Kära dagbok…

Julen, blir den god 2022?

Måndagskvällen var full av matlukt. När jag kom hem från jobbet stod Fästmön i oset i köket och förberedde nånting köttigt till julbordet. Annas familj inklusive exman kommer till Main Street för att fira julafton som vanligt. I skrivande stund är det oklart om Anna själv jobbar eller inte. Hon har sökt ledigt, men inte fått nåt besked. Jag befattar mig så lite jag kan med julen. Bara jag tänker på den får jag ångest och minns den där julaftonen när jag grinade mig igenom Kalle Anka på TV. Sen dess har jag inte förändrat mig nämnvärt, men jag har nog blivit mer hårdhudad. Julångesten tränger dessvärre igenom. Sen tror jag att vi har lärt oss att kompromissa och bita ihop lite mer var till mans. Men det klart att jag saknar min egen familj vid julen, även om den var förknippad med en massa måsten. Ja ja, julen 2022 närmar sig med stormsteg och jag har faktiskt köpt ett par julklappar. Tanken är väl att vi ska hitta klappar i Stockholm på lördag. På fredag lär vi inte hinna gå i affärer eftersom jag jobbar fram till lunch. På eftermiddagen har vi en fikaträff med två ”förbipasserande” från Annas familj.

Bokbyte igår kväll från en bok om en mordkonsult till en bok om en lykttändare.

Men ännu är det november. Matlukten igår bestod också av dofter från linssoppan som Anna bjöd på till kvällsmat. Underbart god. Jag fick därefter tillfälle att läsa. Det blev bokbyte, från en bok om en mordkonsult till en bok om en lykttändare. Jag har bestämt mig för att ligga lågt med bokinköp ett tag. Inte för att jag tror att tomten kommer med några böcker på min önskelista utan helt enkelt för att det är väldigt fullt i bokhyllorna. Då kan en låna i stället och det har jag – en hel hög.

Sista programmet för säsongen av Vem bor här? tittade jag på. Som vanligt gissade jag helt fel på de flesta.

∼ ♦ ∼

Lätt lunch med tonfiskwrap, vatten och litterära intryck.

Den här morgonen skulle det snöa enligt väderappen. Det gjorde det inte, men det var fuktigt i luften. Jag älskar att jag slipper ha mina klumpiga vinterboots på mig, för jag får så himla ont i fötterna av dem. På tal om ont är ryggen bättre, men jag måste komma ihåg att växla sittande och stående när jag jobbar. Stolen jag provade ett par veckor har jag lämnat tillbaka, för jag kände att jag fick mer ont av den.

Tisdagen på jobbet var det fokus på nya webbplattformen och det nya verktyget. På förmiddagen hade vi en workshop IRL och på eftermiddagen blev det en demo via Zoom av nyhetsverktyget. Just nu känns det råddigt värre och som jag befarade har jag suttit och jobbat med material som nån annan redan har jobbat nästan färdigt med. Det är ganska frustrerande eftersom vi, inte bara jag, vet att det snart kommer att rasa över oss jobb. Lunchen blev därför lätt för magen – tonfiskwrap och vatten – och nya och helt andra intryck i form av min bok på gång i huvudet. Det var tur att Anna hade kokat rejält med linssoppa för det och kaviarmacka åt vi till kvällsmat. Salt och gott!

Kaviarmacka och linssoppa satt fint till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

När jag kom hem i kväll låg ett spännande paket och väntade på mig. Det var HarperCollins och författaren Mariette Lindstein som sänt mig ett recensionsexemplar av den senaste delen i Dimön-serien, Skuggan av Dimön. Tusen tack för den trevliga överraskningen i novembermörkret!

Ett spännande paket…

…med ett spännande innehåll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.