Kära dagbok…

Min kvällsmat på fredagskvällen bestod bland annat av Tail of a whale. Det är faktiskt ett underbart öl som jag dricker på Phil’s burger. Ett vackert namn, en god öl. Jag åt ensam som vanligt. När sambon kom hem från Äldreboendet styckade jag upp väldigt många ostar och till dem drack vi vin. Två glas var. Jag sov gott och drömlöst – tror jag.

Vackert namn, god öl.

Klockan var 8.40 när jag vaknade på lördagsmorgonen. Så länge har jag inte sovit på… så länge. Det blev sedvanlig start på en ledig dag, med kaffe på sängen och läsning. Boken är bra, kaffet var gott, men det mest guldiga av allt var det samtal jag och min sambo hade. Det är viktigt att våga uttrycka sina tankar, känslor och åsikter och att göra det så ingen blir ledsen eller sårad även om det handlar om saker som inte är så enkla.

∼ ♦ ∼

Ibland Rätt så ofta blir saker och ting inte som en har tänkt eller planerat. Den här dan blev inte som jag hade tänkt och inte heller som en annan person i min närhet hade tänkt. Men det mesta går att laga med Karlsons klister utom brustna hjärtan. Jag fixade till lite middag till vår tvåveckorssambo när hans mamma cyklat till jobbet och innan jag gjorde mina prylar.

Lördagsstart.

Fixad middag.

Jag upptäckte att det var hål på strumporna jag hade iklätt mig. Höstpromenaden blev annorlunda än jag tänkt mig och jag fick lite påssjuka efter att jag hade köpt ett frimärke och postat ett kort till Oscar. Men nu har jag tre par nya glada strumpor och en tjockissvart varm Lajla Skott-tröja till vintern.

Hål på strumpan går ju inte.

Ekiperad med glada strumpor och en varm tröja.

Framåt seneftermiddagen hamnade jag på Churchill Arms och där fick jag bekräftelse som hette duga! Först träffade jag en före detta arbetskamrat från tiden före De Sju Svåra Åren. Hon blev så glad att se mig att jag fick en kram, men hennes påstående om att jag bara försvann förnekade jag. Det märkliga är att jag har träffat flera personer nyligen från den tiden i mitt liv – och alla tycks plötsligt gilla mig. Jag kanske inte var så fel som somliga påstod..?

Jag tog en halv portion rökta räkor med aioli och bröd. Tre flaskor London Pride drog jag i mig. Och när jag skulle gå kom den australiensiske unge servitören fram. Han berättade att han inte hade glömt mitt ansikte, för jag var där med en vän hans första arbetsdag. Nu skulle han bege sig hem till Australien av familjeskäl, men om tre månader kommer han tillbaka. Jobbet och flickvännen har lovat att vänta på honom. Jag sa att familjen går alltid först, prioritera den. Det kommer en dag senare i livet när du står ensam helt utan familj. Då måste en känna att en har gjort rätt prioriteringar i livet, precis som en annan mycket klok annan ung man jag känner sa till sin flickvän en gång förra året.

En London Pride blev tre.

Rökta räkor, bröd och aioli till ölen.

Sen gick jag hem och gav familjen Katt sin middag och strök åtta tishor, tre skjortor och ett par jeans.

∼ ♦ ∼

När det här inlägget publiceras är det söndag och jag ska bädda rent och städa medan Anna jobbar och vår tvåveckorssambo träffar kompisar. Jag kan meddela att Domkyrkan stod där hon skulle igår.

Domkyrkan stod där hon skulle igår.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.