OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

Det lokala (postadress Almunge) företaget Quadrifolia drivs av ett bokälskade par. Företagets namn är latin och betyder ”med fyra blad”. Det som vanligen avses är ormbär, en giftig skogsblomma. Bland annat ägnar sig paret bakom företaget åt att översätta och ge ut böcker som de tycker ska finnas på svenska. Titlarna de ger ut kan tyckas smala och annorlunda. Därmed inte sagt att det på nåt sätt är dålig litteratur, tvärtom. I maj 2026 fick jag Quadrifolias senast utgivna översatta roman En förtrollad april personligen levererad för recension av en av makarna. Boken skrevs av den brittiskaustraliensiska författaren Elizabeth von Arnim för över 100 år sen, år 1922. Två år senare, 1924, kom boken i svensk översättning av Signe Lyth. Men nu 2026 har Milla Emrén, den andra halvan i paret bakom Quadrifolia, gjort en ny översättning av boken. Boken överräcktes som sagt personligen med ett löfte om att jag skulle bli rejält irriterad på karaktärerna. Först. Det lät förstås otroligt lockande i mina öron.

Romanen The Enchanted April är den mest kända av Elizabeth von Arnims böcker och har titeln En förtrollad april i Milla Emréns översättning. Berättelsen inleds i ett regnigt London en februaridag. Två kvinnor möts på en kvinnoklubb och den ena lyckas få den andra intresserad av att hyra ett slott i Italien efter att ha sett en annons om detta. Men helt enkelt är det inte och nya problem dyker hela tiden upp. Till sist ger de sig iväg för att tillbringa april på det italienska slottet med ytterligare två kvinnor.

Omslaget är i naivistiska laget för att passa inlagan, tycker jag. Jag hade kunnat se nåt mer sobert med guldtryck. Men omslag är omslag och det är inlagan som är det viktigaste. Jag håller med om att de två huvudkaraktärerna är irriterande till att börja med. Samtidigt får man förstå att de är en produkt av sin tid, 1920-talet. De är ju trots allt ganska modiga som hyr ett slott och ger sig iväg, de trotsar till och med sina män… Vid första anblicken kan karaktärerna verka godtrogna och oerfarna, men jag måste säga att de har skinn på näsan och mod i barmarna. Bara det att ge sig iväg till ett främmande land utan att de kan ett ord italienska.

När de sen kommer iväg och på plats i slottet i Italien, tillsammans med ytterligare två kvinnor, sker en märkbar förändring hos de två. Kanske hos alla fyra, men de två senare tillkomna känner jag som läsare inte lika väl. Karaktärsskildringarna är mycket intressanta, men får också ses i ett tidsperspektiv. Man kan reta sig på att deras ytlighet samtidigt som jag tycker att deras förändring är intressant. De är dessutom utan sina män och familjer och tvingas ta beslut och agera på sätt som de kanske inte är helt vana vid eller bekväma med. De lustiga är att samtliga fyra mer eller mindre önskar avskildhet från andra människor. Varför åker de då till ett slott tillsammans där de ska leva med ganska okända människor i en månad?

Så plötsligt kommer två män in i handlingen, den ena en äkta make, den andra ägaren till slottet. Detta ändrar förstås gruppens dynamik. Kvinnornas sätt att vara gentemot männen är intressant att beskåda. Medan kvinnorna mer släpper loss är männen i mitt tycke beräknande. Båda männen har mer eller mindre goda baktankar med sina besök. Det är också en man, en tredje man, som står för det som mest överraskar mig som läsare mot slutet.

Miljöskildringarna av slottet och dess omgivningar är bitvis omfattande. Jag fattar att miljön påverkar de fyra kvinnorna, men det som förändrar dem – eller öppnar dem – är de andra karaktärerna, inte nån förtrollande miljö, enligt mitt tycke.

Det här är en bok jag inte skulle ha köpt för att läsa, så jag är glad att jag fick möjligheten att läsa och recensera den. Det är en mycket underlig bok, en annorlunda roman från ett annorlunda sekel. Lite kärlek, lite komik och lite allvar i ett. Det måste ha varit en utmaning att översätta boken.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Om författaren

Författaren verkar ha varit en spännande person och får här ett litet utrymme sist i recensionen. Hon föddes som Mary Annette Beauchamp i Australien 1866 som brittisk medborgare och dog i USA 1941. Hon skrev flera böcker, de flesta under pseudonymen Elizabeth von Arnim. Genombrottet kom 1898 med boken Elisabeth and her German Garden. För en av sina romaner använde hon pseudonymen Alice Cholmondeley. Några av hennes böcker har blivit översatta till svenska tidigare. Romanen The Enchanted April är den mest kända av hennes verk och den kom ut 1922. År 1924 kom boken ut i svensk översättning med titeln Den förtrollande april.

Hon var gift två gånger, andra gången med Earl Russell, bror till Nobelpristagaren och filosofen Bertrand Russell, fick fem barn och hann också med att vara tillsammans med sci-fiförfattaren H. G. Wells. Och så var hon släkt med novellförfattaren Katherine Mansfield. Slut på föreläsningen.

Livet är kort.