Kära dagbok…

Det finns inte mycket mer att skriva om tisdagskvällen. Vi gjorde det vi skulle och kollapsade sen i var sin fåtölj. Jag får mer ont i ryggen av min. Jag kan inte sitta eller ligga bekvämt i den sen vajern gick av och det inte går att fälla ryggstödet. En ny fåtölj står överst på önskelistan, men det är inte aktuellt att inhandla. Just nu är det fokus på att få nya Matrummet i ordning. Nån har nämligen aviserat att den ska fira sin 30-årsdag här om ett par, tre veckor. Till dess måste vi ha rummet klart så att alla får plats. I kväll blev det fokus på att fylla ekbyffén igen. Det gällde dock att göra det smart och fundera över om allt verkligen ska tillbaka in i den. Dörren in till nya Bokrummet gick tyvärr inte att fixa med distansringar – den åker upp – så jag får lösa det med nån form av snoj om jag måste stänga in mig.

Ekbyffén är tömd inför flytten från Salen till nya Matrummet.

På rättegång? Nä, i Bertil Hammersalen.

I morse var det runt nollan, men jag gick ändå tråkvägen över stan. Det funkade bra. Arbetsdagen var en enda lång kommunikatörsnätverksträff med workshoppar. Jag hade bestämt att bara vara med ett par timmar på förmiddagen och lyssna på en extern föreläsare. Det går inte att sitta en hel dag för ryggen, jag måste växla mellan att sitta och stå för att inte få värre ont. När jag vaknade idag var ryggen något bättre. Jag vill göra allt för att den ska bli helt bra. Föreläsaren var emellertid helt bra. Visserligen hade jag hört det mesta tidigare, men det skadar inte att banka in vissa saker. Jag fick jätteont i ryggen och vänsterbenet av att sitta i Bertil Hammersalens stenhårda bänkar. Salen är trots det en favoritsal eftersom den är utformad lite som en rättegångssal. Och, som sagt, föreläsaren Eva Willstrand var bra och engagerande. Lite gulligt var det också att Bertil själv uppmande oss att lämna tillbaka mikrofonkuben. Utöver det blev det många trevliga återseenden och jag fick höra av en arbetskamrat att h*n alltid blir så glad att se mig. Själv tycker jag likadant om arbetskamraten. Jag fick också tillfälle att säga till en annan arbetskamrat att jag gillar när h*n besöker oss på fastlandet.

Lämna tillbaka mikrofonkuben! säger Bertil.

Jag åt en lätt lunch även idag och som igår i sällskap med en bok. Boken var så himla spännande att jag var tvungen att läsa ut den. Nu ska jag läsa en deckare av min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths. Det blir den andra delen i serien om Harbinder Kaur.

Lätt lunch med spännande sällskap.

Bokbyte från Uppsala-deckare till en bok av min brittiska favoritdeckarförfattare.

∼ ♦ ∼

På agendan i kväll stod att fylla ekbyffén igen med lämpliga saker. Men först åkte jag ner i källaren med det senaste sopberget samt upp till ordföranden för att lämna ett skriftligt svar angående en kommande renovering. Fästmön fixade god kvällsmat under tiden, en sorts scampisallad med ugnsrostad potatis och grönsaker. Mycket gott, som alltid.

Scampisallad till kvällsmat.

Efter maten kände jag mig redo att fylla ekbyffén igen. Tidigare på eftermiddagen hade Anna flyttat ut Bruno Mathssonstolarna till Salen. Några ting från ekbyffén förpassades i en låda som ska upp på vinden (tills vidare är den i linneskåpet), några saker ska till Slottet. Vi löste inte allt slutgiltigt i kväll, men plockade ekbyffén full gjorde vi. Jag polishade själva möbeln och putsade kandelabrarna medan Anna la på första jullöparen.

Bruno Mathssonstolarna står i Salen nu…

…och ekbyffén i nya Matrummet.

Sen kunde vi äntligen slå oss ner och inta en riktig go-fika med både chokladtomte och mini-glasstrut.

Kvällsfikat blev riktig go-fika.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.