat och diska. Ja tyvärr måste man diska när man har ätit sill. Men på midsommaraftonens eftermiddag… Då vilade jag mest.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonsafton

Det var väl nånstans mellan eftermiddag och afton som jag satte igång med maten. Först hade jag en sms-dialog med den enda person som har hört av sig idag (jag räknar inte gillamarkeringar och kommentarer på bloggen). Sen kokade jag potatis och ägg, ställde fram sillar med tillbehör och dukade med mammas och pappas silverbestick och mormors och morfars porslin. Mormor och morfar är alltid närmare mig kring midsommar, för min mormor fyllde år kring midsommar, på David-dagen. Kanske hade min son fått namnet David om det varit aktuellt. Det var det inte.

Paj till förrätt.

Framdukat för… en person…

Kokt ägg och potatis.

Midsommaraftonsmiddag med Lilla snapsboken och Hopptisarna.

Svenska jordgubbar för en miljon, mjölk samt sprejgrädde som var tre månader för gammal men smakade helt OK.

Som vanligt hade jag köpt alldeles för mycket mat, så i stället för att äta kalkon i morrn får det bli… sill och potatis. Mycket troligt blir det även det som serveras på annandag midsommar. (Det finns även sprit och öl kvar, jag har ännu inte lyckats supa ner mig.) Här slängs ingen mat om den inte är möglig. Ta en sån sak som sprejgrädden, till exempel. Bäst före-datumet var i slutet av mars. Nu är vi nästan i slutet av juni och grädden smakade helt OK. För jordgubbar ska helst serveras med mjölk och ovispad grädde. Ett paket ovispad grädde kändes slösigt att köpa, så det fick bli sprejversionen.

∼ ♦ ∼

Ridå?

Efter middagen blev det ridå. Fast bara en liten stund. Jag behövde vila efter mat och disk. Somnade faktiskt på soffan. Det var riktigt skönt. Därefter var det dags att tänka på kvällskaffe och nåt till det. Jag plockade fram lite av varje. Vem vet vad jag är sugen att tugga på och kvällen är lång.

Nåt gott att tugga på till kvällskaffet och resten av midsommaraftonen.

I vart fall ska jag se säsongsavslutningen av Tyst vittne och kanske nåt mer avsnitt av Konspirationen. Om inte annat har jag en bra bok att läsa.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det midsommardagen och lördag. Jag har inga planer eller måsten för den dan heller, jag behöver inte anpassa mig, jag har inget dåligt samvete. Hoppas att du som har läst ända hit inte heller har behövt anpassa dig eller har nåt dåligt samvete. Och skulle du ha ett dåligt samvete… Tja, då finns det kanske fog för det. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.