Kära dagbok…

Nä, tisdagen var ingen bra dag alls. Jag kände mig missmodig, arg, besviken, frustrerad etc och jag kan inte skriva mer om detta än jag redan har gjort. Det är som att stånga pannan blodig mot en vägg som aldrig svarar, en vägg min panna inte ens gör märken på. Jag har gått från att ha varit uppviglare till Osynliga damen. En jävla Donna Quijote som slåss med väderkvarnar. Och jag vet inte om det är donnan eller väderkvarnarna som är dummast i det hela.

Är det jag som är dummast?

Kokerskan fotar sin matlagning.

Min älskade Fästmö var stentrött igår. Det är alldeles för lite med en ledig dag efter ett långt helgpass på arbetet. Det räcker inte för återhämtning. Idag var det dags för henne att gå tillbaka och jobba. Ja vi är tuffa och sega båda två, men reservtankarna är snart tomma, känns det som. Vi planerar därför en liten roadtrip i bilen på fredag – om jag nu kan sluta klockan 15. Bara för att göra nånting.

Trots tröttman igår orkade Anna inte bara laga mat utan prova ett nytt recept, kycklingstroganoff. Jag tyckte att det blev jättegott, kokerskan själv tyckte väl sisådär. Citrus lämnade en tom tallrik, i princip. SKOJAR! Det är Annas tallrik på bilden, men det ser ju ut som om katten har ätit vid köksbordet.

Min första portion…

– Det här var gott!

Resten av kvällen blev lång. Timmarna segade sig fram och vi längtade efter läggdags båda två eftersom båda hade sovit dåligt natten innan. Jag läste en del i den trefärgade boken och har i skrivande stund knappt 100 sidor kvar. Efter den här skulle jag vilja läsa nåt riktigt spännande, men jag tror inte jag har det på lager. Jag får väl nätshoppa. Eller hoppas på att nån kanske ger mig en bra bok till födelsedagen – fast det är ju rätt långt dit och det är inte ens säkert att jag får nån present. För övrigt har jag råd att handla själv. Det är framför allt två böcker som är hetast på min inköpslista, Anna Janssons senaste och Louise Pennys senast översatta till svenska. Båda böckerna är ganska nya och kom ut förra månaden.

Den här ville en kollega låna.

∼ ♦ ∼

I natt hade det regnat. Morgonen var grå och kall, men det klarnade upp under dan, framför allt på eftermiddagen. Det blev ingen kafferastpromenad i vanlig tid idag, för jag var beordrad att introducera. Lite svårt läge eftersom jag varken är vaccinerad eller har antikroppar utan måste göra det elektroniskt. Det är långt ifrån optimalt med den utrustning jag har hemma. För övrigt är ju introduktion och demonstration av vissa ting bättre IRL. När det inte låter sig göras får en göra det så gott en kan. Och vara missnöjd med sin insats efteråt. Eller rätt nöjd. Det var i alla fall en trevlig person jag introducerade.

Senare delen av lunchen tog jag till kafferastpromenad. Vinden var kall, men solen kämpade för att värma upp oss pandemibleka. Jag såg en kran som nådde nästan ända upp till himlen. Och grönt, riktigt grönt, gräs med skuggor från träden intill. Gräset och träden är väl sånt som så småningom tyvärr måste lämna plats för ytterligare järnvägsspår eller nåt.

Solen värmde pandemibleka Uppsalabor.

Nästan ända upp till himlen.

Grönt, GRÖNT, gräs!

På vägen tillbaka (jag gick bara S:t Olofsgatan, Salagatan, S:t Persgatan och Österplan) tittade jag in till Butiken på hörnet och köpte en påse sött: nåt till eftermiddagen och nåt till kvällen när jag och familjen Katt är ensamma.

En påse från Butiken på hörnet…

…med nåt sött till både eftermiddagen och kvällen.

∼ ♦ ∼

I kväll äter jag rester från igår, men med pasta. Sen ska jag försöka läsa (ut?) min bok medan jag säkerhetskopierar filer. Då är det perfekt att läsa under tiden. Jag fortsätter att uppdatera system och säkerhet på såväl dator som mobiler. Under tiden kan jag fundera vidare på vad jag vill läsa härnäst… Avslutningsvis blir det lite TV, antingen en thriller eller Återskaparna.

Vilken bok ska jag läsa härnäst..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.