Kära dagbok…

Kolgrillade kalkonbitar? Nja, Toffelstekta.

Jorå, nog blev det mat igår kväll. Mina sambor var och handlade medan jag stannade hemma för att fota handlingslista och svara på sms om vad som fanns i förråden och vad som saknades. En rätt bra uppdelning. Till mig köpte Fästmön kalkon. Vi trängdes i köket, vid spishällen, med ugnen påslagen. Jag stekte kalkon, Anna lövbiff. Eftersom jag dessutom dukade och fixade grönsaker och försökte hålla koll på klyftorna i ugnen och ge katterna mat och drack en matlagningsöl… tja, då blev min kalkon liksom kolgrillad. Det är det här röriga jag inte klarar av, vare sig det gäller matlagning eller annat. Hur som helst, maten blev ätbar, i alla fall med vin till. Lite senare tog vi ytterligare var sitt halvt glas ur en flaska jag luftat till middagen, men som inte avnjöts förrän senare alltså. Ernst vin smakade verkligen annorlunda än det vi drack till maten! 

Vi ville jättegärna gå och lägga oss klockan 19.30, men det gör en ju inte en fredagskväll. Till 22 höll vi oss vakna innan vi gav upp.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart – och snart slut. På boken, vill säga.

Anna började jobba tidigt i morse, men jag vaknade bara lite när hennes larm gick på och sov sen tills klockan var runt 7.30. Rejäl sovmorgon à la Tofflan, alltså. Jag hade en del att styra med i hemmet under förmiddagen, men unnade mig kaffe och läsning på sängen. Boken jag läser närmar sig slutet och då vill en helst inte göra annat än läsa.

Som bekant sitter det emellertid nån osynlig typ och pickar på ens axel att en måste göra det och en måste göra det. När jag klev upp tog jag hand om gårdagens rena och torra tvätt och la in somligt i skåp och lådor. Annat la jag i korgen för att strykas. Kattpottorna tömde jag därefter och efter det sopade jag i hall och kök. Jag noterade att det behöver dammsugas och att golven i köket och vardgsrummet är fulla av fotavtryck, klet och andra fläckar. Sen lyfte jag blicken och tänkte att

”det är ju en ledig dag i morgon också

Diskmaskinen åkte på medan jag skrubbade handfat och toa i badrummet. Tvålen har varit på upphällningen länge och i morse kunde jag äntligen lägga dit en rejäl ny tvålbit, inhandlad i Stöllestan* i somaras. Vidare bytte jag handdukar och hängde en ny toaspolmojäng i toaletten. Sen hade jag tur – eller hur en nu vill se på saken. Min ena gummihandske visade sig ha ett stort hål och jag vägrade fortsätta skrubba den andra toaletten med trasigt skydd på högerhanden.

En ledig dag kan göra mig rätt… trött.

Jag tog en dusch och filade fötterna. Idag tog jag mig tid till att klippa tånaglarna också. Det är tur att jag är vig – och mer säger jag inte om det. Nån illustration kring detta finns inte. Annas snälla mamma ringde jag därefter och pratade litteratur och pussel och novembermörker en liten stund. Efter samtalet åt jag frukost och katterna fick torris-flaskan påfylld. Då var klockan typ lunch (12). Tio minuter ägnade jag max åt lokalblaskan. (<== Ingen idé att du klickar på länken om du inte har betalat för tillträde hos UNT!) Diskmaskinen signalerade att den var färdig, så då tömde jag den innan jag satte mig här vid datorn och skrev detta. I en paus tog jag reda på Gymnasistens rentvättade kläder, vek dem och la dem i hans byrå.

Så när du ser alla härliga bilder på god mat, vin och böcker… När du tycker att jag lyxar och att jag läser ”hela tiden”… Glöm inte bort att det är en yttepyttedel av min tillvaro. En ledig dag kan vara precis som idag, som jag har beskrivit ovan. En arbetsdag innebär att jag arbetar heltid, det vill säga minst åtta timmar om dan, även om jag numera gör det på distans och hemifrån. Såväl en ledig dag som en arbetsdag kan göra mig rätt… trött. Och tiden… Den bara försvinner, den…

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = en Vadstenabos namn på den egna stan

Livet är kort.