Kära dagbok…

Första handen är opererad, men andra handen får vänta.

Söndagsmiddagen var faktiskt lite planerad, men som vanligt var det Anna som tog ansvar för den. Själv försökte jag ta ansvar för min hälsa och skrev ett meddelande till min mottagning om tromboflebiten. När jag hade loggat in på 1177 hittade jag en kallelse till läkare på handkirurgen den 1 september. Märkligt att jag inte har fått vare sig sms eller mejl eller ens papperskallelse om detta  – det är ju nästa vecka. Papperskallelsen kom emellertid idag. Hade benet inte krånglat skulle jag aldrig ha besökt 1177. Men idag på förmiddagen fick jag både sms och mejl om att jag hade ett meddelande. Givetvis tänkte jag att det var om benet. Nehej, det var operationskoordinatorn som undrade om jag redo för handoperation nummer två. Det är jag inte, det är ju därför jag och handkirurgen ska träffas nästa vecka. Vi bestämde därför att avvakta och se hur mitt möte med handkirurgen avlöper.

Nåja söndagsmiddagen… Anna stekte var sin kycklingfilé och gjorde rotsaker i ugnen. En del av dessa kom från odlingarna i Slottsträdgården, liksom var sin tomat. Mycket gott alltihop. Söndagsfesten avslutades med var sin liten osttallrik. Ostarna hade Anna påpassligt köpt när vi var och handlade på var sin affär, vinet hade hon köpt tidigare i veckan. Vi har druckit det tidigare och gav årgång 2016 högsta omdöme.

Söndagsmiddag…

…och söndagsost med ett glas Governo.

∼ ♦ ∼

På väg till jobbet…

Det började regna igår eftermiddag. Det regnade och regnade och regnade, det kändes fan fuktigt även inomhus. Men i morse när jag traskade till jobbet var det faktiskt lite sol. Alltid något. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde på jobbet idag, men avstämningen med min chef flyttades till före lunch idag i stället för på torsdag. Min chef ska gå i pension, men vill gärna stämma av med sina medarbetare innan. Tyvärr blev det ingen avstämning enligt min mening utan jag fick veta att jag ska få en arbetsuppgift som alla på avdelningen hatar, i princip. Då sa jag att jag hellre gör handoperation nummer två samt förklarade varför jag anser det vara en uppgift som inte fungerar (det går inte att förklara bättre så här just nu). Alla som får det här uppdraget får problem och den som inte har magsår får det.

Jag slängde i mig pastalunch.

Under mötet med chefen ringde mottagningssköterskan, så jag missade samtalet. Men som tur var ringde hon en gång till och då tog jag det. Jag fick en återbudstid hos doktorn klockan 15 för att visa upp mitt ben.

Efter det gick jag till Feiroz och slängde i mig pastalunch och lingondricka medan jag läste. Det gick inte så bra att koncentrera sig på min bok på gång. Anna messade att hon hade haft ett sjå hemma, stackarn, och jag blev tvungen att messa kattvakten att jag troligen blev sen hem.

På onsdag kör annars mötena igång. Då ska jag både på enhetsmöte och redaktionsmöte. Morgonmötena körde dock igång för min del i morse, men de har ju aldrig upphört. I somras var vi ibland två, tre stycken, bara som möttes. Fast det var bra, då kände vi som jobbade långt in på sommaren inte så ensamma.

I väntrummet med onda benet.

Ja så traskade jag och mitt onda ben iväg till doktorn. Jag fick utskrivet fem sprutor blodförtunnande i rätt hög dos. Vidare skickade doktorn en remiss till Sjukstugan i Backen om ultraljud. Där ska jag också ta ett antal blodprover. Vidare ska doktorn jag träffade idag konferera med en doktor som tidigare behandlat mig för tromboflebit angående eventuell fortsatt behandling. Jag hade tur att hitta sprutorna på ett apotek mitt i stan, men de var svinigt dyra. Tur då att läkarbesöket bara kostade tio spänn. Jag fick nämligen frikort – som gäller ett par veckor till, typ…

Därefter hetsade jag hem till kattvakten och fick veta att vad det nu var som skulle åtgärdas idag på balkongen var åtgärdat. Sen är resten kvar, men det kan bli nån annan som måste fixa. Eller så struntar de i det.

Jag bytte om och slog mig ner på toa, för magen har inte varit OK alls idag. Då hörde Anna av sig att hon tänkte gå hem från jobbet för hon mådde inte bra. Självklart kastade jag mig in i bilen och hämtade henne. Sjuklingen gav mig första sprutan och fy fan så ont det gjorde. Därefter la hon sig raklång på sängen. Jag hoppas verkligen att hon piggar på sig. Tur att hon är ledig ända fram till onsdag klockan 13.

En asig spruta blodförtunnande.

∼ ♦ ∼

Jag har börjat ta rätt på gårdagens tvätt och ska tömma diskmaskinen som Anna körde innan hon gick till jobbet. Men nu vill jag bara sitta en stund. Stället där Anna stack in sprutan pulserar fortfarande av smärta och Anna själv ligger däckad. Hur ska det bli med två skruttlisor???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.