Ett inlägg bland annat om dagen när både Anna och jag var på akuten som patienter.

Kära dagbok…

Spanar-Citrus på balkongen.

Det blev en rätt vidrig måndagskväll och efterföljande natt. Vi var båda sjuka. Anna låg i sängen i princip hela kvällen. Det enda jag fick ge henne var vatten. För egen del åt jag en macka och en blåbärsqwarj på balkongen i sällskap av Citrus, som var lite hoppfull om att få smaka. Det fick hon inte. Jag försökte sen sitta i min fåtölj och se senaste avsnittet av Dalgliesh på TV4 Play, men jag orkade inte. I stället la jag mig raklång på soffan.

Tidig sänggång blev det, men jag var väl uppe en tio gånger för att stampa av kramp i benen eller fötterna eller gå på toa.

∼ ♦ ∼

Mördarbackens vackra grönska borde ha gjort mig misstänksam.

Jag skulle inte ha gått till jobbet på tisdagsmorgonen, men jag släpade mig dit. Och på sätt och vis var det bra, för de ringde från röntgen. Klockan 13 fick jag tid för ultraljud av misstänkt bentrombos på Sjukstugan i Backen, även kallat Akademiska sjukhuset. Det trodde jag inte! Alltså, jag trodde inte att jag skulle få tid så snabbt. Anna blev också rekommenderad att ta sig till samma sjukhus men akuten. Det var bara skrutt med oss, verkligen.

Det blev en väldigt märklig tisdag. Väldigt märklig… Jag borde ha blivit misstänksam när det var så grönt och fint i Mördarbacken, men icke.

Anna tog nämligen taxi till akuten, medan jag promenerade till lab och provtagning – och så småningom hamnade jag på… akuten. Faktum är att vi möttes utanför. Anna fick gå hem, men jag blev dessvärre kvar.

I första väntrummet (lab).

I väntrum nummer två på röntgen för ultraljud.

Nystucken.

I väntrum nummer tre i medicinhuset.

Uppkopplad på akuten.

∼ ♦ ∼

To be continued… (eftersom ont krut inte förgås så lätt). 

Men det lär ta en stund att berätta, för jag är ganska klen för tillfället. Det här inlägget var påbörjat och jag ville bara ge alla snälla människor som bryr sig möjlighet att få veta läget.

Jag är så glad och tacksam för all omtanke som så många har visat. Just nu orkar jag inte svara alla. Det är bara de närmaste som får full information. Det generella har jag släppt lite av på Instagram. Nu kommer några rader på bloggen. Efter det här inlägget ska jag skriva ett nytt som sammanfattar det jag vill berätta för ”alla”. Men det tar sin lilla tid. Jag är tyvärr sjuk, på riktigt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.