OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, lite tuff natt igen…
…trots hyfsat tidig sänggång. Jag hade kramp i båda benen på tisdagskvällen, men till natten lugnade det ner sig, tack och lov. I morse var jag ännu tröttare trots att jag sovit. Jag får härleda det till att det faktiskt snart är semester och jag behöver försöka kunna vila. Förutom då vissa städprojekt hemma, som vanligt. Prio ett är putsa fönster… Fördelen är att jag kan göra en sida på morgonen/dagen och den andra sidan på seneftermiddagen. Mörkläggningsgardinerna tar jag bara ner och tvättar och hänger upp på stängerna igen för att torka. De är nämligen snabbtorkande och behöver dessutom inte strykas. Det behöver däremot gardinerna på sidan mot gården och parkeringen.
Sånt här satt jag och funderade på vid frukostbordet medan jag åt fil med banan och blåbär och de sista hallonen. Inte ett enda mögligt bär fick jag slänga i morse. Men hallonen tog slut. Jag behöver handla, men tänkte göra det i morrn på lunchen när jag jobbar hemifrån alt. efter jobbet då. Jag behövde också ta bilen och köra en sväng eftersom det bara blev en enda tur den gångna helgen. Ja, ja, jag läste en stund också, funderade inte enbart till frukosten, i En förtrollad april. Läste kanske faktiskt mer än jag gjorde igår kväll. Jag var helt enkelt för trött då.

Onsdagsfrukost med funderingar, men utan mögliga bär.
∼ ♦ ∼
Solig onsdag

Soligt och härligt blå himmel i morse.
Det var inte jättevarmt när jag skulle gå hemifrån, men soligt, så jag chansade på att bara ta tröjan. Det var helt rätt. Eftersom jag rör på mig blir jag ju varm av det. Himlen hade äntligen blivit så där härligt blå och solen värmde alldeles lagom i nacken där jag är ganska nyrakad (en vecka).
Onsdagen förde med sig två möten på förmiddagen och en avtackning sent på eftermiddagen. Lunch åt jag som vanligt mitt på dan vid skrivbordet. Trist nog gick större delen av avdelningen ut på lunch tillsammans. Att gemensam lunch var planerad – eller spontan – gjorde mig ledsen, för jag hade redan köpt macka, ägg och kexchoklad till lunch. Det var inget jag ville släpa med mig hem. Men nåja, jag klarar mig ju som bekant bra utan människor också och trivdes med En förtrollad april som sällskap. Dessutom försöker jag boka in två luncher med arbetskamrater på andra avdelningar före semestern. Då får det bli medhavd lunch alternativt slottslunch eftersom både husets restaurang och Feiroz sommarstänger.

Skrivbordslunch med en kexchokladskram och En förtrollad april.
Jag fick en leverans av en översättning, så den la jag in klar för publicering. Vidare kollade jag igår upp möjligheten att klämma in ytterligare en intervju före semestern och det funkar via mejl. Detta påbörjade jag under dan. Nästa vecka har jag ytterligare en artikel på gång som jag fick i uppdrag idag att skriva. Hoppas jag pallar, jag känner mig verkligen så jävla trött… På det mesta.
Avtackningen var trevlig. Det bjöds på cider, ost, kex och rabarberkaka idag förutom tal och ett pressmeddelande. Vid bordet där jag satt pratades det om midsommar, men ingen frågade vad jag skulle göra, jag glömdes bort eller ignorerades. (Hade nån frågat hade jag nog ljugit och inte sagt sanningen som är att jag ska äta sill och supa ner mig och hoppas att hjärtat stannar.) Och när nån verkligen trampade hårt i klaveret angående mitt boende blev jag bara ledsen. Dolde det väl ändå, tror jag.
Sen var det visst AW, men det hade jag missat. Eller också var det… ”lite otydligt” och ”kanske” som gjorde att jag inte hade noterat det. Jag gick hem.
∼ ♦ ∼
Bitter på soffan köpte ny hushållsvåg

Nödvändig handling inklusive godis och hushållsvåg.
Hemkommen la jag mig på soffan och kände mig bara bitter en stund medan jag vilade. Människor kan vara väldigt okänsliga – och känsliga. Jag var väl extra känslig idag. Men som så ofta tog jag mig i kragen, fotade handlingslappen och tog bilen för att åka och handla. I garaget träffade jag min städmaniske granne som för tredje gången vi sågs där städade sin bil. Vi hejade och skrattade tillsammans, han har självinsikt.
Därefter åkte jag till ÖoB för jag hade sett ett par saker som var till bra pris. Lite godis slank ner i varuvagnen liksom strösocker till mer rabarberkräm och en hushållsvåg. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag köper en hushållsvåg. Varje köpt våg har försvunnit med samboskap och separationer. (Jag kanske borde skriva en bok om det?) Det här var sista gången jag inhandlar en sån jävla våg.
∼ ♦ ∼
Bokleverans och kvällsmat
När jag kom hem från handlingen stod ett platt paket lutat vid ytterdörren. Intressant hur ett bud lyckades ta sig in och leverera det trots att jag inte var hemma… Paketet innehöll en bok jag har fått för recension. Jag börjar känna lite stopp & belägg nu för recensionsexemplar jag inte själv har önskat. Visst är det oftast roande att läsa böcker, men när det gäller recensionsexemplar ska man ju skriva recensioner också. För tillfället känner jag mig inte så… skrivbenägen. Men… jag tänker läsa boken när jag får tid och lust, nätshoppa lite semesterläsning kanske i morrn, alltså böcker som jag själv vill läsa, och recensera andra böcker när jag känner för det.
Klockan drog sig mot medicindags. Jag dukade fram den sista rabarberkrämen med mjölk och åt två rostade mackor till.

Kvällsmat med Hopptisarna och En förtrollad april.
Timmarna har sprungit på. Kvällssolen är ännu stark när jag skriver det här, men den sjunker snart ner bakom hustaken. Jag ska verkligen försöka läsa i kväll. I morrn jobbar jag hemifrån, då med en artikel som jag påbörjade idag, inte den jag blev tilldelad att skriva.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Svek, exkludering och oklarheter… Asså jag pallar inte det. Jag har fått allt mindre tolerans genom åren och nu är gränsen nådd. Jag blir sårad, ledsen och förbannad. Men tro inte att jag är dum. Tro aldrig det.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









