Ett inlägg om en 1950-talsdeckare.

För ett tag sen fick jag veta att en bibliotekarie vid Carolina Rediviva gett ut åtminstone en deckare på 1950-talet. Boken gavs ut i nyutgåva 2018 inför bibliotekets 400-årsjubileum 2021. Jag hittade Elise Dufvas, eller Gurli Taube som hon hette egentligen, lilla bok Mordet på Cristina hos Bokus och nätshoppade hem boken tillsammans med några andra pocketböcker av nyare utgivningsdatum.

Miljön i boken är biblioteket Cristina i Viköping, givetvis en fiktiv version av Carolina Rediviva. Här hittas en kvinna mördad i en hiss och den lite präktiga amanuensen Aina Björkfors ”hjälper till” med utredningen. Ytterligare en person mördas, nattvaktsvikarien Emmanuel Karlsson, gissningsvis för att han har sett nåt han inte borde ha sett. En ganska lång och inte helt enkel historia rullas upp. Det handlar om kärlek och passion, droger och konststölder.

Det är inte utan att det är lätt att dra paralleller till Maria Lang (också pseudonym, ju!), inte minst hennes persongalleri. Båda tecknar personerna väldigt ingående och levande, med förkärlek för såväl skavanker och inte minst klädstilar, ska noteras. Det är förstås extra roligt att få följa med in i bibliotekshuset och -världen. Men läsaren får även följa med utomlands – och till självaste Uppsala, minsann.

Jag fick några timmars underhållande läsning och en rejäl dos 1950-tal. Nu ska jag försöka få tag i fler böcker av Elise Dufva, jag har minsann snokat reda på att hon skrev fler deckare, typ Döden öppnar dörren… Gurli Taube skrev också andra böcker under sitt riktiga namn, ska tilläggas.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.