Ett inlägg om en bok.
Nu har jag läst alla böcker av Jan Fridegård som jag sparade från mitt föräldrahem. Sist ut blev Lättingen, en självbiografisk bok som skrevs 1965 och som jag egentligen skulle ha läst före Det kortaste strået. Men böckerna hänger inte ihop så pass att en måste läsa dem i ordning, det går bra ändå.
Även i Lättingen förekommer små betraktelser, memoarer, så det är ingen självbiografi i egentlig mening. Lustigt nog nämns Ester Blenda Nordström, vilket får mig att inse det rabalder hon måste ha ställt till med på grund av sitt Wallraffande. Andra författarkollegor, främst manliga, dyker också upp då och då i boken liksom hans familj.
Det är lite puttrigt och en aning lärorikt att läsa den här boken. Glimtar av vad som var på tapeten får jag som läsare också. Jag tycker att det blir lite hattigt, att berättelserna hoppar lite i tid och ämne, men det är naturligtvis intressant läsning.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Vad roligt att Ester Blenda Nordström nämndes. För mig var hon helt okänd tills jag läste biografin om henne. Men för dem som levde samtidigt som hon eller inte så långt senare måste hon ha varit ett välkänt namn, och särskilt för författar-/journalistkollegor kan jag tänka mig.
GillaGilla
Ja jag skrattade till! Hon och hennes ”upptåg” var uppenbarligen heta när det begav sig. 😛 Jag älskade biografin om henne! Vilken människa… Såg också en TV-dokumentär om henne efter att jag hade läst boken. (Läste boken för cirka två år sen.)
GillaGillad av 1 person
Ja, jag läste också boken då, och blev överraskad av att jag inte kände till henne. En sådan unik person, som dessutom inspirerade Astrid Lindgren att skriva Pippi-böckerna. Undrar varför man aldrig hör talas om det? Den dokumentären vill jag också se, ett så otroligt levnadsöden. Vad mycket hon hann med! Och mer vild än tam var hon också 🙂
GillaGilla
Mer vild än tam, verkligen!!! 😛
GillaGilla