Ett inlägg om ett vin.

Ett vin gjort på tre druvor från tre vingårdar.

Sommar och varmt och tyvärr inte så ofta rödvin. Igår kväll superade jag ute och drack öl till maten. Till sambon hade slutat arbeta plockade jag fram några olika typer av ostar. Ostarna ledsagades av ett inte jättefylligt och tungt, men mer än medelfylligt rött italienskt vin, Brancaia Tre 2016. Vinet fick lufta nån timme och serverades sen till såväl lagrade hårdostar som vitmögelost och blåmögeldito.

En flaska Brancaia Tre kostar 139 spänn på Systembolaget. Den är bra att servera till rätter av lamm och nöt, tycker Systemet. Men sånt äter ju inte jag och därför fick det bli till ostar. Vinet är tillverkat på tre druvor: sangiovese, merlot och cabernet sauvignon. Vinproducenten är ursprungligen schweizare som köpt land i Toscana. Just i det här vinet kommer druvorna från tre olika vingårdar, därav TRE i namnet.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, basilika, svarta vinbär, peppar, hallon och choklad. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, basilika, svarta vinbär, tobak och choklad.

Jag tyckte att det här vinet smakade ganska surt, så de svarta vinbären och mörka körsbären slog verkligen igenom. En doft av tobak noterade jag också. Det funkade sisådär till ostarna. Ett kraftfullare vin hade nog varit bättre.

Toffelomdömet blir medel.

Livet är kort.