Kära dagbok…

Två flaskor öl blev det igår.

Gårdagskvällen blev en fin after work med vännen och kollegan F. När en som jag sitter i egen kuvös eget kontor hela dagarna känner jag rätt ofta ett behov av att prata. Dessvärre är jag rädd att jag pratade, Pratade, PRATADE för mycket igår kväll, men jag har noterat att F lever. Jag behöver ofta prata om allt möjligt. Lika ofta finns det inte nån tillgänglig som kan ta sig tid med mig. Då stannar det inuti och växer till typ en hårboll som jag sen spyr upp, känns det som. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle överleva utan att ha såna som dig, kära dagbok, och kollegor som F i mitt liv!

Medan jag intog två London Pride (totalt en liter öl – och ändå vaknade jag med huvudvärk i morse!) och en korg med chips (pommes) inklusive BBQ-sås och F vin och kycklingvingar i Churchill Arms sköna clubfåtöljer hann det bli vinter utanför. Det snöade, men tack och lov bara lite grann. Jag hade varit hem en sväng efter jobbet och frös min tunna jacka. Bytte då till flygarjackan i skinn, den med fluffig krage och foder, innan jag gick iväg. På fötterna hade jag fortfarande mina tunnaste gympaskor, de skor mina fötter mår bäst i just nu. Skorna är OK, inte särskilt hala och fötterna håller sig förvånansvärt varma i dem. Men jag hör inombords mammas röst…

”Ska du gå i den där tunna jackan när det är så här kallt? Och har du inga bättre skor som är varmare?

Vinter utanför fönstret i Bokrummet.

Nej, det är ingen som talar till mig på det viset längre. Det är då ändå gott att kunna höra sin mamma inombords, känna omtanken i orden trots det lite snäsiga tilltalet (sån var min mamma).

Hemma igen körde jag igång en maskin snabbtvätt. Tyvärr såg jag försent att jag skulle ha slängt med ytterligare ett par persedlar ur tvättkorgen. Ja ja, även solen har fläckar. Medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle göra sitt så att jag fick hänga tvätten fixade jag ett par grejor på datorn. Avslutningsvis slog jag mig ner i fåtöljen och tittade på Brottsjournalen först och Veckans brott sen. Båda programmen hade mycket intressanta inslag. Fästmön kom hem nånstans mitt i Brottsjournalen och var jättetrött, så jag försökte låta bli att konversera även om det var svårt. Gick till sängs efter TV:n för att läsa min sista julklappsbok från 2019, men även jag var jättetrött och för trött för att palla mer än ett par sidor.

∼ ♦ ∼

Vinter utanför kontoret (och i mitt hjärta..?).

Det var fortfarande vinter i morse, men temperaturen steg under dagen. Jag hade min tunna jacka och mina mindre bra gympaskor, mamma. Under promenaden till jobbet funderade jag mycket på sånt som att jag känner mig som en inkräktare i vissa sammanhang. Skuldfrågan poppade upp som den alltid gör när det gäller somligt, ivrigt påhejad av ord som har bränt sig fast inombords av nån som uppenbarligen anser sig ha rätt att skuldbelägga mig. Det är en sån tung ryggsäck att bära. Vidare funderade jag på hur människor som har varit mobbade som barn blir som vuxna, ett annat av gårdagskvällens samtalsämnen. Det gör mig ont när människor far illa och mitt hårda hjärta mjuknar inför den som ödmjukt ber om hjälp. Värre är det med min empati när det gäller människor som tycker att de har rätt att kräva min hjälp när de själva gör fel val, strular till det eller så. Då är hjärtat hårt och stängt. Det blir vinter inuti det. I fredags öppnades det när en person som finns nära mig ödmjukt bad om hjälp och stöd. Nu finns jag där. Jag vill ju så gärna tro att det kan bli bättre, åtminstone på ett plan. På andra plan blir det aldrig bra, eftersom somliga leker domare och rättfärdiga trots att ingen av oss är felfri. Jag bär på sorgen efter förlusten av nåt jag numera inser aldrig var mitt. Den insikten i sig är tung.

∼ ♦ ∼

Lättare att chatta via mobilen än datorn.

Arbetsdagen försvann i ett nafs. Jag har petat och påtat med diverse. På förmiddagen höll jag i ett möte där mötesinbjudaren blivit sjuk. Samtidigt som jag ledde mötet minnesantecknade jag och deltog som vanlig mötesdeltagare. Här får en inte vara rädd för att leka bläckfisk. Nåt direkt spännande har jag inte gjort på jobbet idag. Igår kväll uppdaterade jag systemet på min privata mobil, idag uppdaterade jag tjänstemobilen. Vidare laddade jag ner en chattapp (inte shut up!) till tjänstetelefonen. Appen verkar smidigare att använda på mobilen än på datorn. (Ja, så kallade plug ins och program heter ju appar även på datorn numera.)

∼ ♦ ∼

Igår hade Antiktidningen kommit, men den hann jag inte bläddra i. I morse kom min facktidning med lokalblaskan som Anna har fått i prenumeration. Den har jag inte heller hunnit bläddra i. Vidare har bokreakataloger kommit via mejl från såväl Bokus som Akademibokhandeln, vilket innebär surfning. Så i kväll bläddrar jag i tidskrifter, surfningen sparar jag till helgen, men klockan 20 på SvT2 ser jag När livet vänder. Det borde fler göra.

Dags att kika på vad årets bokrea erbjuder.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.