OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

En författare med anknytning till mina hemtrakter överraskade mig rejält våren 2023. Sebastian Avindell skrev riktigt bra spänningsromaner. När jag såg att han gett ut en ny bok på nytt förlag, LB Förlag, blev jag nyfiken och bad om ett recensionsexemplar. Men förvånad blev jag när boken beskrevs som en tragikomisk berättelse, inte nån kriminalroman. Skulle jag verkligen palla att läsa Frälsarens nya gymnastikskor?

Arkitekteten Ingemar Bengtsson, nyss fyllda 56 år, är på villovägar. Det som skulle bli hans födelsedagsfirande blir i stället en överraskning av annan karaktär: han hittar sin fru och grannen nakna hemma i huset. Ingemars liv är sönderslaget och han ger igen med ett icke rengjort verktyg innan han tar bilen och bara drar. Vid en kyrka stannar han för att han är kissnödig. Där tror man att han är den nya prästen. Och eftersom han inte vågar säga nej är han snart installerad och insyltad i diverse. Han blir till och med kompis med en tonåring. Ingemar upptäcker nåt hos sig själv som han inte trodde fanns.

Jag har en svaghet för antihjältar, antihjältar som är snälla. Ingemar är snäll och får direkt mina sympatier. Men han är lite för snäll, för det är ju inte han som ska be om ursäkt för att frun är otrogen. Jag tycker att författaren lyckas ypperligt med den här karaktärsskildringen. Ingemar är en genomgod man och även när han får veta ett och annat stannar han på sin nya post. Han vill hjälpa. Han är en sorts frälsargestalt, men varken präst eller Jesus. Fast det är inte bara en gång utan flera gånger som jag undrar hur han ska klara upp situationen…

Min andra svaghet när det gäller böcker är om de är välskrivna och om författaren har några snillrika särdrag. Det har Sebastian Avindell. Jag gillar hans lek med ord, hans underfundiga formuleringar och hans språkliga känsla. Det här att Ingemar vill vara en trappa (!) är ett exempel på det. (Läs boken så fattar du!) Allt blir kanske inte helt… korrekt, men det struntar jag i. Det gör det hela mer roligt och i vissa fall nyskapande. Betänk att den här författaren dessutom har bytt genre, från spänningsroman till… tragisk komedi. Det är lysande. När Jesus kliver ut ur en tavla kan det bli snudd på för mycket, men han har en viss central roll i boken. Och skoskav. (Tänk dig själv att gå omkring i sandaler som är över 2 000 år gamla…). Titeln har att göra med Jesus skobyte samtidigt som det anspelar på nåt… djupare. När den helige ande blir ett spöke, skrattar jag högt. Du bör känna till att jag inte är nån lättroad läsare!

Men sen kan det bitvis bli lite för mycket av det goda roliga. Det är roligt nästan hela tiden. Som motvikt uppenbarar sig då Alba. Alba, flickan vars mamma dog tre år tidigare. Skildringen av Alba är ömsint och realistisk. Flickan har slutit sig, talar inte och hemma är det tufft med pappas nya partner Maria (hon är inte rolig). Alba har som tur är en Charlie i sitt liv, en tjej med ADHD som alla tycker är ”lite för mycket”. Men Charlie är inkännande. Även den karaktären känns trovärdig. Om jag hade fått önska skulle författaren ha kunnat dra ner mer på det roliga och släppt fram det lite sorgliga mer. Detta är emellertid säkert en tycke-och-smak-sak.

Men det här med gymnastikskorna… Det får inte sin förklaring förrän precis i slutet, trots att jag gissar och gissar. Kanske är jag… hemmablind.

Det här är en underbart udda bok. Med glimten i ögat leker författaren med ord samtidigt som han med varsam hand räcker fram de mjuka värdena i det ganska hårda livet.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Där ser man.

∼ ♦ ∼

Andra böcker av samma författare som jag har läst:

• Dubbelexponering
• Vedergällning

Livet är kort.