Kära dagbok…

Jobb hemifrån ett par timmar i morse.

Så underbart med en natt när jag fick sova nästan hela tiden. En gång var jag uppe och ett par mindre hostattacker fick jag, inte mer. Hostan sitter emellertid kvar i bröstet och det är förstås inte bra. Att få slippa hosta en natt är bra – eller i alla fall skönt. Jag var så pigg att jag tömde kattpottorna och fyllde på sand.

På tal om bröst jobbade jag hemifrån ett tag eftersom jag blivit kallad till mammografi mitt på förmiddagen. Idiotisk tid när en jobbar kontorstid och först tänkte jag avboka eller möjligen boka om. Sen tänkte jag om. Varför ska inte jag gå på den här undersökningen när alla (?) andra i min omgivning på jobbet och privat går? I morse stressade jag därför inte iväg till jobbet, men duschade och åt frukost på balkongen innan jag satte mig vid min privata dator för att jobba. Jag hade också med mig en del papper som jag skulle läsa igenom. Skönt att kunna göra det i lugn och ro utan att ha nån som prasslar, tuggar tuggummi, skramlar, pratar och bara låter i bakgrunden (för att inte tala om mobiltelefoner som inte är satta på ljudlöst…). Ja, jag är lättstörd, men ja, det går för det mesta bra att jobba i öppet landskap – bättre än jag trodde.

Sen gick jag då iväg för mitt besök i vården. Vädret var OK, ganska mulet och kvavt, men inte riktigt lika klibbigt som de två senaste dagarna. Mitt emot det gamla sjukhuset där min farmor opererade gallan på 1960-talet (!) och dit jag nu skulle med kardullerna såg jag ett fruktansvärt fult bygge – ett parkeringsgarage med bostäder ovanpå. Vem faaan vill bo så? Uppenbarlingen flera, för lägenheterna såg bebodda ut från utsidan.

Fy faaan så fult.

Två kroppsdelar på min front klämdes rejält (kändes som om de placerades i en växtpress) och fyra bilder togs av en kvinna halva min storlek. Nej, jag mopsade inte, det gör en inte i det läget. Det hela gick snabbt och smidigt och strax var jag på väg till jobbet. Jag passerade Svandammen där det numera inte finns några svanar utan bara änder…

Inga svanar i Svandammen, men gott om änder.

Därefter påbörjade jag bestigningen av vägen till vänster om södra tornet på Uppsala slott (om en står och glor uppåt slottet från Svandammen). En dam, äldre än jag (jag är inte ens en dam), gick före mig. Halvvägs upp trodde jag att jag skulle dö x 10. Det gjorde jag inte, men jag stannade och fotade för att försöka hitta andan igen. Sen började jag gå. Damen återvände, hade vänt, alltså, och var nu på väg neråt igen – till synes helt opåverkad. Själv såg jag nyduschad ut när jag kom till jobbet, så pass rann svetten…

Här höll jag på att dö tio gånger. Fotade i stället södra tornet, som skymtar bakom träden.

Till lunch fick jag sällskap av Stora A, min favorit bland kollegorna. Vi åt fisk och grönsaker (jag glömde fota fisken) samt stämde av semestrar, sjukdomar och jobbfrågor innan vi satte oss vid var sin dator och knackade igen.

Grönsakerna jag åt till lunchen, fisken glömde jag fota.

∼ ♦ ∼

Jag har sklenat med sopor.

Protokollet från mötet igår kväll är granskat och godkänt av samtliga inblandade. Efter jobbet sprang jag upp till ordföranden för påskrifter. På väg dit skenade jag in i garaget med en påse tomflaskor och en påse metall till respektive sopkärl. Hemma igen tömde jag diskmaskinen på ren disk och tog reda på gårdagens rena och mycket torra tvätt. Jag blev genomsvett. Igen.

Nu tänker jag ta det väldigt lugnt den här torsdagskvällen. I morgon, fredag, belönar jag mig med friskvård för mina fötter på eftermiddagen. Och till kvällen har Fästmön köpt oss biljetter till ett musikevenemang nära mitt jobb… Vilken överraskning!!!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.