Kära dagbok…

Körsbärblom på väg att slå ut.

Igår på påskdagen började körsbärsblommorna slå ut på de kvistar vi köpte svindyrt i blomsterhandel. Borta är ju sen länge möjligheten att ta in kvistar från en trädgård. Men… vackert är det i vasen, som liksom alla tulpanvaser bärs fram och tillbaka. Skälet till bärandet är att familjen Katt är lite för förtjust i tulpaner och bus. Vi vill varken se förgiftade katter eller krossade vaser och vattenskador. Det doftar i alla fall ljuvligt om vissa av tulpansorterna – och därmed också i sovrummet.

Jag skrev en stund igår mitt på dan. Sen tvingade vi oss ut på en promenad. Det blev inte skönt förrän vi var på hemväg. Då hade vi gått upp till Höganäsparken, rundat den och gått längs med kolonilotterna, korsat Kungsgatan, gått Svartbäcksgatan fram och sen över järnvägen och hem. Totalt gick vi väl en två, tre kilometer.

Påskdagsmiddag med frusen snaps.

Nåt eftermiddagskaffe hann vi inte med igår utan ganska snart efter hemkomsten blev det dags för mat. Vi dukade förstås fram rester, men Fästmön gjorde också nya ägghalvor med räkor. Sen höll jag på att börja grina, för Östgöta sädesspriten hade frusit i frysen. En stor istapp låg i flaskan och jag fick krama ur var sin snaps. Nej, aldrig mer att jag lägger nån sprit i frysen!

Citrus övervakade påskdagsmiddagen på sedvanligt avstånd, det vill säga ovanpå ryggstödet till farfarsfåtöljen. Lucifer var lite modigare  (den katten gör vad som helst för mat!) och hoppade upp på matbordet. Men när jag sa nej stannade han på andra sidan bordet, la sig ner och tittade på oss med lystna ögon.

Citrus övervakade middagen på avstånd…

…medan Lucifer kom närmare.

Dessert, det vill säga kaffe och chokladkaka, intogs i Salongen. Jag blev så uppiggad att jag ville konstruera saker. I själva verket ville jag ha mer choklad, men det sa jag inte först. (Somliga fick ju påskägg, medan andra fick nöja sig med godispåsar i skafferiet – tyvärr inga nappar, dock!) Två kinderegg smällde jag i mig och i båda äggen låg leksaker i smådelar att bygga ihop. Jag klarade båda och kunde därmed ställa en motorcykel och en kranbil i kastet ute i köket.

En bit chokladkaka satte fart på ingenjören i mig.

Kinderegg att öppnas.

Choklad!

En leksak i smådelar.

Ytterligare en leksak i smådelar.

Men jag fick ihop först en motorcykel…

…och sen en kranbil.

Jag pallade nätt och jämnt med att hålla mig vaken sen och se danska DNA, men efter det borstade jag tänderna och hoppade i säng – före Anna, som skulle upp och jobba tidigt idag! (Vem sa att jag var rolig att leva med..?)

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag till och somnade om. Sen drömde jag en hemsk mardröm om att jag var på jobbet, kissnödig och det var låst överallt. Passerkortet satt i fel byxor – inlåsta i en byggnad där jag inte kom in. Jag skenade i trappor upp och ner …och vaknade till sist helt övertygad om att jag hade hög feber och coronavirus i min kropp. Om jag har virus i kröppa vet jag inte, men feber hade jag definitvit inte.

Nej, feber hade jag definitivt inte i morse.

Det var en kall och blåsig dag jag vaknade till, så jag stannade i sängen ända till klockan tio och läste och drack kaffe. Jag läste faktiskt ut kalla fall-boken och bytte till den tredje och avslutande delen i Louise Boije af Gennäs Motstånds-serie. Uppkommen ur sängen skrev jag om den utlästa boken innan jag åt frukost och tömde kattpottorna. Jag ringde till Annas snälla mamma och hennes L för att säga att vi nog skulle ställa in dagens promenad, men de var inte hemma. Lite senare ringde de upp mig och då hade de tagit bilen och varit till Slottet och Slottsträdgården och kikat.

Jag stannade i sängen till tio och läste.

Det blev bokbyte från ett kallt fall till sista delen i Motståndstrilogin.

Tanken var att jag skulle dammsuga idag, men jag har sopat sjuhundrafyrtioelva gånger och tycker inte att det behöver dammsugas. Eller också har jag börjat vänja mig och sänkt min damm- och gruströskel. Idag äter vi rester igen när Anna kommer hem från jobbet. Jag har kokat ett par ägg, bara, och tagit fram några räkor att dekorera dem med. Bland sillarna finns endast matjessill kvar, men det går nog att ta en lille till den också. Idag är den lille emellertid inte fryst utan står i kylen. En enda lille blir det för min del, för i morrn är det vardag och jobb igen. Jag har bestämt mig för att fortsätta jobba hemifrån. Vi tillhör nämligen fortfarande riskgrupper, både Anna och jag. Fast det är rätt sjukt att bara jag får vara hemma. Nu har ju Anna ett sånt jobb som inte går att utföra hemifrån, men ändå…

Lucifer har farit runt som en galning, men ligger på ballen* och sussar i denna stund. Jag ska ta en runda bland de bloggar jag följer och sen blir det dagens dusch. Dagens promme struntar jag faktiskt i.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

Livet är kort.