Kära dagbok…

Semmelfest med chokladboll och morotskaka. Inte ett spår av semla på min assiett, tack så mycket!

Igår kväll hade vi så vår semmelfest. Anna hade köpt hem det ätbara till festen. Jag fick en morotskaka OCH en chokladboll med strössel. Det var försvinnande gott, kan jag meddela. Anna bjöd på kaffe från sin moccamaster. Min perkolator är på väg att lägga av – till Annas förtjusning. Perkolatorn håller inte värmen på kaffet, knappt ens de fyra koppar jag kokar till frukost på vardagar.

Nån röjarfest var det förstås inte. Efter fikat grejade vi med våra paddor. Jag installerade Wordfeud på min, nåt som underlättar mitt spelande enormt eftersom jag sir så glist på mobilen. Nu ska många förluster kanske vändas till vinster. Så mycket tid till spelade har jag emellertid inte för tillfället, men jag har fem matcher igång. Det får räcka.

Bokbyte igår kväll från en röd matta till en röd adressbok.

Jag läste en del igår kväll också och det blev bokbyte från en bok om att vara en outsider på röda mattan till en bok om en röd adressbok full av minnen. Boken jag läste ut hade jag lånat tack och lov, för det är ingen bok jag skulle läsa igen. Boken jag började läsa… gjorde mig inledningsvis lite ledsen. Jag tänker på min mammas sista år, hennes ensamhet – och hennes röda adressbok. Mammas adressbok var sliten och sidorna föll ut, så ett år köpte jag henne en ny till julklapp. Hon använde aldrig den nya…

Som synes försöker jag gå ifrån spänningsgenren delvis och läsa lite annan litteratur. Den lilla pocketboken jag läser nu tror jag faller mig mer på läppen än självbiografin jag just läst ut.

∼ ♦ ∼

Med tanke på vädret tycks en del ta det bokstavligt att julen varar ända till påska… Jag tänker på adventsstjärnan i fönstret.

Från gårdagens elva minusgrader och snö blev det plötsligt plusgrader och regn idag. Inte konstigt att vissa tycks ta det bokstavligt att julen varar ända till påska… En otroligt trist dag vädermässigt. På jobbet fick jag det sista gjort kring översättningarna, så nu är alla 20 sidor publicerade på intranätet. Resten av dan gick åt till diverse småplock, mötesbokningar och mitt nyhetsbrev. Nästa vecka ska jag inte göra nåt nyhetsbrev. Det är både positivt och negativt. Positivt därför att jag hinner göra annat då, negativt för att jag tycker att det är en rolig arbetsuppgift. Veckans nyhetsbrev går ut i morgon klockan tio. Sen blir belöningen en fredagslunch med Lisbeth*. Det ser jag fram emot! Sista mötet för veckan har jag 14.30 i morgon och frågan är om jag inte tar och masar mig hem efter det. Vi är två som äter tillsammans i morgon kväll, så lunchen får väl bli måttlig. I morse diskuterade vi oss fram till indisk hämtmat till fredagskvällen. Anna jobbar i helgen, så jag måste försöka fixa mat som passar oss två som är lediga. Sen ska jag förstås städa (det gör jag alltid när jag är ledig) och hemkörningen av matvaror och annat i eftermiddags behöver kompletteras med kattmat i storförpackning – det var slut på ICA Maxi och ingen ersättningsvara skickades hem till våra utsvultna katter. Anna har bland annat ägnat sin lediga dag åt att göra en ny kattoalett så att gästtoaletten kan användas av människor. Ibland är det praktiskt med en stor städkammare.

∼ ♦ ∼

Men det är faktiskt bara torsdag än så länge. I kväll åt vi tillsammans alla tre människor. På min tallrik hamnade en halloumiburgare. Torsdag innebär givetvis Antikrundan och amatörvärdering från bästefåtöljen. Kvällens avsnitt är det nionde av säsongens 13 och jag ska visst hänga med till Malmö igen. Tur att senaste numret av Antiktidningen kom häromdan så jag kunde plugga lite i förväg. Men synd för att nästa nummer ska bland annat handla om Höganäskrus och det har vi ett antal. Här hemma står de ovanpå Annas vitrinskåp i hallen. För cirka tio år sen läste jag att värdet på krusen har sjunkit. För mig har de ett annat värde eftersom de flesta kommer från mitt föräldrahem, ett hem som inte längre finns. Dessutom tycker jag att de är jättefina.

På min tallrik i kväll.

Antiktidningen har kommit!

Höganäskrusen står ovanpå vitrinskåpet i hallen.

∼ ♦ ∼

I morgon är det inte bara fredag, det är också internationella kvinnodagen. Den har jag nog inte ”firat” sen 1980-talet. Att uppmärksamma ojämställdhet kvinnors situation i världen gör jag i stället genom att visa att hemma på vår gata i stan, där har vi ingen bag lady, utan en box man. Lucifer fullkomligt älskar lådan som min läsplatta kom i. Att bara ungefär halva katten får plats i den är oviktigt, det har blivit hans lilla man cave.

Lucifer, vår egen box man, i sin man cave.

∼ ♦ ∼

Och för den som märker ord behöver jag klargöra en sak. Jag har inte fått en läsplatta utan en surfplatta. Det är en viss skillnad. Språkrådet pratar också om pekplatta…

∼ ♦ ∼

*Lisbeth = en både före detta och nuvarande kollega som i verkligheten heter nånting heeelt annat

Livet är kort.