Kära dagbok…

Jag har en infektion.

Det var inte mycket action här igår. För min del mådde jag inte så bra och gick och väntade på provsvar. Fästmön var iväg på vårdbesök som visade sig visserligen bekräfta det misstänkta men i övrigt var tämligen fruktlöst. Vi får hoppas att vi inte smittar varandra. Ingen gör det ju med vilje, men det klart att det skaver nu när det ska firas julafton på Main Street och allt vad det innebär. I söndags morse kände jag definitivt att en infektion var på väg. Snabbt som ögat åkte jag och hämtade hem jobbdatorn. Men jag bokade även tid för provtagning. Första lediga tid var tisdag efter lunch. Ett dygn senare fick jag besked om att jag testat negativt för covid-19. Det var väldigt skönt. Visserligen har jag en skitjobbig hosta och att en näsa kan innehålla så mycket snor som min trodde jag inte var möjligt, men… Jag har ingen feber, fast jag känner mig förstås seg. Nu har jag förmånen att kunna jobba hemifrån och ta täta mikropauser, det vill säga jag slänger mig ovanpå sängen med en pläd över benen en kvart då och då under en dag. Det funkar. OK, jag gör väl inga underverk jobbmässigt, men så är ju terminen på väg mot sitt slut och all action klingar av.

Väldig action på parkeringsvakterna igår.

Här utanför på parkeringen var det däremot action. Varje gång jag klev in i sovrummet för att vila såg jag parkeringsvakter kolla bilar. Gula böteslappar fladdrade snart på förvånansvärt många bilar. Kändes som en liten ironisk kick i magen. God jul i cityhandeln, liksom. Nej, vare sig våra kommunalpolitiker – eller parkeringsbolagen – bryr sig nämnvärt om cityhandeln och att man inte ska ta sig dit kollektivt nu när smittan ökar igen. Ibland tar jag mig för min panna…

Uppenbarligen hade jag vilat bra igår för jag kunde hålla mig vaken och se dubbelavsnittet av Bonde söker fru. Bönderna valde tjej och så fick de resa nånstans tillsammans. Det var ganska häftigt att titta på stor skärm, men jag tycker nog att TV:n tar lite stor plats i vårt vardagsrum. Vi har liksom inte tittat så mycket eller ofta på TV den senaste tiden. Det kanske blir mer nu dock. När Anna kom hem åt vi var sin vörtmacka, min med kokt kalkon och senap på. Detta la sig fint i magen och jag kunde somna gott.

∼ ♦ ∼

Natten var OK, men jag vaknade och hostade flera gånger. Just nu sover vi på olika håll i hemmet (tur att vi har en stor lägenhet) och det kändes bra att inte väcka Anna med min skrälliga hosta.

Vid frukosten tyckte jag att det doftade pepparkaka i skafferiet. Och tänk! Nån hade byggt ett pepparkakshus och ställt in där. Kanske inte vore helt fel att ha ett hus att flytta till när infektionerna rasar. Det är inte helt lätt att hitta arbetsro hemma heller, men jag orkar bara inte gå iväg. Förresten är jag inte välkommen på jobbet när jag har en infektion heller.

Husbygge i skafferiet.

Idag hade jag lite kontakt med min enhetschef och så var det ett och annat möte. Det trillar in mötesbokningar för nästa år och januari börjar bli fulltecknad. Jag ska vara ledig över trettonhelgen och är åter i tjänst den 10 januari. De tre resterande januariveckorna fylls på snabbt. I år återstår emellertid endast… sex möten totalt för min del.

En bokning av det privata slaget jag gjorde var den av vaccindos nr tre. Idag fick jag till en tid på trettondedagsafton hos en privat vaccinationsbyrå. (Regionen erbjuder bara vaccinationer fram till årsskiftet och inte varje dag, förstås, men alla tider är bokade.) På trettondedagsafton är det på dagen sex månader sen dos två.

∼ ♦ ∼

Igår smög jag ut utanför hemmets dörr, ner i soprummet. Men här rör en sig inte obemärkt – ordföranden tycks ha radar och kom nerfarande med hissen. Vi fick dörröppnare till hissen på källarplan och vårt plan igår. Dörrarna är nu skittröga att öppna och folk har klagat, så det informerades jag om. På rejält avstånd. Det har varit lite en hel del action utanför ytterdörren hela dagen, så förhoppningsvis är det åtgärdat. 

Idag var himlen blå.

Jag tog en kvarts vilopaus på lunchen och läste. Himlen var alldeles blå, vilket stämde bra ihop med det jag känner efter provsvaret. Idag åt jag lite också, ett ägg, som Anna hade kokat, med kaviar och ost på en knäckemacka. Anna var iväg och handlade innan hon lagade mat till Gymnasisten. Sen satte hon sig vid köksbordet för att dekorera pepparkakshuset ovan. (Bild kommer när huset är klart.) Det är en av de få nya och gemensamma jultraditionerna vi har, Anna och jag, men i år ville hon uppenbarligen göra det ensam, utan nån som hostar och snörvlar. Det förstår jag sannerligen! Lite trist för mig, men jag överlever, jag är ju vuxlig. Och kanske hade det blivit alltför mycket action för min del på en och samma dag. Jag tömde ju kattpottor och körde en maskin tvätt.

Jag har i alla fall haft lite litteraturaction för mig. I kväll blev det bokbyte från en bystig dam till en råttig ö. Den senare är precis lagom att gripa sig an till kvällsmaten som blir skivad kyckling på vörtbröd. Typat att en ska få aptiten tillbaka när det är vägning i morgon.

Bokbyte från bystig dam till råttig ö.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.