Ett inlägg om en deckare.

Deckare hör sommaren till, men i ärlighetens namn fungerar det alltid för mig att läsa den genren. För ett tag sen nätshoppade jag en hög ganska nyutkomna deckare. Näst sist att bli läst ur den högen var Mari Jungstedts femtonde bok om polisen Anders Knutas och hans kollegor vid Gotlandspolisen, Jag ser dig.

Egentligen är det rätt sjukt att en kopplar av genom att läsa om hemska mord. Men morden i litteraturen är ju för det mesta fiktiva. I den här boken åker ett gäng studenter ut till Lilla Karlsö för att bo där i några dar. Där är ensligt och ganska öde, de får spara på elen och mobiltäckning finns just bara kring sovstugan. Efter sol och bad ska ungdomarna äta. Frida, tjejen som initierat resan, somnar på stranden. När hon vaknar är… de andra döda. Anders Knutas och hans Karin Jacobsson får fallet på sina bord. Journalisten Johan och fotografen Pia finns också med på ett hörn liksom ett HBTQ-tema.

Det här är snabbläst och lättsmält och inte särskilt djupt – precis som en sommardeckare ska vara. Boken är välskriven, det är korta kapitel och det är spännande. Jag har ett par tänkbara kandidater till mördarrollen, men jag gissar inte rätt. Anders och Karins relation skildras trovärdigt och varmt. Extra roligt är det att delar av berättelsen i form av tillbakablickar utspelar sig i Uppsala och att min arbetsgivare Uppsala universitet har en prominent roll i det hela.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.