OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nej då, jag kunde inte vila hela kvällen igår. Jag grep mig an ekbyffén. Vännerna Emma och FEMMA (rimmar!) hade gjort ett hästjobb där. Jag… låt oss säga förfinade det. Det innebar att allt som de plockat upp ur flyttkartongerna, tagit bort skyddspappret på och ställt eller lagt in i skåp och lådor i ekbyffén tog jag ut. Det är tur att jag har ett dansgolv i vardagsrummet. (Så småningom kan det ersättas av ett matsalsmöblemang.) Det tog sin lilla tid, men max nån timme egentligen. Och det blev bra. Nu vet jag var jag har saker och jag har också ställt sånt jag använder lättåtkomligt. En bonus var den rörande lappen jag hittade från min mamma, skriven 1995. Den lilla flickan var vid det laget 32 år. Och äntligen är hon på ett bra ställe i livet.

Jag har förfinat vännernas hästjobb i ekbyffén.

En rörande lapp från min mamma.

Igår var det för övrigt mormors dödsdag. Min mormor var den första i min närmaste familj att gå bort. Sånt glömmer en inte. Mormor Svea blev bara 59 år och hade ett knasigt hjärta, precis som hennes barnbarn. Fast vi har inte samma hjärtfel, så jag har inte ärvt mitt från henne utan från pappa. Och pappa har namnsdag idag. Det är Erik-dagen och pappa hette Carl-Erik. Jag heter Eriksdotter efter honom. Det tyckte jag var pinsamt som barn. Nu tycker jag att det är rätt… coolt.

Men oroa dig inte, kära dagbok, jag tog det lugnt också. Jag är sänkt av infektionen och seg. Har svårt att känna smaker och dofter. Bara det att jag också ville ligga på sofflocket och dricka öl och äta chips på fredagskvällen. Det var sååå skönt. Och en hel påse parmesanchips goffade jag från den röda Fugaskålen medan jag såg på ett seriemördarprogram på SvT2. Det var visst del två, men vem bryr sig?

Öl och chips på fredagskvällen. Snart börjar seriemördarprogrammet!

Efter programmet bytte jag plats och satte mig i fåtöljen för att köra fotmassage. Men så kom jag på att jag hade två oskrapade Trisslotter som jag hade fått till födelsedagen av Annas snälla mamma. Jag var inte riktigt säker på var jag hade lagt kuvertet med lotterna, bara att jag hade lagt det på ett bra ställe. Jag hittade det! Till lotterna blev det Ballerina och ett glas chianti samt miss Marple på Sjuan. Jag vann ingenting. Kanske berodde det på att jag inte hittade min orange skrapare… Hela avsnittet orkade jag inte se färdigt heller. Ändå var klockan runt midnatt när jag gick till sängs.

Jag vann inget. Kanske berodde det på att jag inte hittade min orange skrapare!

∼ ♦ ∼

Lördag, ledig och jag vaknade 6.15. Typat! Nåja, jag behövde upp och jag behövde ta medicin och äta nåt. Den nya medicinen kräver nämligen att jag äter när jag tar den. Det är knepigt, för jag kan ju gå en halv dag när jag är ledig utan att äta nåt. Tur att det finns fil! Jag stoppade ner köpeblåbär och hallon som jag plockade förra året vid ett av de få tillfällen jag var i Slottsträdgården. Vidare skivade jag ner banan, strödde på kanel, hällde på lite honung och flingor. Så tvingade jag i mig detta under överinseende av Hopptimisten och i sällskap av Gesällen. Men sen fixade jag kaffe och gick tillbaka till sängen och läste en och en halv timme. I natt sov jag med öppet fönster och det var svalt och skönt. Ett par gånger var jag uppe. Ändå blev det kanske sex timmars sömn. 

Klev upp i ottan och tog medicin och åt fil…

… innan jag klev tillbaka ner i sängen för läsning och kaffe.

På Jysk.

Nya medicinen då? Tja det var sagt att det skulle få min mage att vara av. Den andra medicinen jag äter gör att magen är på. I morse var magen mer på än av, kan meddelas. Den som fattar, fattar. Så det är liiite besvärligt just nu. Dessutom kände jag mig illamående. Då är det bra att sysselsätta sig, har jag lärt mig. Jag dammsög. Inte jättenoga, men jag fick bort de värsta dammråttorna. Så kokade jag mig ett ägg och åt ett par mackor till tidig lunch innan jag pep in i duschen. Mitt på dan strålade Anna och jag samman utanför Main Street för gemensam färd till diverse affärer. Fast vi skulle bara till Jysk och glo på parasoller, egentligen… Det blev besök på Rusta och Blomsterlandet också.

När jag hade skjutsat hem Anna och hennes shopping parkerade jag i garaget på Main Street och bar med nöd och näppe min egen shopping hem till Saint Ollie – där jag alltså inte har nån parkeringsplats som fungerar för mig.

På Rusta köpte jag en tunn, tunn gardinkappa till köksfönstret samt nya påslakan, underlakan och örngott. Jag insåg att jag har väldigt många gamla påslakansset och de börjar bli slitna. De nya går i latte, som jag tycker är en fin färg i mitt sovrum. Drömmer om att måla sovrumsväggarna i den…

En tunn, tunn gardinkappa till köket…

…och nya påslakan till sovrummet.

På Blomsterlandet köpte jag ett olivträd till balkongen, en liten Saint Paulia till köksfönstret och en vit pelargon till sovrumsfönstret. Jaa, allt är mycket väl uttänkt.

Jag bar hem ett olivträd…

…en liten Saint Paulia och en vit pelargon.

Nu har jag två växter på balkongen.

Lilla Saint Paulian fick bo i minsta mormorskrukan i köksfönstret.

Vita pelargonen passar fint i sovrummet.

Idag hade jag hjärnan med mig och kom ihåg nedanstående för tillfället mycket väsentliga vara: snorfanor i papper a k a pappersnäsdukar.

Snorfanor i papper!

∼ ♦ ∼

Idag lagade jag mat. Det blev stekt kycklingkorv och makaroner. Efter maten diskade jag – och skruvade upp en krok för förkläden, sånt som behövs när en lagar mat. Senare i kväll kan det bli några bitar ost och vin – det orkade jag inte igår.

Lördagsmiddag lagad av mig.

En krok för förkläden.

∼ ♦ ∼

Jag är mycket nöjd med den här lördagen. Dels har jag fått en del gjort hemma, dels har jag vilat. Jag känner mig inte stressad. Nya medicinen har inte gjort nån större nytta än. Hjärtfrekvensen är fortfarande alldeles för hög. Men jag lever. Och jag känner att jag är på ett bra ställe i livet.

Mycket nöjd, men lite trött.

∼ ♦ ∼

I morrn ska flyttfirman hämta kartongerna. Ska vi slå vad om att de ringer och är försenade eller avbokar???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.