OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, jag har publicerat…
Min recension av Kära Debbie var tidsinställd för publicering i morse. Debbie gillade jag inte. I alla fall inte först…
Redan vid sjutiden i morse hade jag publicerat två texter. Den ena i tjänsten, den andra här. Den ena en artikel om en prisad lärare, den andra en recension. Ändå känner jag mig inte nöjd. Det räcker inte. Hur mycket jag än presterar förslår det inte.
Eller… lite nöjd blev jag ändå att jag kunde puffa för min artikel på intranätets startsida, för där var det väldigt gubbigt. ”Min” kvinna tar verkligen fokus från männen. Jag hoppas att hon blev nöjd med artikeln.
Vad gäller recensionen kan jag säga att jag inte gillade huvudkaraktären särskilt mycket. I vart fall inte först…
∼ ♦ ∼
Fredagsmorgon efter hemsk natt
Ytterligare en hemsk natt. Jag är så trött om kvällarna att jag stupar i säng vid 21-tiden med diverse onda kroppsdelar. Ofta somnar jag genast. Sen vaknar jag flera gånger, vanligen badande i svett eller frusen. Hjärtat mår verkligen inte bra av det som händer nu. Och det är flera dåliga saker som händer samtidigt, givetvis, så måste det ju bara vara. I vart fall fick jag ett sms vid sjutiden som indikerade nånting försiktigt positivt. Jag hoppas det håller i sig. Eftermiddags-sms gav fortsatt positiv information.
Efter morgonduschen satte jag mig vid frukostbordet för att tvinga i mig resterna av gårdagens kvällsmat, det vill säga den inplastade mackan. Självklart tog jag av plasten innan jag började äta. Det hjälpte föga, jag kämpade trekvart med mackan samtidigt som jag läste Hämndoffer.
Fredagsfrukost med inplastad macka, Hopptisarna och Hämndoffer.
Därefter gick jag till jobbdatorn för att publicera min artikel och jobba till dess att det var dags att ta bilen och åka på besiktning…
∼ ♦ ∼
En av oss mår bra i alla fall…
Jag körde en liten tur innan jag rullade in på Dekra. Där hade jag aldrig besiktigat bilen tidigare. Förr om åren har jag varit hos en annan firma, men de har varit så otrevliga där de senaste gångerna att jag ville testa en ny. Otrevlig, typ att jag en gång blev utskälld för att jag var där för tidigt. Jag hade bokat tid klockan sju, före jobbet, men de öppnade inte förrän klockan åtta för de hade sommartid. Hur kan man då ens boka besiktning klockan sju om de inte har öppet..?
Idag hade jag bokat tid klockan nio och var där tio i. Det fick jag i stället beröm för. Så olika människor kan vara. Jag tänker besiktiga bilen hos Dekra även nästa år. Om jag lever då.
Jag var som vanligt mycket nervös innan, men alla värden var bra, sa besiktningsmannen och bilen blev godkänd. Det känns skönt att veta att en av oss mår bra i alla fall. Nu hoppas jag också att en annan person mår bra efter gårdagens operation. Tankarna går varma.
Efter hemkomsten var det bara att sätta sig och jobba. Jag drog av en timme på tidrapporten för dagen för besiktningen och förflyttandetiden. Sen firade jag med en kopp kaffe vid datorn.
Och mitt på dan tvingade jag ner fil med bär och kanel till lunch medan jag läste ett par kapitel. Jag fick jätteont i magen.
Hemmalunch med Hopptisarna och Hämndoffer. I skålen fil med bär och kanel.
∼ ♦ ∼
Promenadäventyr med prat, tunnel, orange Noisetter och Vidunder
Säckijärvin polkka? Sopor? Nej då. Jag tryckte in dynorna till balkongsoffan i säckar i klädkammaren på lunchen.
