Ett inlägg om en skånsk feelgoodroman.

Ibland inser jag att det är ganska sjukt att jag läser så många kriminalromaner. Ofta är det tunga böcker. Då får jag sticka emellan med nåt lättsammare. Vanligen faller valet på Karin Brunk Holmqvists böcker om lite underliga pensionärer på Österlen. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker, som alla är fristående och inte hänger ihop i nån serie. I början av december förra året köpte jag Lättklätt i tryckkammaren i pocket. Nog hade jag en eller annan tanke på att jag kanske behövde livas upp på sommaren, för jag har inte läst boken förrän nu. 

I den här boken flyttar Agnes och Adolf till ett litet hus på Österlen. De har haft gård, men mellanlandat i en lägenhet där de aldrig har trivts. Vid nya huset blir de genast kompisar med grannarna Rut och Herman. En annan granne, Lutz, tysken, är en udda fågel som håller på med ett hemligt projekt.

Det här är verkligen lättsamt och roligt, men inte enbart. Det finns ett par sorgliga historier och naturligtvis är det dem som suger sig fast. Dels är det relationsproblem i form av Kirstens ostimulerande liv med den obildade och själviske Ole och de fyra sönerna, dels är det karaktären Lutz. Tysken är precis som jag ensam i världen utan föräldrar, syskon eller barn. Den enda som var snäll mot honom i barndomen var hans mormor.

Det är i karaktärsbeskrivningarna och de dråpliga situationerna som författaren får in riktiga fullträffar. Jag ser människorna framför mig. De snuskiga och ganska plumpa vitsarna blir till och med roliga när Karin Brunk Holmqvist väver in dem i berättelsen. Några små korrekturfel hittar jag, men inte överdrivet många som de senaste gångerna. Det här är en riktig feelgood, full av humor, en del kärlek och ett gott slut.

Toffelomdömet blir högt. Författaren når inte helt upp till högsta omdöme som hon fick för mina favoriter Potensgivarna och Rapsbaggarna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.