OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Min torsdag började redan klockan fem. Det gick inte att sova. Jag var också osäker på om även packarna skulle komma en timme tidigare än avtalet. Det var väl det enda jag inte behövde oroa mig för. Men jag försökte mjukstarta dagen med tanke på hjärtat. Jag läste och drack kaffe på sängen och åt sen en skål med fil och bär och flingor i köket på Main Street. Det var väl sista gången jag satt där och åt. Såna tankar har jag lyckats blockera. Jag tänker inte gå in på hur själva uppbrottet känns utan fokusera på det nya. Men vilken dag det blev…

Läsning och kaffe på sängen.

Sista gången vid köksbordet på Main Street.

Sen blev morgonen en jävla cirkus. En av packarna ringde. Flyttfirmans kontor ringde. Och budskapet var att de skulle bli sena. De blev över två timmar sena. Jag var skogstokig. Tre killar kom. Ingen av dem pratade svenska och knappt nån engelska heller. Hur förväntar sig flyttfirman att man ska kommunicera då? Vid ankomsten sa en av dem att tre till fyra timmar i lägenheten skulle det ta att packa och därefter skulle de packa vinden. Det blev närmare, inte riktigt, sex timmar. Det var alldeles för mycket saker här, sa han. Men det var ju en kille här från flyttfirman och tittade och fotade tidigare i våras. Det blir intressant att se vad fakturan landar på. Även om de tre killarna jobbade hårt är jag helt säker på att jag aldrig ska rekommendera den här flyttfirman till nån. Det här var fan det mest amatörmässiga jag har varit med om. De glömde saker, jag fick gå efter och kolla, de tappade saker, bland annat glasgrejor och en stereo. Så jag bjuder bara på två bilder. Den ena säger ingenting, den andra ger dig ett hum om läget, kära dagbok.

En piss i havet med flyttlådor.

Nerskitad spis.

Mina nycklar till mitt nya hem – och lyckan..?

Mitt på dan kom vännen Mimmi hit, jobbade, åt medhavd lunch och var tillgänglig om flyttgubbarna behövde fråga nåt. Själv traskade jag iväg till Akademiförvaltningen för att hämta mina nycklar. Det gick i alla fall smidigt och bra. Mimmi gick sen tillbaka till jobbet. Jag var fast här med de tre gubbarna. Det var hemskt. Hjärtat slog i minst 200 och ändå satt jag mest och försökte att inte bli uppeldad.

Vid 17-tiden åkte T och jag över med städgrejor, ett par väskor samt lite annat grejs, bland annat skoställen. T lyckades klura ut hur man satte på kyl och frys. De var nya och i fint skick. Spis ska jag få en ny på måndag, en vanlig hällspis, ingen induktion. Då levereras även tvättmaskinen. Handfatet i badrummet som var sprucket var ännu inte utbytt.

Garageplatsen jag har fått var alldeles för trång och jag skrapade givetvis i ena backspegeln trots att jag hade vikt den inåt. I kväll har jag mejlat Akademiförvaltningen att jag behöver en annan plats. Och det här skriver jag nu på datorn medan jag har en fungerande router. Den på Main Street är uppsagd och lär väl sluta fungera vid midnatt. Jag vet därför inte när jag kan publicera nåt nästa gång. E, som har lovat hjälpa mig med routerinstallation, säng (leverans på lördag), TV (hämta på söndag) med mera har drabbats av svår allergi och jag vet inte om eller när jag kan räkna med hjälpen.

∼ ♦ ∼

I morrn på min morfars födelsedag – han skulle ha fyllt 120 år om han hade levt och det är ju inte möjligt – går flyttlasset. Det blir flera vändor och flera bilar. Flyttfirman ringde tidigare i veckan och ändrade tiden till klockan åtta. Det tror jag på när jag ser.

Och ses gör vi väl nån gång… Nu ska jag skruva ner den sista gardinstången på Main Street. Sen ska jag gräva i kyl och frys efter nåt ätbart. Tjolahopp!

∼ ♦ ∼

Blir jag lycklig på Saint Ollie??? Jag tänker på morfar och hoppas att han ger mig tur uppifrån himlen.

Jag och min snällaste snälla morfar. Hoppas han ger mig tur uppifrån himlen i morrn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.