Alla jävla krämpor till trots bestämde jag mig för att ge mig ut på sedvanlig fredagspromenad. Foten gjorde inte så mycket ont idag, knäet bråkade och magen värkte. Men upp från skrivbordet och ut skulle jag.
Innan jag gick samlade jag ihop lite sopor. Och inne i soprummet träffade jag en trevlig granne och fick en riktigt lång pratstund. Grannen och frun har bott i huset sen det byggdes 1993 och han hade mycket att berätta.
Jag lösgjorde mig varligt från pratbubblorna och gick ner mot tunnelbygget. Där var det full action idag, men det ser långt ifrån färdigt ut, kände jag.
Två orange Noisette från Triller till helgen.
Promenaden avslutades självklart med ett besök på Butiken på hörnet. Där var fullt med folk, men inte lika fullt med internet. Som tur var gick det att Swishbetala och betala kontant. Nu är det dessvärre inte alla som har vare sig Swish eller kontanter, men jag kunde göra rätt för mig. Inte så kul för trevliga Åsa när nåt sånt där strular…
Jag blev emellertid glad, för idag fanns det orange Noisetter. Äntligen! Som vanligt köpte jag två till helgen, en till lördag, en till söndag. För nån gäst lär inte dyka upp så att jag måste bjuda bort en. Som vanligt får jag äta båda själv – om magen skärper sig.
Nej det var inte den här som var Vidunder…
Men promenadäventyret var inte slut med detta! Postboxen tömde jag givetvis på vägen mot hissen upp till skrivbordet igen. Senaste numret av Journalisten låg överst och skrämde slag på mig. Det är fantastiskt hur vissa får gratis marknadsföring, konstaterade jag torrt inombords.
Betydligt roligare var den vita bokpåsen från Bookmark. Påsen innehöll Ulrika Ewermans senaste roman Vidunder. Boken är så ny att den inte har kommit ut i handeln än, men jag har fått den för recension. Snyggt kompletterad var boken med ett trevligt följebrev av förläggare och redaktör samt en läsguide. Eftersom jag är konstintresserad ska jag läsa boken med stort nöje. Jag har ingen konst av vare sig Sigrid Hjertén, som boken handlar om, eller hennes make Isaac Grünewald, men jag har ett par verk av Dagmar Stapelberg, elev till Isaac Grünewald. (Jag vet, lite långsökt Jag mötte Lassie, där…) Tusen tack till Bookmark!
∼ ♦ ∼
Höstkväll
Fredagsmiddag med riesling i glaset och levande ljus samt givetvis Hopptisarna och min bok på gång, Hämndoffer.
Vädret svängde många gånger idag. Ibland var det soligt, ibland regnade det. Framåt kvällen, när jag hade loggat ut från jobbet, vilat en stund, skrivit och vattnat mina stackars krukväxter… Ja, då blåste det upp och mörknade. Det var skönt att vara inomhus. Höstkväll…
Jag dukade fram min bit smörgåstårta, hällde upp ett glas GW:s riesling och tände två höga stearinljus när det började skymma. Fast inte så mycket för ljusets skull, mer för värmens. Jag frös. Smörgåstårtbiten från Korgtassen slank ner, fast jag bet mig två gånger på insidan av underläppen. Vinet var väl kyllt, men mycket gott.
Nu ska jag läsa en stund innan jag ”bläddrar” fram nåt spännande att titta på på nån kanal.
Det finns en del att fundera på och jag har inhämtat synpunkter. I morgon eller på söndag ska jag ringa en kompis för att få några råd. Annars står endast städning och strykning på helgens agenda.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag hade tänkte göra höst på balkongen i helgen, men hur ska jag kunna ta in mina pelargoner som blommar som fan och har massor av knoppar? Nej, de får vara kvar där ute. Balkongen kan jag fixa nästa helg. Eller nån annan helg. Det enda jag gjorde idag var att stoppa dynorna till balkongsoffan i säckar och trycka in dem i klädkammaren – se bild ovan!
Nu blommar det rejält på balkongen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 