Kära dagbok…

Jag var helt slut igår igen. Det tar på krafterna att prestera, men jag kan inte som vissa gå och lägga mig och snarka om det inte är läggdags på kvällen. Till dess måste jag hålla mig uppe, trots att jag är gammal. Med möten som nästan går i ett under en hel dag blir jag verkligen trött. Det är kanske svårt att förstå för den som jobbar på annat vis. När jag fick en stund över försökte jag dra mitt strå till hushållsstacken. Ibland känns det som om stråna är extra många och tunga. Fästmön fixade i alla fall mat åt oss. Jag var vrålhungrig och hade kunnat äta mer. Vissa dagar är det så. Kolgrillad kyckling med röror och grönsaker är väldigt gott, dessutom.

Tisdagskyckling.

Det hade hunnit bli dammigt och katthårigt här igen sen jag dammsög i lördags, så jag plockade undan. Anna försökte styra Robert* att dammsuga hallen, köket och vardagsrummet. Inte det lättaste när det visade sig att hans karta över lägenheten plötsligt hade försvunnit i appen. Sen behövde hans behållare tömmas också. Den var knökfull. Till sist lyckades Anna få honom att göra som hon ville. Katterna var vid det laget rätt trötta på Robert. De gillar honom inte.

När jag hade ställt tillbaka alla grejor i kök, hall och vardagsrum var väl klockan runt 21.30. Jag orkade läsa en liten stund i Stina-boken. På nåt sätt är det som om hennes tuffa liv och fantastiska konst ger mig kraft. Kraft att orka borsta tänderna och gå och lägga mig och läsa en stund i min andra bok på gång. Den boken har visat sig vara sorglig redan från början. Som vissa dagar, det också…

Den här ger mig kraft!

∼ ♦ ∼

Citrus vid min sida medan jag jobbar.

Onsdagen jag vaknade till var solig, men mulnade snart på och var ganska sval först. Strax efter klockan sju satt jag vid jobbdatorn och svettades över att mina filer plötsligt var försvunna. Jag hittade dem som tur var igen. Det var många möten även idag, men efter lunch fick jag ut min nästa artikel, om två professorer som blivit utnämnda till koordinatorer inom vissa områden i ett stort europeiskt projekt.

Vid min sida större delen av dan hade jag Citrus. Det är som om hon väntar på att jag ska vakna och komma och sätta mig och jobba.

∼ ♦ ∼

Mest spännande idag, och som inte har med jobbet att göra, blir den nya bekantskap jag gör under tiden det här inlägget publiceras. En person jag följer och som följer mig på Instagram, som vill ge mig en länge eftertraktad bok och dessutom träffas och fika (dock inte fika idag, för idag hanns det inte med så jag ska fika med vännen och kollegan F) – det kan väl bara bli trevligt och bra?! Och bara det att få komma hemifrån vissa dagar, om blott en stund, ett ögonblick, en droppe i havet…

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.