OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Så mycket mer hände inte igår än det jag skrev om i gårdagens inlägg. Jag var rädd att jag skulle bli sjuk, få ont och bli väldigt trött. I stället fick jag energi av middagsträffen med Biografmaskinisten.

När jag gått och lagt mig summerade jag dan som en av de bättre. Och innan jag släckte läste jag de sista sidorna i den franska relationsromanen och bytte den julklappsboken med den sista julklappsboken från 2023, också den en relationsroman, men av en svensk författare. Jag har bara läst lite grann i den senare hittills. Den verkar riktigt bra den också. Tack till givarna, det vill säga Anna respektive vännen FEM!

Bokbyte från fransk relationsroman till svensk, från julklappsbok till julklappsbok.

∼ ♦ ∼

Torsdagen började (det höll i sig) grått och trist. Jag tände som vanligt ett ljus i stumpstaken på köksbordet till frukosten. Notera att jag kom ihåg att släcka det också. Katterna hade fått mat av mig redan klockan fem, men Citrus var inte nöjd så hon fick en påse annan sort. Lucifer blev extra nöjd eftersom han då även kunde äta ur sin systers matskål. För egen del åt jag fil med tillbehör.

Frukost med tänt ljus och ny bok.

Även idag var det lite disigt. Jag hade gärna velat gå min gamla väg till jobbet, men det är halt fläckvis och jag får inte ramla på grund av strokerisken och att jag äter blodförtunnande (inte så bra om jag blöder då). Skälet var att jag ville fota Gustavianums kula som nu är nyrenoverad och glänser som en gyllene boll mot den gråa februarihimlen. Bästa läge på min vinterväg visade sig vara mitt på ett övergångsställe – och där stannar en inte gärna i rusningstrafik. Det fick bli en dålig bild tagen genom jobbfönstret.

Gustavinum skymtar mellan Carolina och domnkyrkotornen.

Knoppen är renoverad och glänser som en gyllene boll.

Den här torsdagen hade jag flera möten. Det viktigaste låg precis i slutet av dan. Det var därför bra att jag bokade in en rejäl lunch med en arbetskamraten C på avdelningen. För min del blev det vegetarisk lasagne, oliver, tomater och ett par bröd. Lasagnen var sisådär. Pratet var viktigare och det berörde såväl privatliv som jobb.

Rejäl lunch – vegetarisk lasagne – med C.

Under dagens sista möte kände jag att vi alla deltagare inte riktigt förstod varandra. Jag kan bara hoppas att det blir klarare med tiden. Annars blir det problem.

∼ ♦ ∼

Kvällsmat, lite enklare än igår.

På Main Street gav jag katterna mat innan jag fixade pressokaffe och mackor till mig själv som kvällsmat. Katterna fick komma in i Bokrummet och levde rövare, det vill säga lekte en variant av Hela havet stormar i kombo med Skeppsbrott. Mammisen fick ryta lite.

Nu ska jag ringa Annas snälla mamma som fyller år. Present skickade jag med Anna som skulle dit på dan idag. Sen blir det Antikrundan och då är jag okontaktbar för omvärlden. Fast jag får energi av det. Nåt roligt i det gråa.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag är det nån som tycker att jag ställer höga krav på mig själv och som menar att jag är kär i en gammal flamma (vilket uttryck!) och hävdar att jag har börjat dejta igen. ALDRIG, är mitt svar. Gamla ex bör förbli just gamla ex. Jag använder min energi för att gå vidare i livet, inte gå tillbaka.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.