OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Kvällsfika med chokladkex och gripande läsning innan Stenbeck.

Det kan inte vara rimligt att man efter en dag på jobbet – jag har ett kontorsarbete – knappt orkar röra sig, bara ligga på soffan eller sitta vid datorn. Som tur var lagade maten (kycklingkorvar grillade i ugnen) sig själv nästan igår kväll. Och jag hade kaffe kvar sen morgonen. Det blev en hel mugg kaffe och till den ett chokladkex. Det hjälpte lite.

Det hjälpte så att jag orkade se två delar av Stenbeck på SvT Play innan jag kollapsade i sängen. Sen sov jag ända till klockan fem i morse. Eller… jag vaknade till vid 3.30, men slocknade genast. En kan säga att jag sov bra i natt.

∼ ♦ ∼

Läsning vid levande ljus.

I morse var det minus noll grader, enligt termometern i sovrummet. Ja ja, lite kallare än igår då. Tillräckligt ljust var det så att de levande ljusen räckte som ljuskälla när jag läste om Ebba och Veronika. Det är en gripande bok. Jag trodde att jag hade blivit immun mot kärlek. Eller… det har jag nog, men jag trodde att jag inte mindes hur det kändes. Eller 2… det gör jag inte. Däremot kan jag uppskatta att en författare skriver, inte nödvändigtvis vackert, om kärlek så att jag som läsare fångas in. Då kan jag nästan komma ihåg kärlek. Jag vill dock inte öppna den dörren. Den måste förbli stängd. Jag vill inte riskera att försvagas av minnen och känslor. Men jag kan som sagt uppskatta en god text om kärlek.

Grå morgon, grå tillvaro.

Morgonen var grå, hela tillvaron kändes grå, när jag kämpade upp mot jobbet med ett hjärta som inte riktigt ville samarbeta och en fot som gjorde skitont. Det kändes som om det skulle bli en tung dag. Tur att jag inte hade så mycket tid att tänka på jobbiga saker. Tre möten på morronen, sen mr Stolinställning, lunch och nästa möte innan hemgång. Mitt i allt ringde nån  från tandläkarmottagningen, men den gjorde jag slut med. En person som inte förstår vilka konsekvenser hjärtsjukdom och blodförtunnande samt andra mediciner kan ha vill jag inte ska rota mig i käften. Man säger inte till patienten som man ringer upp att ”det är det många som har” och ”är det nåt problem?” Då blir man av med patienten. Gissa om jag saknar min förra tandläkare, som gick i pension för några år sen (!) trots att vi är lika gamla!

Ingen tandläkare, men jobblunch och läsning.

I vart fall fick jag tillfälle att ge Bruno onsdagsgodis och det satte färg på min tillvaro. Sen kom mr Stolinställning och fixade grundinställningarna på min nya kontorsstol. Stolen är svart, men å, så skön. Rygg och bakdel är mycket, mycket tacksamma.

Bruno har fått onsdagsgodis…

…men ville ha mer. Se så han lägger huvudet på sned. Och mer fick han, givetvis.

Min nya kontorsstol är inställd.

Innan jag lämnade jobbet idag kollade jag av möjligheterna till några dars extra ledighet kring påsk. Det var inga problem, chefen OK:ade, så jag lämnade in en formell ansökan. Den här storhelgen ska jag inte vara ensam, men jag ska kanske vara ensam några dar i anslutning till den. Människor har förbarmat sig över den familjelösa på ett sätt som gjorde mig väldigt glad och varm inuti.

∼ ♦ ∼

Kycklinglasagne med Hopptimisten och Tistelhonung.

I postboxen låg det bara fönsterkuvert när jag kom hem. Bland annat fick jag veta min nya hyra plus att det dras retroaktivt för två månader nu i slutet av mars. Jag får fan inget kvar av min marslön. Tur att det finns pengar. 

Onsdagsmiddag fick bli nån färdigmat från frysen. Jag valde kycklinglasagne. Den är god. Och blir jag inte mätt får jag väl göra som igår, tvingas tugga i mig ett chokladkex till kvällskaffet. Till sagda kaffe blir det läsning. Kvällen rundas av med Veckan med Camilla och Leif GW. Jag gillar den duon! Utöver det noterar jag att Kråkflickan – på engelska! – ligger ute med sex avsnitt på SvT Play. Den serien ska jag givetvis se, fast inte i kväll.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Påminnelser är bra när de ger utdelning. Jag påminde ett förlag om att jag ville ha svar på en mejlförfrågan om ett recensionsexemplar. Det visade sig att min förfrågan aldrig kommit fram. Dagens mejl kom dock fram och ger utlovad utdelning i form av sagda bok i paket skickat idag (borde komma fram nästa vecka, Post Mord är inte nåt ursnabbt företag). Det tackar jag för!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.